Dag 4.
Paulo Coelho.
Mamma gav mig nyligen "Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät". Läser den nu men kan inte sluta upp att irriteras av det eviga tjatet om gud. Gud har en enormt dålig klang i mina öron, personer som tror på gud skrämmer mig. De ger mig en känsla av obehag och misstro. Men i övrigt kan jag förstå det han skriver, nästan som om det handlade om mig, igen. Känslan var dock mycket starkare när jag läste 11 minuter, min åsikt är att Alkemisten är för män och 11 minuter för kvinnor, men att de handlar om samma sak. Alla hans böcker handlar om kärlek, dem jag läst åtminstone, men ingen av de andra handlar så mycket om gudstro. Inte på samma uttalade sätt.
Men allt han skriver om kärleken, det förstår jag och det stämmer överens med mitt tänkande. Men jag kan inte förstå hans hopp, hans vilja att ständigt utsätta sig för risker därför att det är meningen med livet. Kanske är det just i tron till gud som han finner styrkan till det och jag inte gör det. Jag har ännu inte funnit någon av personerna från hans böcker i min vardag.
Sista kvällen. I morgon åker vi hem, det skall bli skönt. Jag längtade aldrig hem förrän jag flyttade till Uppsala. När jag var barn var jag väldigt orädd, blyg men öppen för nya äventyr. Jag tror jag längtar hem till ensamheten, självständigheten, friheten. När jag kommer hem skulle jag kunna börja om, träffa andra människor, skaffa nya vänner, glömma de andra. Men det kommer jag inte att göra. Jag kommer fortsätta på ett lite bättre sätt än där jag slutade, med lite mer energi och glädje. Leva lite mer, ta lite sociala initiativ kanske. Senare, på söndag 19.00 är det dags att inställa sig på Islandsgatan 2, våning 4, för ett dygn av provtagningar som förhoppningsvis leder till 13500 spänn, brutto, om två månader.
Det har varit en bra resa.
