Sagan om mitt liv.

Idag på ridningen skulle vi träna på skänkelvikning och framdelsvändningar.
Jag fick Kasparo:
Han är en av de där hästarna som ständigt vill visa hur mycket han hatar att man håller på med honom. Han bet i luften hela tiden, som tur var så sparkade han i alla fall inte. Sen förra gången så har jag dock börjat känna mig mer säker och trygg bland hästar igen. Jag känner att jag kan. Så jag gjorde som jag skulle, tog mod till mig och visade vem som bestämde och då gick det riktigt bra. Sen när vi red så var han först hur seg som helst och ville inte flytta sig alls, men efter galopparbetet, de sist 5-10 minutrarna, så blev han som en helt annan häst! Han bjödframåt och bockade till och med lite. Hur kul som helst. Hoppas jag får honom nästa gång med. Kände att vi fick bra kontakt.

Jag tycker om min ridgrupp. Vi är bara 4 stycken och jag är yngst, men på nåt sätt är vi nästan som jämgamla ändå. Oftast är 1 eller 2 borta så det blir nästan som att ha privatlekton. Idag var vi 3 och förra gången, när jag inte kunde komma för det var storm, hade tydligen Björn ramlat av, så idag bjöds det på tårta. Trevligt trevligt. Vår nya ridlärare är rolig, hon säger så roliga saker och är bra på att påpeka bra och dåliga saker på ett sätt som är lätt att förstå.
Ridning och hästar är bra.