Författare.

Jag har två favoritförfattare, upptäckte jag igår. Paulo Coelho och Theodor Kallifatides.
Jag läste några kapitel ur De sju timmarna i paradiset i natt och hittade ett otal fraser som jag enkelt skulle kunna använda som favoritcitat.
Här är två av dem:

"-Jag är inte kär. Jag tänker inte bli kär. Jag vill läsa matematik, jag vill åka till Cambridge, jag vill förstå Principa Mathematica. Jag har ingen lust att bli kär."

"Jag hade också lång väg att gå innan jag lärde mig av med det jag hade lärt mig efter år av psykologisk indoktrinering. Jag fick börja om från början, jag fick börja med att lyssna på vad människorna sade, istället för att tolka dem."

Man skulle kunna kalla mig en obotlig romantiker, en obotlig romantiker som tappat tron på kärleken och och är övertygat om att romantik är ett skämt.
Det låter vackert, gör det inte?
Snart är det Alla hjärtans dag. Det var i mina tidiga tonår min favoritdag, jag tyckte att den var till för mig. Sen har jag under åren gått från hat till likgiltighet och avsky.

I sommras fick jag frågan varför jag tycket att boken 11 minuter är så bra. Jag svarade att jag gillade Coelhos språk och hans livssyn osv. Men jag hade lika gärna kunnat säga att jag tyckte om den för att jag så väl kunde identifiera mig med huvudrollsinnehaverskan och för att den gav mig hopp och kanske även en ny syn på sex.
Det finns alltid minst två sanningar, man väljer själv vilken man vill dela med sig av, frågan är vilken som är mest sann?

Jag tänker alldeles för mycket just nu, jag är inte riktigt i verkligheten och det är farligt. Msn har börjat ge mig ångest, i helgen funderade jag seriöst på att aldrig mer logga in. Men det verkar inte realistiskt med tanke på hur stor del av mitt liv som är uppbyggt kring just det där lilla programmet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0