Sagan om mitt liv.

Jag har länge, sen jul ungefär, haft ångest över min dålig dygnsrytm. Att vakna när det redan börjat mörkna är ingen höjdare såklart. Men i morse, klockan 9!, vaknade jag och kände mig direkt obehaglig till mods, trots att jag inte vaknat så tidigt på ungefär en månad. Jag borde hoppa av glädje, för det är dessutom superfint väder, men inte. Jag vet inte vad jag skall göra med all tid, på natten känns det ju ändå helt ok att sitta på msn och snattra med diverse folk men på dagen är det mer tveksamt. Aldrig tidigare har jag känt mig ensam på dagen. Tur att jag ska ta en fika med Jan vid 2.

Jag funderar på att anmäla mig till forsoksperson.se och vara med i en studie. Min bror har gjort det och man tjänar ju faktiskt en del, för att göra nästan ingenting. Det enda problemet är att jag käkar minipiller, det är inte tillåtet med hormonbaserade preventivmedel i någon av studierna. Mamma och Pelle sa att då kunde jag väl bara sluta, jag har ju ingen stabil relation med nån kille direkt, ingen som innehåller sex i vilket fall. Men då kommer jag ju att få mens! Jag är mer än nöjd med att slippa den, så därför tvekar jag. Fånigt egentligen.

Jag fick dessutom en räkning igår när jag var i stallet, för vårterminens ridlektioner. Insåg hur svindyrt det faktiskt är att rida, nästan så att man tjänar på att ha egen häst. 4600:- ska de ha för en termin! Hade jag varit en vanlig människa skulle jag aldrig haft råd. Som tur var så är jag ju lite speciell.

Nu måste jag fixa håret.