Sagan om mitt liv.

Jag känner faktiskt inte den minsta antydan till julstämning. Men men, jag är glad ändå.

Tog några kort såklart:

Mamma hade ju insisterat på att vi skulle vara i stugan så det var ju bara
att bita ihop och göra det bästa av det hela.


En av mammas megafrukostar, fast den var ändå inte så stor,
knappt större än en vanlig helg.


Två av de "otroligt" vackra julgrupperna jag krafsade ihop. Haha. ;o)
Mamma hade blivit inspirerad av Ernst och lagt granris i alla fönster.


Varför ser jag så tjock ut? Ser ut som en riktig knubbis ju!

Bilderna från i fredags på bj hade också kommit upp, och jag ser allt bra knubbig ut där med. Har nog en ovanligt "icke-fotogenic"-period. Eller så är jag tjock och ser konstig ut?
*PROTEST!!* Men jag har ju just haft en as-seriös träningsmånad och blivit smal och muskulös!! *PROTEST!!*

Jag har dessutom blivit ersatt, känns nästan lite sorgligt men det var väl kanske bara en tidsfråga, inget jag gråter floder över men dte är ju alltid kul att vara bäst och vänner skall aldrig underskattas.

Meen, oväntade guldkorn har kanske dykt upp i min sandlåda. Känns jäkligt roligt faktiskt, något jag längtat efter så länge att jag glömt bort att det ens fanns en möjlighet.

Jag är kanske lite besviken att inte fler hört av sig och önskat god jul. Men det har nog att göra med den totalt uteblivna julstämningen, eller så tycker de, som jag trodde var mina vänner, inte att jag är värd det. :o)
Julen är kanske betydelselös?
Man skulle kanske lika gärna kunna skita i att fira?
Jag har ändå bara önskat mig och fått tråkiga presenter. Har i och för sig fått en del positiv feedback på presenter jag gett, men känns ändå som jag lagt ner för lite tid där.
Vad är en jul utan snö? Meningslös?

Vi har ändå trots allt stans enda snögubbe på gården. Om inte min kamera hade dött så hade jag fotat lite. Tråkigt nog så är gubben tillägnad någon annan.