Sagan om mitt liv.

Det finns personer som ger mig rysningar. Jag vet inte om det är bra eller dåligt men jag tror inte att jag gillar det, inte den här gången.
Ibland känner jag bara att jag vill säga adjö, aldrig mer ses eller pratas vid, men så känner jag den där rysningen som gör det omöjligt, för jag har lovat att alltid vara ärlig mot sig själv. 
Jag vill ta farväl för att inget kommer någonsin bli som det var eller som man trodde att det skulle bli och jag kräver en smula kontroll. Hjälplöshet är förlamande. Men så länge man bryr sig om någon så kan man inte ge upp.

Om jag trodde att du visste bättre än mig så skulle jag med glädje låta dig bestämma allt i mitt liv.
Men jag återvänder alltid till att det är jag själv som vet bäst.