Sagan om mitt liv.

För första gången på väldigt länge sitter jag här och sjunger med keane. Det var länge sen sist, kanske är jag åter mig själv? Kanske har jag just haft en personlighetsutvecklande resa, sen november? Inga revolutionerande varseblivningar har dock skett, men en del viktiga beslut har tagits.

Mamma och jag har just skrivit ett brev till min advokat, redogjort för min skolgång från tredje veckan i sjuan och framåt. Mamma undrade om det var jobbigt att tänka tillbaka men det känns som ett annat liv, en annan person, på många sätt.

"And why d'you lie

When you wanna die
When you're hurt inside
Don't know what you lie for anyway
Now there's nothing left to say

For a lonely soul, you're having such a nice time.
For a lonely soul, you're having such a nice time. 
For a lonely soul it seems to me that you're having
sucha nice time, you're having sucha nice time.."

Det finns ingen keane-text jag inte älskar.