Jul, en sammanfattning.

Julkänslan i Mariestad var total... misär. Men vi hade åtminstine en gran och massa paket. Kamera tätheten var  hög, precis som frekvensen av foton som togs och villigheten att låta sig plåtas. Det lagades mat och spelades kort och andra sällskapsspel. På julafton delades det ut paket av Anke som fick hoppa in för tomten som strejkade på grund av snöbrist. Jag fick förvånansvärt många paket, eller i alla fall fler än jag väntat mig.



I Säter fanns ingen gran, men en till familj med fler plastsyskon och deras farmor och farfar. En hel del klappar och godis och annat pynt och mat i drivor kunde också beskådas.



Jul i Uppsala. Underbart, typ.



Nu lämnar jag snart landet. Alla ni andra får ha så kul i grådasket. :o)
Puss

Insikt nummer 20.

Känslor.
Jag har börjat tycka om känslor i år, eller jag hatar dem inte längre. Det slog mig dock häromdagen hur kall jag blivit, total distans och känslokyla. Men å andra sidan känner jag mer för vissa saker, till exempel mina vänner och familj. Den tidigare känslofördelningen har liksom rubbats och det var nog på tiden. Jag frågar mig ibland om jag någonsin kommer bli sådär kär igen? Sådär så att jag nästan dör. Jag tror inte det, jag kan se människor för objektivt nu, jag har fått en sådan distans och kanske har det också med självsäkerheten att göra. Jag har liksom tagit kontrollen över mina känslor.


Insikt nummer 19.

Mer.
Jag tror att jag blivit mer av mig själv i år. Hänger väl ihop med att jag blivit mer säker och inte vill anpassa mig. Mer nördig kanske. Mer grön, mer fantasi. Mer Pauie helt enkelt.

It's back!

Nej tyvärr inte k. Men min fantasi och allt knas bakom mitt pannben, det har kommit tillbaka! Jag känner mig som världens bästa, knäppaste, knas! Som en av de 7 dvärgarna! Som katten i Alice i Underlandet. Som en stor tårta. I love this!

Anyone seen [K]?

Ja fan, k-tangenten är fortfarande helt vilsen. Jag förstår inte var han kan ha tagit vägen. Fett störigt att inte ha en hel knapp att trycka in liksom.

I natt blev det för övrigt fest. Eftersom jag låg efter så räcerdrack jag drinkar på löpande band, helt i onödan egentligen, jag skulle ju vara pigg och träna idag. Hä blidd'nt nå. Men jag lyckades kravla mig upp vid 12 och vingla ner på stan och inhandla de sista klapparna samt byta klänningen jag köpte igår som visade sig vara trasig. Köpte även mackor och en tomat som jag kalasade på när jag kom hem. Sen däckade jag i min överbelamrade soffa.

Men jag har mer att fixa! Några saker skall pulas till, klippa och klistra. Sen måste jag packa, tvätta och städa. Leta rätt på [K].

Jag tror att jag var lite inpulsiv i natt.

Två steg från kanten.

Jag undrar om det skall vara så att man på två dar kan gå från bra till total ångest och meningslöshet, utan någon speciell anledning? Kanske borde jag ändra mitt liv, men hur lätt är det då.

Jag fick i varje fall antagningsbesked fråm komvux idag, så det blir en hel del schemalagda lektioner till våren. Det är bra, så slipper jag hamna i sån här misärdygnsrytm.

Duschdags.

I-landsproblem med livet.

Imorse när jag låg och förtvivlat försökte somna, tänkte jag att livet var väldigt ok. Allt var så ok. Jag var ok, inte bra inte dålig, ok. Jag kände mig relativt glad och bekymmerslös, ok liksom. OK är inte bra, jag hatar när allt bara är som det är och inget mörker eller ljus finns i närheten utan bara en grumlig gelé. Jag vill ha upp och ner, fantasi, humor eller svart ångest.
Som ett brev på posten orkade jag inte gå upp fören 3, vilket gjorde att jag inte hann träna och pallade inte äta frukost. Illskan bara bubblade. Jag hade kastats rätt in i ett i-landsproblem. Kunde inte för mitt liv hitta på en enda jävla anledning till varför det skulle vara bra att jag levde. Jag vet ju inte ens vad jag vill göra med mitt liv och de ytterst få små drömmar jag har verkar helt omöjliga att uppnå. Om det bara fanns något jag hade lust med så hade jag kunnat göra det men jag känner mig full av konflikter. Antagligen är det skolan som spökar eftersom den inte är klar. Jag kan inte bestämma om jag ska ta ett ordentligt tag och göra något eller skjuta fram det och på grund av det kan jag inte göra något annan heller. Helt omotiverad, fast ändå inte. Känner mig dum, tråkig och meningslös. En inkompetent människa som inte gör vad jag har möjlighet till bara för att jag är för lat, seg och dum i huvet.

Men tack ändå för att allt inte känns ok längre i alla fall.

Insikt nummer 18.

Get upp.
Jag har fan blivit jävligt bra på att ge saker tid och inte ge upp i år. Skål för det.


Annoying thing.

Jag blir fucked up trött på min dygnsrytm och faktumet att jag inte kan slappna av eller göra något vettigt så att jag åtminstone kunde sluta känna mig stressad över det sista plugget. Men allt är bara cp. Som en grå halvgenomskinlig massa. Och det stör mig att jag är så egocentrisk och att min fantasi förvunnit. Jag känner mig förbannat tråkigt, vilket jag hatar. Dessutom luktar jag svett och är skitig i håret och kommer inte hinna träna innan vi skall ut och äta. Dessutom har jag ont i ryggen.

, ö,  bgy cvbytgiyta'EP8iöihgtp<i'WQ(#j '<unenaukea385tvy lax7vghÖ3G

Oj, nu försvann min k-knapp. Typiskt obra.

Hejdå.

Insikt nummer 17.

Springa.
Löpning är något gudomligt. Minst en timmes löpning i veckan får mig att må überbra, dessutom blir jag snygg.

Apati.

Jag känner att jag är på g igen. Efter en tid av, jag vet inte vad, en tid av trams kanske. Jag har typ inte gjort någonting vettigt och definitivt inte pluggat, men jag har liksom inte kunnat. Jag tycker att det är lite dumt att jag ibland inte fattar ett skrot, att engelska blir som finska och alla andra tankar hoppar omkring i mitt huvud och petar på medvetandet när jag läser. Och jag vet inte vad jag ska göra åt det.

Jag tänker på framtiden och framtida studier, hur ska det gå om det blir såhär titt som tätt? Eller ar det här en engångsföreteelse?

En glad nyhet var i alla fall min lönespecifikation som jag fick idag. Jag kommer få över 1000 spänn från butikspoolen! Väldigt passande, tyvärr kommer de väl inte förrän 27:e, men bättre sent än aldrig.

Insikt nummer 16.

Egocentrism.

I år har jag blivit med egocentrerad. Jag har blivit det eftersom jag har lärt mig vem som är jag och vad jag vill, därför behöver jag inte lyssna på andra lika mycket. Detta har också lett till att jag kan vara mer utåtriktad. Eftersom jag inte hela tiden behöver fundera över vad jag vill så har jag tid över att tänka på andra.


Mummel.

I lördags var jag fetsnygg för jag hade läppstift. Försökte le så falskt jag kunde i kameran, bara för att man ler så mycket snyggare när man har läppstift. Lyckades väl sådär.

I söndags var det dags för personalfest och jag måste säga att man inte kall underskatta resorb eller att gamla t-shirts fungerar utmärkt som hårförlängning. Tumme upp. Att få kringlorna att sitta uppe var dock inte helt lätt.

Kanalisering.

Tänk om jag kunde kanalisera min energi till något vettigt istället för att syssla med trams hela dagarna. Har ju fortfarande en del plugg kvar. I övrigt är allt ganska tråkigt. Jag vill ju ha lite aktion, förra veckans fyra fester räckte inte riktigt till tydligen. Just därför att det inte hände något speciellt, träffade inga nya spännande och inspirerande människor. Kanske är det bara jag som är fett tråkig, det sägs ju att man inte har roligare än man gör sig.

Clementin.

Sucks.

Den här bloggen har blivit kass. Jag har blivit kass. Kanske borde ta ett uppehåll tills jag kan lägga ner lite mer själ i den än jag gjort den senaste månaden.

Resorb is the shit för övrigt, inte den minsta huvudvärk idag.

Insikt nummer 15.

Medikamenter.
Jag har insett hur mycket bättre man kan må med hjälp av diverse mediciner. På gott och ont. Som tur var har jag någon sorts spärr som gör att jag inte går över gränsen. Kanske är det så att jag behövt mer mediciner nu är förut också eftersom jag ställer högre krav på mig själv när det gäller att prestera, för jag vet hur mycket jag kan pressa ur mig.

Knark.

Igår var jag på apoteket och bunkrade inför helgen. Resorb och Pepcid Duo, blev det. Sen tänkte jag att jag hade ju redan värktabletter och uppiggande ifall det skulle behövas. Sen kom jag på hur knasigt det är egenligen, hur liberal jag blivit mot mediciner av alla slag. Förut drog jag mig till och med för att ta huvudvärkstabletter. Det är nog inte bra att knarka för mycket. Men Resorb är ju bara bra tänker jag?

Stålar.

Imorgon skall jag ut på staden med min bror. Vi ska handla klappar till familjerna, vissa plastsyskon är mer priviligerade än andra, mer omtyckta, vissa är inte omtyckta alls. :o)

Jag funderar på att göra slut på alla mina pengar, har hela 770 spänn ungefär. Jag har hittat ett par sjyssta pumps som jag skulle behöva. 280 kostar dom bara i och för sig. Det jag inte vet är när jag får nya pengar, man får kanske inga i december alls? Kan säkert kolla det någonsans.

Sommarjobb måste också sökas så snart som möjligt. Hade tänkt mitt ett najs jobb den här gången. Antingen ett roligt eller ett som genererar mycket stålar. Jag tycker att jag är värd det. :o)

Insikt nummer 14.

Spela roll.
Ju mindre man funderar på vad man ska säga desto enklare är det och det blir mindre stelt. Egentligen kan man säga vad som helst, det spelar liksom ingen roll, nästan. Om man inte känner för att säga något så behöver man inte, man skall inte vara så rädd för tystnaden. Men man skall heller inte vara rädd för att höras, hörs man så syns man.


Prinsessan Leia.

På söndag hade jag tänkt bli prinsessan leia. Det är ju personalfest på Uplands med tema rymden. Jag hittade dock inga lämpliga kläder till lagomt pris på stan, så jag tänkte försöka uppfinna något här hemma. Men jag är så hungrig att jag blivit trött. Ingen matlust, ingen lust till något egentligen. Vakuum igen.

Men jag gjorde kreativa saker tidigare ändå. Avslutade till exempel en dikt jag började på för typ två år sen.

Snöstorm
Snöflingor är känslor
Virvlar och river upp
Sliter i mig


Det som betydde något
Är nu trasigt
Blodet pumpade ut i kylan
Och frös i små kristaller


Det av dig som fanns i mig
Fördes bort av vinden
Det kommer inte mer tillbaka


Och när jag slutat hata dig
Finns inget kvar

Jag är rättså nöjd.

Nu ska jag äta. Baj.


En plugg.

Jag älskar när man känner sig förvirrad över en uppgift man skall göra och läser igenom beskrivningen en gång till och förstår precis vad som förväntas av en. Jag tycker om känslan av lugn. Vad jag tycker mindre om är när ens lärare bestämmer att man ska göra si och så utan att tala om det och förväntar sig att man ska kolla hemsidan varje minut ungefär. Dessutom är sidan så knepigt uppbyggd att man inte hittar den sida man vill förän 3 timmar senare, vid kursens slut har man förstått vad som ligger var och då spelar det ju ändå ingen roll.

Imorgon ska jag gå till biologibiblioteket. Nu vill jag bara sova.

Insikt nummer 13.

Känslor.
Jag har förstått att alla inte älskar på samma sätt. Alla kan inte älska på samma sätt. Jag ville gärna tro innan att det bara handlade om rätt person och rätt tid men jag tvivlar på det nu. Men å andra sidan kan det ju vara lika bra att inte vara sådär vansinnigt kär för då tror jag att det är lättare att få saker att funka eftersom man inte har lika höga förväntningar och inte är lika döv och blind och känslospeedad. Dessutom blir man inte lika mosad om det skulle ta slut.

Krejvings.

Cravings. Jag har svåra goscravings, vilket är helt olikt mig, jag brukar föredra sex, men nu vill jag bara kramas. Jag är dessutom trött och har asont i halsen och magen. Det är helt enkelt en ömklig dag idag. Någon borde komma hit med en tv och film och hålla mig kramsällskap.

Men om 1½ timme ska jag till Uplands på möte.

Har festat i två dagar nu och det blir minst en fest till den här veckan och jag känner mig så jäkla klen. Så här var det aldrig förr. Visst kunde man bli bakis men inte så att man kände sig sjuk på riktigt och magen krånglade aldrig såhär. Fuck this säger jag bara. Klenis.


Ge mig kramar!

*gnäll gnäll*

Struken från listan.

Hittade just till Kents hemsida och texten till låten Elefanter. Det var just den sista raden jag funderade på och jag blev verkligen inte besviken. :o)

"Jag har lärt mig av dig: Alla öden är värre än döden"


Men nu kanske det var dags för sängen igen.

It's a good day.

Jag vaknade klockan tjugo i tre av att telefonen ringde. Der var Erika som undrade om jag ville jobba på en uthyrning. Hade struntat i att ställa klockan för jag tänkte att jag nog skulle vakna ändå vid 11-12. Mitt dygn är så jäkla snett nu, somnade vid 6.

Men jag har i alla fall haft en rättså bra dag. Kände mig för det första sjukt snygg, nästintill perfekt. Haha. Så snygg att jag kunde le på kort. Sittningen jag skulle jobba på var ett litet julbord för 26 medicinare. Jag och Ida, försökte vara kreativa med servetterna och det slutade med att vi vek små hattar som vi satte på glasen. Så kul. :o)

Det finns en speciell känsla som bara närhet kan ge, det var den känslan jag kände idag. :o)

Imorgon ska jag springa en mil.

Insikt nummer 12.

Distans.
Allt blir så sjukt mycker enklare om man bara har lite distans till det. Det är verkligen häpnadväckande. Om man exempelvis är rädd, som jag brukar vara ibland (ofta) när jag rider Popeye, men då försöker jag tänka utifrån, som om jag vore ridläraren på marken: Vad är jag rädd för? Van kan hända? Hur löser jag situtionen på bästa sätt? Och oftast går det bra bara jag kan koppla bort rädslan och göra att helhjärtt försök. För det blir ju inte bättre för att jag försöker undvika problemet genom att till exempel rida runt runt istället för att hoppa det där hindret, jag kommer ju inte bli nöjd om jag inte lyckas med det jag borde.

Paulina 101207

Jag tänkte försöka beskriva mig själv, jag har alltid varit sjukt dålig på presentationer av mig själv, därför gav jag tillsist upp. Men nu tänkte jag göra ett nytt försök.

En fantasifull och lite knäpp tjej, tycker om att inte vara som alla andra. Pluggar och lever ett rikt studentliv. Försöker att vara så fördomsfri som möjligt, se saker ur olika perspektiv, tänka ett steg längre. Livet blir definitit lättare så, med lite distans till sig själv och andra. Har ingen bestämd plan för framtiden utan tar ett halvår i taget, men en dröm är väl kanske att träffa regnskogen och bli veterinär. Djur ligger varmt om hjärtat, framförallt hästar och marsvin. Tycker om utmaningar och färgen grön.

1-0 till mig.

Bakfyllesnygg.

Det var från början Annie som myntade uttrycket bakfyllesnygg. Det innebär att man blir snyggare dagen efter för att man har vätskebrist och huden stramas upp, kanske var det något mer också men det minns jag inte.
Idag känner jag mig bakfyllesnygg, framförallt innan jag satte på mig mina halvsunkiga myskläder.

Det var fett skoj igår faktiskt, roligaste kvällen på länge. Men jag hade lite ångest för att gå upp idag, har haft det flera gånger på sista tiden, det är så mysigt att ligga kvar under täcket och halvsova. Men man måste ju gå upp och göra saker, som att diska och borsta tänderna till exempel. Borde väl pilla i mig lite mat också.

Fan till veckan är det massa fler fester, hoppas de är lika skojiga som igår. På tisdag är det landskap och jag blir ju vald till kårmarskalk så sen blir det ju fetsexa, på tisdag ska jag hänga med Vilijam till Sthlm på gravöl på hans jobb (europastudios går i graven), sen är det ju lucia också och sen är det helg. :o)
Men jag måste plugga också, tyvärr.

Fan vilket oitressant inlägg jag kände att det här blev. But who cares?

Insikt nummer 11.

Närhet.
Vare sig man vill eller inte så behöver man närhet från någon ibland. Det gör en glad och lagar alla hål.

Energikick.

Mja, jag fick ett samtal 2.30. Men jag var inte ute och festade tyvärr, det hade varit roligt dock, spännande. Men jag drabbades av omedelbart obehag inför att tala i den lilla gröna luren med någon jag aldrig talat i lur med förut. Jag försökte lokalisera känslan och kom fram till att det måste vara så att obehaget springer från att jag inte riktigt kan vara mig själv i luren och jag vet inte riktigt vad folk förväntar sig av mig, senare tror jag alltid att jag gjorde fel. Och dessutom är jag ju ingen pratkvarn direkt så det blir allmänt svårt att hitta på något att prata om bara sådär och tystnaden pallar jag verkligen inte. Jag får direkt IG i telefonering.

Men jag satte igång med biologin och lyckades svara på nästan alla 19 frågorna genom att använd innehållsförteckningen längst bak i boken.

Så nu ska jag bara sova 2 sekunder innan jag skall upp igen och sitta på nån jäkla föreläsning och sova. Typiskt. Men jag ser fram emot festen imorgon kväll, ska ha en liten förfest här vid 7. Stress stress. :o)

Har sovit i snitt 6 timmar per natt de senaste 5 nätterna, det är ju inte så farligt trots allt. 4.5 har jag på mig nu ungefär innan jag skall vara i skolan.

Go'o gla lösgodis.

För första gången på hela veckan känner jag mig glad, jag ser fram emot saker igen. Det är trevligt, trevligare än frustration och utmatting och koncentrationssvårigheter.
Jag är dock lite besviken över att jag inte hann/orkade träna idag och inte heller har jag gått någon promenad. Typiskt dåligt. Jag är så rädd för att bli tjock istället för smal, man vill ju gå åt rätt håll. Jag känner att all möjlig ångest krupit närmare mig på senaste tiden och mamma ringde klockan 00 i onsdags och frågade om jag höll på att bli deprimerad igen. Jag undrar vad det är som framkallar de där känslorna. Känslorna av att inte vara tillräckligt bra. Är det stress kanske?

Mja, borde sova nu. Bye.

Edgy.

Idag var jag på gränsen igen. På gränsen till förödande illska. Men det gick över som tur var. Nu känner jag mig ovanligt lugn och trött. Som om jag skulle kunna gå och lägga mig och somna nu direkt.

Jag borde förstås plugga men om jag är vaken på föreläsningarna så kanske det är mer ok?

Insikt nummer 10.

Alkohol.
Alkohol är faktiskt inte alls bra. Visst om du vill bryta ner och förstöra din kropp, då är det bra. Men annars är det skit. Det stör din sömn, din mage, ditt vett och dessutom kan du göra dig riktigt illa under ruset. Om man dricker lagom mycket och inte så ofta behöver man ju inte känna av baksidorna så där rysligt mycket men när det börjar bli fullt ös medvetslös minst tre gånger i veckan så kan man räkna med en retroaktiv baksmälla. Blandar man det dessutom med stress, sömnbrist, matbrist och intensiv träning så har man verkligen satsat högt. Tur har jag väl som har en så pass tålig kropp som nästan återhämtat sig redan, men det känns lite onödigt så här i efterhand.

Och snön mörklägger med sin frånvaro.

Blä, jag är så jävla trött. Trött så jag blir sur och arg och tvär. Har mer än 60 sidor kvar att läsa, men orkar knappt hålla ögonen öppna, borde träna, men det hinner jag inte vilket är irriterande, ska jobba som servering på en uthyrning vid 5 vilket känns asjobbigt just nu. La mig vid 1 i går och det tog minst 3 timmar att somna, mamma ringde vid 11 och väckte mig och började åter igen tjata om att det inte var så konstigt att jag inte kunde sova om jag inte gick upp bla bla bla. Som tur var kom hon på att jag var vuxen och faktiskt kan ta ansvar själv efter en stund. Tack för det.

Up up and away.

I natt somnade jag vid 5-5.30. Blev väckt av ett sms vid 7 och hade lite svårt att somna om, 10.00 ringde klockan för uppstigning och förflyttning till Uplands. Var där till åtta, jobbade, åt och gick på möte. Nu är jag skittrött, vet det eftersom mitt ansikte skiftar i rött och är alldeles varmt, men jag känner mig inte riktigt trött. Ska sätta mig och läsa strax.

Väldigt meningsfullt inlägg, men jag kände bara för att uttrycka mig lite.

Insikt nummer 9.

Vilja.
I år har jag till fullo insett att det är vad jag vill som räknas. Förut försökte jag alltid föreställa mig hur jag borde vara, vilket gick dåligt och var aningen förvirrande. Jag försökte göra som mig, som jag skulle ha gjort. När det gällde kläder till exempel så funderade jag alltid utifrån om detta var min stil. Nu köper jag det som är snyggt. Förut ville jag vara egen, jag ville inte ha exakt lika som någon annan utan jag ville vara lite egen. Nu tänker jag inte alls så, ser jag en snygg outfit i hm så köper jag den, ser jag någon annan som har något snyggt så köper jag det, om det passar min kropp förståss. I och för sig tänker jag en del på min framtoning, rätt kläder vid rätt tillfälle, gärna snyggt. Kanske är det så att jag tidigare försökte, men nu vet jag. Och jag tror att jag har en ganska bra stil, får ganska ofta komplimanger åtminstone. Men det gällde förståss inte bara kläder utan allt möjligt, istället för att följa min första impuls så gick jag en omväg och frågade mig "Är det här jag?"

Livet är så jävla mycket enklare nu.

1 mil band.

Idag försökte jag återuppta den gamla goda relationen jag haft till gymmet. Det gick riktigt bra, tror att det kanske finns hopp för mig kropp bland maskiner och hantlar. Efteråt gjorde jag en ny grej, jag sprang 1 mil på bandet, har maximalt sprungit 8 km på band förut. Det gick riktigt fint fram tills det var 2 km kvar då blev det lite segt men jag gjorde det ändå, utan att bli särskillt andfådd, men desto mer svettig. En timme tog det.

Måste ju komma i sådan bra form till semestern att jag kan klara att bo på ett all-inclusive-hotell i en vecka utan att bli smällfet. Jag behöver alltså få upp förbränningen. Har hört att 1 mil löpning om dagen är bra, men jag vill inte träna mer än varannan, eller vart fall inte duscha, specifikt inte tvätta håret. Inte för att jag är äcklig och tycker om smuts utan därför att man blir så torr och så är det ju inte bra för håret att tvätta det för ofta, dessutom skulle det bli dyrt med allt shampoo, inte bra för miljön heller. Haha, har hur många ursäkter som helst. Men jag tänkte promenera varannan dag istället. Jag kan inte springa varannan dag heller för mina lårmuskler skulle då bli alltför uppstudsiga och symetrin skulle rubbas. Så är det. ;o)

Prickigt randig.

Hämtade ut mitt paket från hm igår och i där låg en och en halv bikini och en långärmad top. Den hela bikinin är av mönstret pikigt randig. Jag gillar iden, tyvärr var den slut i grönt så det blev en svart istället, men det funkar ju det med. Ibland önskar jag att allt jag ägde var grönt eller svart. Men det funkar liksom inte riktigt. Den andra halva bikinin var brun, kanske lite för liten, kanske lagom om ett tag? Topen är svart.

Upptäckte tidigare idag att jag har drygt 100 sidor microbiologi att läsa tills på lördag, ska även besvara några frågor. Underbart.

Jag hade en jäkligt skum dröm idag. Vaknade 10, av klockan, efter ca 5 timmars sömn, kände mig pigg, somnade om. Drömde en så konstig dröm, som om de fanns okonstiga drömmar, jag var hemma hos en tjejkompis och en till kille var med också. Jag tror att jag och killen hade nåt på g trots att han inte riktigt var min typ, hade tatueringar och sånt. Jag tror att vi badade i en pool, så kom hennes pappa eller styvpappa hem och blev skitarg och började jaga oss, inte min tjejkompis, men oss andra två. Vi hade inge problem att springa ifrån honom men problemet var att vi ju hade kläderna i huset så vi var tvugna att springa förbi och hämta dem. Det gick bra sånär som på min plånbok som jag hade lagt på något annat ställe. Vet inte om jag fick tag i den för sen vaknade jag.
Det var lite av en upplevelse det också, kunde inte riktigt få mig till att gå upp och så fort jag blundade så började jag drömma igen, skitskumt. Men efter någon timma, då klockan närmade sig 3 och det var mörkt ute, så kom jag i alla fall upp fast jag kände mig allmänt groggy, som om jag sovit stenhårt i 3 dar.

Jag vill kramas, men inte med vem som helst.

Insikt nummer 8.

Perioder.
Jag har insett att allt i livet går i perioder. Okej det var inte i år det hände men jag har lärt mig att känna igen och hantera de olika perioderna. Jag sitter inte längre hjälplös och rädd utan bevakar med fascination de skiftande tankarna och känslorna.

Sova?

Insåg igår varför jag tröttnat på att sova. Det är för att det är så svårt. Jag kan liksom inte slappna av helt, som att det fattas något, typ enorm trötthet. Som en varm hand som smeker en till sömns. Men allt jag tomkänner är obehag
och rastlöshet. Min mage har börjat paja igen, rapar och hallsbränna. Jag fick en flashback från i våras och tänkte att varför nu? Varför? Varför kan inget bara vara statiskt ok? I och för sig så hatar jag ok. Hävde ur mig på en fest nyligen att jag skulle vilja vara lite mer manodeppressiv. Jag fick en viss faschination för snabba kast och häftiga svängningar i humöret i våras. Jag tycker dock inte om den där jagande känslan som inte låter mig slappna av. Som om det är något som fattas som jag måste fixa.


Frustrerande.







Insikt nummer 7.

Utnyttjande.
Det är okej att utnyttja andra tills de säger stopp, de flesta gör det och förväntar sig även att man skall göra det i en del situationer. När känslor än inblandade blir det dock inte lika roligt.


Uppesittarmorgon med Pauie.

Jag tycker om att ha smeknamn. Det ger en sådan bekräftelse på att man är någon som är så pass viktig att ens långa krångliga namn är för långt och krångligt för att sägas, för att det sägs så ofta. Eller för att man gjort tillräckligt intryck på folk att de vill sätta ett eget namn på en. Kärt barn har många namn heter det ju.

Smeknamn jag haft:
Lina (från födelsen till skolstart, jag trodde att det var mitt namn ett tag, vi firade tom namnsdag med pannkakstårta på Lina-dagen, men efter skolstarten så förändrades allt och jag blev Paulina, Paolina, Parrolina, Parro osv.)
Pau
Pe
Pamela
Paula
Pula
P-lina
Pål
Pålina
Skabbis
Paue
Pålle
Pauie


Sen har jag säkert glömt något.

Jag har kommit in i en vakenhetsperiod. Har liksom tröttnat på att sova, när jag ligger i sängen på kvällen så önskar jag alltid att det skall bli morgon snart. Dessutom har jag riktigt dålig dygnsrytm vilket gör att jag kan bli astrött vid 22, gå och lägga mig, bli pigg och ligga vaken till 3. Mathållningen har blivit precis lika dålig. Men jag ska försöka ta tag i det den här veckan. Har redan varit och handlat ost och frukt, dessutom fick jag 5 matlådor av mamma när jag var hemma. Sånt här kan annars leda till att jag blir psykiskt instabil och börjar få konstiga och obra idéer.

Natti natt.

Slåss.

Åh jag är så sur. Allt är så jävla kasst just nu. Har varit trött sen igår kväll och dessutom har jag haft den här jävla essän som jag inte förstår alls, hittar ingen information. Så jävla störigt. Egentligen skulle den varit inne redan men jag kan liksom inte hjälpa att jag inte fattar något. Kan ju inte lämna in inget. Dessutom gick jag och skulle hämta ut mitt hm-paket för tredje gången och så säger gubben att jag ska komma imorgon för efter 21 så fattar han inte hur man lämnar ut paket längre. Försökte slå i dörren när jag gick ut, men det gick inte. Kände en intensiv längtan efter att få slå och sparka på något. Länge sen jag kände så nu.

En positiv sak hände i natt då jag fick ett mms med snö och ett par fötter på. Very nice.

Men nu ska jag gå och skära halsen av någon. Bye.

Insikt nummer 6.

Efterbliven.
När jag var yngre var jag i det närmaste efterbliven, kan jag tycka så här i efterhand. Jag fattade verkligen ingenting om socialasituationer. Jag visste inte hur man skuffa vänner, hur man fick ett förhållande att funka, hur man knöt an till någon. Allt var verkligen av eller på, nu eller aldrig, det fanns inge mittemellan. Dessutom var jag ganska flitig på att döma mig själv eftersom jag inte var som de andra, jag kunde inte förstå hur andra funkade. Vilket ju gjorde mig ännu mer rädd och osäker, jag var så rädd för att göra fel att jag inte vågade göra något alls. Jag gick snarast bakåt i utvecklingen under tonåren.

Som tur var känns det ju som att jag hamnat på rätt spår nu i alla fall.

Helgen vecka 48

..tog just slut. Max sms:ade och sa åt mig att snabbt ladda hem just den Bobhundlåten. Och jag bara Mao. Eller egentligen skrev jag 2 l8, i en plötslig släng av fjortis analfabetism. Jag och Max säger och skriver oftast Mao, eller Maaooo. Max har även en bok som heter Mao, som han fick i födelsedagspresent av Vilijam. Det stod ROFL på paketet. Mina vänner har en lång tid framför datorn i sitt förflutna och förmodligen more 2 come.

Egentligen borde jag sitta och skriva en essä på 1250 ord om växternas vandring upp på land, men det går inte så jävla bra. Men jag måste.

I dalarna är det vinter, det var det framförallt i lördags när jag kom dit i halv snöstorm, så jag passade på att ta några kort på balkongen, eftersom den stod närmast. Så jag kan ha något att drömma till här i gråsvarta Uppsala.

snö
135654-334

Insikt nummer 5.

Press.
Jag har insett att man kan pressa sig själv så jävla mycket längre än man tror. Jag har lärt mig att om man pressar sig själv till gränsen under en längre period så får man också betala igen för det senare.
Grejen är väl att allt skall vara lagom.

Säters Julmarknad 2007

Man förstår inte hur landet är förän man flyttat därifrån, man förstår inte vad problemet är. Jag förstod i kväll när vi gick omkring på stan att man inte kan vara singel på landet. Ingen vill vara singel på landet. Jag minns känslan när jag själv bodd där. Pojkvän till varje pris! Inte konstigt att jag kände mig som ett totalt jävla misslyckat missfoster som aldrig lyckades behålla någon. Men det är annorunda nu. Oh yes. Jag vet inte om jag någonsin vill ha en pojkvän, eller ja det ska vara en riktigt bra en i sådana fall och jag är inte alls säker på att det finns sådana. Eller det är klart att det finns men de är så få så chansen att någon skulle bli kär i mig samtidigt som jag blir kär i honom är ju minimal. Så jag håller mig till mig själv, jag kan alltid lita på mig själv. Och bäst av allt är att jag är nöjd så, jag känner mig inte värdelös bara för att jag är ensam.

Julen har slagit mig. Med julkänslor och peparkakor och dylikt. Jag har klivit ur min skyddsbur och blivit lite mer social och också sugen på lite kel. Vi får se hur det går, tre veckor kvar till jul bara, ingenting nästan.

Dags igen kanske?

Fniss

Insikt nummer 4.

Anpassning.
Jag har insett att den enda som tjänar på att jag anpassar mig är jag själv. Därför bör jag inte anpassa mig på något annat sätt än vad som passar mig, som jag vinner på. Jag kommer antagligen glödja fler genom att vara mig själv och inte försöka vara som jag tror att andra vill att jag skall vara för det kan jag aldrig veta. Jag kan dock veta hur jag vill att jag själv skall vara och spela ut det.