Insomnia.

God morgon!
Eller ska man säga go'kväll? Jag har ju inte somnat än, trots att jag har försökt i flera timmar.

Det slog mig just hur mycket jag uppskattar dem som är annorlunda och ogillar dem som är vanliga.

Jag funderade just över saker jag imponeras av. Egenskaper som uppmärksamhet och förmågan till att låta saker ta tid, relationer. Jag påminner mig själv gång på gång men jag har svårt för det där men att ge saker tid. Men jag tror i och för sig att jag testat allt och aldrig lyckats, så jag överlåter det där till någon annan. Jag har något relationsmässigt rörelsehinder, men jag har lärt mig att kontrollera mina känslor, eller ska man säga behandla? För det handlar inte om känslokallhet, jag är allt annat än känslokall, snarare känslig. Det handlar mer om att känna sig själv och sina känslor, att inte gripas av panik varje gång man känner något. Man måste lära sig att känslorna inte är en lag, man måste inte göra som de säger. Enklast är att bara avvakta så försvinner de efter ett tag, det gör det alltid, även om det kan ta år. Jag tror inte att jag hade klarat av att leva med mina känslor som jag gjorde förut, jag klarade ju inte direkt av det då heller. Att bli känslokall fungerade inte särskillt bra heller, allting blir bara väldigt förvirrat. Det går liksom inte att bara känna de känslor som man vill känna, man kan inte välja, det är allt eller inget, i princip.
Min lösning hette KBT. Mindfullness.

Det är intressant hur lusten kan förändras.
De senaste månaderna har jag bara haft lust till att sitta vid datorn och fundera, ensam. Just nu känns det som någonting bra, men jag vet att det var jobbigt emmellanåt. Men jag tror att jag behövde det, jag behövde komma underfund med en del.
Nu är jag inte alls där, nu vill jag umgås varje dag, prata, göra saker ihop med andra, till och med om det innebär fysisk kontakt. Jag känner ibland ett stort obehag inför saker som kramar och liknande, åtminstonde om de innefattar mig själv och "vem som helst".
Jag upprättar en mur kring mig själv som bara vissa utvalda får komma igenom, dem som jag vet, eller åtminsonde tror, bryr sig om mig.
Nu är den muren i stort sett borta, bara sådär helt plötsligt. Till och med sexlusten kommer tillbaka.

Det här är som självterapi, ett sätt att lära känna sin person genom att se tillbaka på sig själv och sina handlingar utan att döma. Bara registrera och minnas, se att allt slutade bra, då känns det mindre jobbigt nästa gång. Att skriva ner saker är bra. det gör det lättare att minnas.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0