Borlänge by night.
Sitter hos Mariah och fördriver tiden.
Ska snart gå ner och fixa mitt band och sen möta upp Mariah som kommer från jobbet. Sen ska vi se Miss Li.
Har en hotande huvudvärk bakom ansiktet och känner mig väl inte som en yster aborre direkt efter gårdagens 15-timmars-inventering. Men bita ihop kan man alltid göra, det får gå som det går. Lindrar huvudvärken med billigt vitt vin. Jag är glad att vara här.
-Langos någon?
Ska snart gå ner och fixa mitt band och sen möta upp Mariah som kommer från jobbet. Sen ska vi se Miss Li.
Har en hotande huvudvärk bakom ansiktet och känner mig väl inte som en yster aborre direkt efter gårdagens 15-timmars-inventering. Men bita ihop kan man alltid göra, det får gå som det går. Lindrar huvudvärken med billigt vitt vin. Jag är glad att vara här.
-Langos någon?
The second best.
Glöm aldrig att näst bäst aldrig är tillräckligt bra.
Och att den enklaste vägen förmodligen är den sämsta.
Och att den enklaste vägen förmodligen är den sämsta.
Lätt & lagom.
Jag fick synpunkter om att det kommit för lite bilder på sistone, så därför lägger jag upp en med min nya klänning, som vederböranden, retsamt nog, redan har sett. :o)
Ibland hatar jag mig själv för att jag tar ut saker i förskott och håller käft istället för att säga min mening. Inte så konstigt att man förstör saker gång på gång om man bestämmer redan innan att det kommer gå åt skogen.
Jag borde sova nu, sov typ inget natten till idag och jobbade från 8-18. Imorn blir det ännu värre för då har vi inventering från 7 tills vi blir klara, vilket vanligtvis sker framåt niotiden. Det betyder också att jag missar första dagen på p&l, så en hel kvälls fylla går förlorad. Har ju dessutom 3-dagars biljett.
So long suckers..
Ibland hatar jag mig själv för att jag tar ut saker i förskott och håller käft istället för att säga min mening. Inte så konstigt att man förstör saker gång på gång om man bestämmer redan innan att det kommer gå åt skogen.
Jag borde sova nu, sov typ inget natten till idag och jobbade från 8-18. Imorn blir det ännu värre för då har vi inventering från 7 tills vi blir klara, vilket vanligtvis sker framåt niotiden. Det betyder också att jag missar första dagen på p&l, så en hel kvälls fylla går förlorad. Har ju dessutom 3-dagars biljett.
So long suckers..
If you go.
'Cause I'd like, like
To be somebody who
You take a chance on
I would take a chance on you
Everyday
Like, like to be somebody
who you take a chance on
I would take a chance on you
Everyday
Idag är jag glad, vaknade skitglad, sen tog det ungefär 3 sekunder innan jag började tänka på tråkigheter. Men då slog det mig vilken pli jag hade på min tankar förut och att det var en rätt bra grej. Jag tänkte på att jag ganska nyligen hade kontroll även över mina känslor, men det är inget jag saknar, känslor är roliga.
Så nu är jag glad igen. :o)
Träningsvärken sitter idag förutom i rumpan även i magen, ryggen och sidorna samt baksidan av låren(?). Det är najs och snart ska jag ner igen och bygga på armarna lite. :o)
Sophie Ellis Bextor med en naken räv.
To be somebody who
You take a chance on
I would take a chance on you
Everyday
Like, like to be somebody
who you take a chance on
I would take a chance on you
Everyday
Idag är jag glad, vaknade skitglad, sen tog det ungefär 3 sekunder innan jag började tänka på tråkigheter. Men då slog det mig vilken pli jag hade på min tankar förut och att det var en rätt bra grej. Jag tänkte på att jag ganska nyligen hade kontroll även över mina känslor, men det är inget jag saknar, känslor är roliga.
Så nu är jag glad igen. :o)
Träningsvärken sitter idag förutom i rumpan även i magen, ryggen och sidorna samt baksidan av låren(?). Det är najs och snart ska jag ner igen och bygga på armarna lite. :o)
Sophie Ellis Bextor med en naken räv.
Oops..
Jag upptäckte just ett otroligt pinsamt misstag.
I inlägget Trapped.. länkade jag till en sida som heter Fat-Pie. Jag glömde dock att i adressen finns ett bindestreck. www.fatpie.com har ingenting gemensamt med www.fat-pie.com , men felet är nu åtgätdat. :o)
I inlägget Trapped.. länkade jag till en sida som heter Fat-Pie. Jag glömde dock att i adressen finns ett bindestreck. www.fatpie.com har ingenting gemensamt med www.fat-pie.com , men felet är nu åtgätdat. :o)
Träning.
Idag hade jag träningsvärk i rumpan, efter min otroliga promenad på dryga timmen igår. Det är patetiskt, men det är ändå något med träningsvärk som jag inte kan motstå.
Jag hittade mitt träningskort i dag (wehoo!). Så jag gick nej till f&s och körde ett ryg/mage/sida-pass. Värdligt segt märks att man inte tränat på ett tag, men då har man ju nåt att jobba med. Jag hoppas på lagom värk imorn, då ska jag köra armar/bröst/axlar. :o)
Jag hittade mitt träningskort i dag (wehoo!). Så jag gick nej till f&s och körde ett ryg/mage/sida-pass. Värdligt segt märks att man inte tränat på ett tag, men då har man ju nåt att jobba med. Jag hoppas på lagom värk imorn, då ska jag köra armar/bröst/axlar. :o)
Feel free.
Jag känner mig befriad. Som om någon tagit död på råttan som gnagt på mitt inre sen minst en månad tillbaka.
Jag anar åter igen den där glädjen som jag faktiskt har i mig.
Jag tänkte vara feg och skriva om mina känslor i bloggen istället för att säga det direkt till dig. Om det hade varit enklare, om vi fortfarande hade haft den där kontakten vi en gång hade, då hade det varit annorlunda. Men då hade å andra sidan precis allt varit annorlunda.
När vi sågs första gången, för drygt en månad sen, upptäckte jag att du hade en helt oanad inverkan på mig, jag trodde innan att jag var stark och stabil. Men jag var inte längre mig själv med dig, osäker var bara förnamnet, och just den kvällen slutade ju riktigt katastrofalt.
Men jag kom över det medan spriten gick ur min kropp. Vi träffades igen och igen men sen vet jag inte vad som hände, det var något som förändrades och du vägrade berätta varför. Jag vågade inte pressa dig, du är ju så känslig har jag fått för mig, jag tänkte att du behövde lite tid, inte stressa. Anpassa mig för andras väl till varje pris.
Under tiden mådde jag mer eller mindre dåligt, det var ju en del annat då också. Jag vågade inte berätta för dig för jag visste inte var du var, vem du var, om jag betydde något alls, om du ville förstå mig, jag var rädd att du skulle tycka att jag var jobbig, något som nästan alltid skrämmer mig. Det är en grej med Internet-vänner, man vet aldrig riktigt vem den andre är, vad han verkligen menar för man vet inget om resten av hans liv, hur många andra som en själv det finns. Vad som är normalt och vad som är speciellt.
Jag insåg ganska sent att jag var kär, jag hade inte velat se det för jag visste nog att det egentligen var omöjligt, vi spelar i olika ligor, kanske till och med inom olika grenar (du i elitserien och jag i division 3 i fickpingis). Alla känslor gjorde dessutom att jag inte kunde tänka klart. Men jag insåg till sist, kanske var det när en vän definierade "för svårfångad", att anledningen till att du knappt hörde av dig längre nog var för att du inte tyckte att jag var så intressant längre. Jag hade kunnat hitta på 100 andra anledningar, men det hade ändå inte hjälpt mot din tystnad.
Men jag är inte bitter, för ovanlighetens skull, jag tycker inte att jag gjort något fel. Jag är besviken över att du försvann sådär, jag trodde att 6 månaders msn/sms-kontakt betydde något, men jag tror inte att jag hade kunnat göra något annorlunda. Om du inte tycker om den jag är så kan det inte hjälpas. Det enda jag ångrar är att jag inte krävde ett svar, jag skulle ha litat mer på mina känslor.
Men vi kan ju alltid vara vänner, fast bekanta är nog den sanna definitionen av oss just nu. Min inställning har nog egentligen aldrig varit något annat än att bli din vän, det känndes tillräckligt, tills du stängde mig ute. Men du har gett mig mycket gott, du har fått mig att inse att det finns hopp, att det inte är fel att lita på sina känslor och att det finns goda människor. Du har även förmågan att göra mig otroligt glad.
Jag anar åter igen den där glädjen som jag faktiskt har i mig.
Jag tänkte vara feg och skriva om mina känslor i bloggen istället för att säga det direkt till dig. Om det hade varit enklare, om vi fortfarande hade haft den där kontakten vi en gång hade, då hade det varit annorlunda. Men då hade å andra sidan precis allt varit annorlunda.
När vi sågs första gången, för drygt en månad sen, upptäckte jag att du hade en helt oanad inverkan på mig, jag trodde innan att jag var stark och stabil. Men jag var inte längre mig själv med dig, osäker var bara förnamnet, och just den kvällen slutade ju riktigt katastrofalt.
Men jag kom över det medan spriten gick ur min kropp. Vi träffades igen och igen men sen vet jag inte vad som hände, det var något som förändrades och du vägrade berätta varför. Jag vågade inte pressa dig, du är ju så känslig har jag fått för mig, jag tänkte att du behövde lite tid, inte stressa. Anpassa mig för andras väl till varje pris.
Under tiden mådde jag mer eller mindre dåligt, det var ju en del annat då också. Jag vågade inte berätta för dig för jag visste inte var du var, vem du var, om jag betydde något alls, om du ville förstå mig, jag var rädd att du skulle tycka att jag var jobbig, något som nästan alltid skrämmer mig. Det är en grej med Internet-vänner, man vet aldrig riktigt vem den andre är, vad han verkligen menar för man vet inget om resten av hans liv, hur många andra som en själv det finns. Vad som är normalt och vad som är speciellt.
Jag insåg ganska sent att jag var kär, jag hade inte velat se det för jag visste nog att det egentligen var omöjligt, vi spelar i olika ligor, kanske till och med inom olika grenar (du i elitserien och jag i division 3 i fickpingis). Alla känslor gjorde dessutom att jag inte kunde tänka klart. Men jag insåg till sist, kanske var det när en vän definierade "för svårfångad", att anledningen till att du knappt hörde av dig längre nog var för att du inte tyckte att jag var så intressant längre. Jag hade kunnat hitta på 100 andra anledningar, men det hade ändå inte hjälpt mot din tystnad.
Men jag är inte bitter, för ovanlighetens skull, jag tycker inte att jag gjort något fel. Jag är besviken över att du försvann sådär, jag trodde att 6 månaders msn/sms-kontakt betydde något, men jag tror inte att jag hade kunnat göra något annorlunda. Om du inte tycker om den jag är så kan det inte hjälpas. Det enda jag ångrar är att jag inte krävde ett svar, jag skulle ha litat mer på mina känslor.
Men vi kan ju alltid vara vänner, fast bekanta är nog den sanna definitionen av oss just nu. Min inställning har nog egentligen aldrig varit något annat än att bli din vän, det känndes tillräckligt, tills du stängde mig ute. Men du har gett mig mycket gott, du har fått mig att inse att det finns hopp, att det inte är fel att lita på sina känslor och att det finns goda människor. Du har även förmågan att göra mig otroligt glad.
Mattias. 
Give it all up.
Jag var och tittade på mitt nya rum idag, sen hängde jag hos Max ett tag.
Mitt rum är värsta nice, eller kommer att bli tror jag. Måste planera möblemanget tills på onsdag dår jag och mamma ska till ikea med bilen.
När jag var hos Max kändes allting ok, det var inget som gnagde. Men så snart jag gick därifrån så började det. Alla tankar.
Den här gången tänkte jag att jag gett upp. Men först tänkte jag att jag måste prata med dig och berätta, det känns ändå inte som att jag har något att förlora. Du hör ju ändå nästan aldrig av dig längre. Och jag har blivit så väl medveten om mina känslor, även om de är förvirrade.
Jag tänkte att jag hade börjat läka och att det gick förvånansvärt fort. Men jag vet ju att känslor är ganska oförutsägbara. Så nej, det är inte slut men hoppet håller på att dö och jag känner för att gråta.
Men jag ska berätta, det är det minsta jag kan göra.
Förmodligen är det bara det jobbiga kvar och jag misstänker att det kan bli påfrestande.
För känslor som inte besvaras dör till slut. Och precis som om det vore en fysisk kroppsdel så gör det jävligt ont.
Mitt rum är värsta nice, eller kommer att bli tror jag. Måste planera möblemanget tills på onsdag dår jag och mamma ska till ikea med bilen.
När jag var hos Max kändes allting ok, det var inget som gnagde. Men så snart jag gick därifrån så började det. Alla tankar.
Den här gången tänkte jag att jag gett upp. Men först tänkte jag att jag måste prata med dig och berätta, det känns ändå inte som att jag har något att förlora. Du hör ju ändå nästan aldrig av dig längre. Och jag har blivit så väl medveten om mina känslor, även om de är förvirrade.
Jag tänkte att jag hade börjat läka och att det gick förvånansvärt fort. Men jag vet ju att känslor är ganska oförutsägbara. Så nej, det är inte slut men hoppet håller på att dö och jag känner för att gråta.
Men jag ska berätta, det är det minsta jag kan göra.
Förmodligen är det bara det jobbiga kvar och jag misstänker att det kan bli påfrestande.
För känslor som inte besvaras dör till slut. Och precis som om det vore en fysisk kroppsdel så gör det jävligt ont.
Work it.
Jag och en vän har startat en träningstävling.
Den inleds imorgon och går ut på att den som tränar mest på en vecka får 1 poäng. När vi avslutar tävlingen så vinner den med flest poäng något, som vi inte ännu kommit fram till.
Det ska bli kul, känner mig laddad som fan. Men det kommer bli jobbigt om 2 veckor när jag börjar jobba på riktigt.
Var ute på en promenad idag och det var riktigt najs, det är verkligen skadligt för mitt psyke att inte träna. Imorgon blir det nog gymmet.
Den inleds imorgon och går ut på att den som tränar mest på en vecka får 1 poäng. När vi avslutar tävlingen så vinner den med flest poäng något, som vi inte ännu kommit fram till.
Det ska bli kul, känner mig laddad som fan. Men det kommer bli jobbigt om 2 veckor när jag börjar jobba på riktigt.
Var ute på en promenad idag och det var riktigt najs, det är verkligen skadligt för mitt psyke att inte träna. Imorgon blir det nog gymmet.
Förut.
Förut visste jag exakt vilken sorts kille jag ville ha. Om någon frågade så räknade jag upp saker som; intelligens, humor, självständighet.. ... ja jag minns inte allt.
Jag fick frågan idag och det enda jag kunde komma på var smal och så humor. Jag glömde ärlighet. Men det känns som om det inte spelar någon roll.
Vad spelar det för roll om han är smartast, akademisk, bra i sängen, socialt kompetent, snygg, whatever? När man träffar någon man verkligen gillar så spelar inte sådant någon roll. Det är personligheten i sig, den unika personligheten, som betyder något.
Man gör upp en lista med kriterier. Bara för att försöka göra det enklare för sig. För att man ska veta vad man ska leta efter. Men det går inte, man vet aldrig i förväg och när man vet så får man inte låta sig stoppas av småsaker.
Det enda som får stoppa en är personen som är så underbar.
Och jag letar inte längre, jag snarare undviker det, dem.
Jag fick frågan idag och det enda jag kunde komma på var smal och så humor. Jag glömde ärlighet. Men det känns som om det inte spelar någon roll.
Vad spelar det för roll om han är smartast, akademisk, bra i sängen, socialt kompetent, snygg, whatever? När man träffar någon man verkligen gillar så spelar inte sådant någon roll. Det är personligheten i sig, den unika personligheten, som betyder något.
Man gör upp en lista med kriterier. Bara för att försöka göra det enklare för sig. För att man ska veta vad man ska leta efter. Men det går inte, man vet aldrig i förväg och när man vet så får man inte låta sig stoppas av småsaker.
Det enda som får stoppa en är personen som är så underbar.
Och jag letar inte längre, jag snarare undviker det, dem.
Nörd? Jag?
Heh..
Jag har börjat få ont i handen. För att jag vilar den mot kanten på skrivbordet när jag håller i musen. =)
Jag tänkte ta ett par dagar ledigt från datorn över midsommar. Om det är ok?
Han träna min sms-tumme istället. :o)
Natti.
Jag har börjat få ont i handen. För att jag vilar den mot kanten på skrivbordet när jag håller i musen. =)
Jag tänkte ta ett par dagar ledigt från datorn över midsommar. Om det är ok?
Han träna min sms-tumme istället. :o)
Natti.
Baby blue eyes.
Ibland så tänker jag att jag aldrig mer vill, eller vågar, träffa dig, på riktigt.
Varje gång jag ser dig, tror att jag ser dig eller ser någon som liknar dig så går det som en elektrisk stöt genom mig och det tar säkert en minut innan jag hämtat mig. Det skrämmer mig.
Jag önskar ändå att det vore annorlunda att träffa dig. De gånger som varit har jag kännet att jag inte når upp till din standard och att vi kanske är för olika, att jag inte är tillräckligt bra.
På msn är vi ju nästan exakt lika.
Du skrämmer mig samtidigt som du är en av mina största inspirationskällor, jag tror att du gjort mig till en bättre människa du har definitivt gjort mig gladare. Endast genom att vara dig själv.
Inget av detta kan jag dock säga dig eftersom jag är rädd att det ska skrämma iväg dig.
Varje gång jag ser dig, tror att jag ser dig eller ser någon som liknar dig så går det som en elektrisk stöt genom mig och det tar säkert en minut innan jag hämtat mig. Det skrämmer mig.
Jag önskar ändå att det vore annorlunda att träffa dig. De gånger som varit har jag kännet att jag inte når upp till din standard och att vi kanske är för olika, att jag inte är tillräckligt bra.
På msn är vi ju nästan exakt lika.
Du skrämmer mig samtidigt som du är en av mina största inspirationskällor, jag tror att du gjort mig till en bättre människa du har definitivt gjort mig gladare. Endast genom att vara dig själv.
Inget av detta kan jag dock säga dig eftersom jag är rädd att det ska skrämma iväg dig.
Ok.
Jag har nått en normal nivå nu. Allt är liksom bra och det känns jäklit bra. Ingen ångest eller förvirring. Bara lagom.
Och imorn ska jag hem till mammsen, mammsen och co.
Det kan bli ok eller misär eller riktigt trevligt. Jag hoppas Linnéa blir med, annars blir det nog trist. Men jag kan ta det också.
Jag har också namnsdag imorgon. :o)
Jobbade idag. Det gick riktigt bra trots att jag jobbade från öppning till stängning, 10-19.30, och stod i kassan hela tiden.
Jag känner mig stabil.
Och imorn ska jag hem till mammsen, mammsen och co.
Det kan bli ok eller misär eller riktigt trevligt. Jag hoppas Linnéa blir med, annars blir det nog trist. Men jag kan ta det också.
Jag har också namnsdag imorgon. :o)
Jobbade idag. Det gick riktigt bra trots att jag jobbade från öppning till stängning, 10-19.30, och stod i kassan hela tiden.
Jag känner mig stabil.
Trapped..
.. in a guitarlike. fat-pie
Fast jag känner mig en smula fångad. Jag har fångat mig själv, utan att jag egentligen vetat om det.
Jag har varit så otroligt glad idag. Gladare än på länge.
Men så slog den till, oron. Men det är ju som en återvändsgränd. Det finns ingen utgång, jag kan inte sluta, jag kan inte hoppa av, jag kan bara vänta. Men det är ok. Så länge det finns kvar så finns jag kvar, men om det försvinner så vet jag inte vad jag blir av. Då kommer säkert dödsångesten tillbaka.
Sophie har en bra sång ändå. Today the sun's on us
Men jag är ändå rädd, det handlar om sådana stora saker. Som om jag vore kär, fast värre.
Fast jag känner mig en smula fångad. Jag har fångat mig själv, utan att jag egentligen vetat om det.
Jag har varit så otroligt glad idag. Gladare än på länge.
Men så slog den till, oron. Men det är ju som en återvändsgränd. Det finns ingen utgång, jag kan inte sluta, jag kan inte hoppa av, jag kan bara vänta. Men det är ok. Så länge det finns kvar så finns jag kvar, men om det försvinner så vet jag inte vad jag blir av. Då kommer säkert dödsångesten tillbaka.
Sophie har en bra sång ändå. Today the sun's on us
Men jag är ändå rädd, det handlar om sådana stora saker. Som om jag vore kär, fast värre.
Sexa?
Jag kom nyss hem från Uplands. Heh..
Jag vet inte om jag är full eller bara yr, men det var roligt. Gnagde tydligen en del på Max.
Jag är så glad nu. Allt blev liksom bra bara sådär poff! Jag kände det direkt även om det tog ett tag innan det sjönk in. Jag skulle kunna hoppa omkring sådär som jag kan göra när jag är glad, studsa.
Att man kan vara så beroende av andra människor.. :o)
Jag vet inte om jag är full eller bara yr, men det var roligt. Gnagde tydligen en del på Max.
Jag är så glad nu. Allt blev liksom bra bara sådär poff! Jag kände det direkt även om det tog ett tag innan det sjönk in. Jag skulle kunna hoppa omkring sådär som jag kan göra när jag är glad, studsa.
Att man kan vara så beroende av andra människor.. :o)
Välkommen!
Till en av de bättre dagarna i ditt liv.
Tack tack. Allt är bra nu och det kommer att vara bra länge nu.
Så länge ni finns kvar så är jag mig själv. Utan er blir mitt liv så meningslöst.
Speciellt du.
Tack tack. Allt är bra nu och det kommer att vara bra länge nu.
Så länge ni finns kvar så är jag mig själv. Utan er blir mitt liv så meningslöst.
Speciellt du.
Man blir..
..som man umgås.
Vad mer kan man säga?
Jag skulle kunna lägga in några fina Kalifatides citat från boken jag läser, men det får vara. Bifogar nya presentationsbilden, i större format, istället. :o)
Jo, det gäller att umgås med rätt personer. Vissa är svårare att vara utan än andra just därför att de gör en till en så bra person.
Äppelmos.
Vad mer kan man säga?
Jag skulle kunna lägga in några fina Kalifatides citat från boken jag läser, men det får vara. Bifogar nya presentationsbilden, i större format, istället. :o)
Jo, det gäller att umgås med rätt personer. Vissa är svårare att vara utan än andra just därför att de gör en till en så bra person.
Äppelmos.
En månad sen.
För en månad sen:
◊ Glad
◊ Social
◊ Jobbade mycket
◊ Festade mycket
◊ Tränade så mycket jag hann
◊ Åt bra mat
Nu:
Glad? Njae.
Social? Med de närmsta, allt annat är jobbigt.
Jobbar? En dag denna veckan.
Festar? Knappt alls.
Tränar? Nej, upptäckte just att jag tappat bort mitt träningskort också.
Äter? Helst inte alls och annars mycket socker och en del fett.
Men jag skulle ändå säga att det skett en bättring för jag ligger ju inte hjälplös på sängen och gråter för att jag är rädd för att dö av meningslöshet. Dessutom är Max tillbaka nu, lite gladare. Det känns sjukt bra, viste inte att man kunde påverkas så av vänner.
Det jag börjar sakna är motivation, jag hatar att inte ha någon motivation. Det är så tråkigt. För bara för att man inte har lust att göra något så betyder ju inte det att man har roligt när man gör inget.
◊ Glad
◊ Social
◊ Jobbade mycket
◊ Festade mycket
◊ Tränade så mycket jag hann
◊ Åt bra mat
Nu:
Glad? Njae.
Social? Med de närmsta, allt annat är jobbigt.
Jobbar? En dag denna veckan.
Festar? Knappt alls.
Tränar? Nej, upptäckte just att jag tappat bort mitt träningskort också.
Äter? Helst inte alls och annars mycket socker och en del fett.
Men jag skulle ändå säga att det skett en bättring för jag ligger ju inte hjälplös på sängen och gråter för att jag är rädd för att dö av meningslöshet. Dessutom är Max tillbaka nu, lite gladare. Det känns sjukt bra, viste inte att man kunde påverkas så av vänner.
Det jag börjar sakna är motivation, jag hatar att inte ha någon motivation. Det är så tråkigt. För bara för att man inte har lust att göra något så betyder ju inte det att man har roligt när man gör inget.
Det enda som är beständigt..
..är att inget består.
Igår var jag supersugen på att se på film med en kompis, då var det dock inte möjligt. Idag, när det skulle passa riktigt bra, känner jag mig inte alls särskillt sugen.
Anledning? Igår kände jag mig ensam och deppig och var rädd för att vara ensam, vilket jag tydligen inte är idag. Därför behöver jag inget sällskap. Känner mig taskig så jag ska nog höra om vi inte kan kolla film ändå. Han vet ju liksom inte att jag egentligen inte är lika sugen längre, om han ens visste hur sugen jag var från början?
Jag undrar hur många människor det är som lever sitt liv i en lögn?
Igår var jag supersugen på att se på film med en kompis, då var det dock inte möjligt. Idag, när det skulle passa riktigt bra, känner jag mig inte alls särskillt sugen.
Anledning? Igår kände jag mig ensam och deppig och var rädd för att vara ensam, vilket jag tydligen inte är idag. Därför behöver jag inget sällskap. Känner mig taskig så jag ska nog höra om vi inte kan kolla film ändå. Han vet ju liksom inte att jag egentligen inte är lika sugen längre, om han ens visste hur sugen jag var från början?
Jag undrar hur många människor det är som lever sitt liv i en lögn?
Flambert.
Jag har fått en ny "liten" älskling: Flambert.Han är förvisso ingen stor, brun valack, med dock en jättestor fux.
"Det bästa Flambert vet är att bli ompysslad. Han är den idealiska hästen om man vill visa något om hästskötsel, eller lära folk linda ben etc. Han står bara stilla och njuter! Han har -personalen veterligen- aldrig varit arg och dum mot någon människa, det värsta han gör är att buffa vänskapligt med huvudet. På grund av hans storlek blir dock buffarna något hårdhänta? Vill du träffa en stor, mysig och mycket snäll häst med glimten i ögat så hälsar Flambert att du är varmt välkommen till hans box!!"
Gosegos. Jag blir alldeles glad av att tänka på honom. :o)
Han var dessutom jättemysig att rida.
Ligga.
Idag låg jag i sängen till tjugo i två, dvs över 12 timmar och jag sov nästan hela tiden. Drömde massa konstiga saker som jag nu har glömt.
Katterna störde mig inte en enda gång! Lite besviken är jag och när jag gick upp hade de ju redan åkt till utställningen. Kändes tomt. Heh..
Men de kommer ju tillbaka, fast bara en liten stund.
Hittills har katterna, framför allt Oscar, varit: i kylen, i diskhon, på spisen, i bokhyllan, bakom gardinen, i gardinen, på piedistalen, under sängen, i sängen, på brödrosten, i handfatet, under badkaret, i garderoben, på datorn, på min axel, under filten och på ungefär alla andra ställen i lägenheten.
Katterna störde mig inte en enda gång! Lite besviken är jag och när jag gick upp hade de ju redan åkt till utställningen. Kändes tomt. Heh..
Men de kommer ju tillbaka, fast bara en liten stund.
Hittills har katterna, framför allt Oscar, varit: i kylen, i diskhon, på spisen, i bokhyllan, bakom gardinen, i gardinen, på piedistalen, under sängen, i sängen, på brödrosten, i handfatet, under badkaret, i garderoben, på datorn, på min axel, under filten och på ungefär alla andra ställen i lägenheten.
Måste skaffa en egen lägenhet snart så jag kan ha egna husdjur. En ny liten Gurkis kanske, eller två.
Mariestad.
Borde nog sova, är riktigt trött.
Mariestad var trevligt, även om det höll på att bli obehagligt första kvällen när jag och pappa nästan kom in på samtalsämnet skillsmässa, dvs hans och mammas. Jag klarar inte av att prata om det eftersom jag inte kan tro på det han säger utan måste intala mig att hans minne måste vara en efterkonstruktion.
Det var roligt att träffa Sara, även om det var lite konstigt att umgås med någon annans släkt och vänner sådär. Men Sara tog hand om mig så jag hade inte tråkigt.
Det är underligt att jag faktiskt har två plastsystrar. För Therese, mammas sambos dotter, skulle jag inte för mitt liv kunna se som en släkting. Och hon har ändå funnits där längst.
Viktigt är att lära sig av sina medmänniskor, egenskaper man gillar kan man försöka ta till sig medan man får försöka undvika att ge andra kalla kårar.
I Mariestad är alla så trevliga, pappa är nog den som känns minst trevlig. Men Sara är definitivt min favorit plastsyster.
Har börjat på en djupgående resa inom mig själv. Låter kanske fluffigt. Men jag måste, jag vet inte annars var jag blir av, vem jag är, vad jag är till för, hur jag ska ta mig igenom dagarna utan att dö av meningslöshet. Jag skriver ner allt, men det är nog inget för bloggläsarna. Det känns viktigt att förstå och inte försöka springa ifrån allt, trycka ner det och låtsas som ingenting. För även om jag inte kände så mycket då så kanske jag behöver känna nu. Och jag har inga nya metoder kvar.
Läggdags.
Mariestad var trevligt, även om det höll på att bli obehagligt första kvällen när jag och pappa nästan kom in på samtalsämnet skillsmässa, dvs hans och mammas. Jag klarar inte av att prata om det eftersom jag inte kan tro på det han säger utan måste intala mig att hans minne måste vara en efterkonstruktion.
Det var roligt att träffa Sara, även om det var lite konstigt att umgås med någon annans släkt och vänner sådär. Men Sara tog hand om mig så jag hade inte tråkigt.
Det är underligt att jag faktiskt har två plastsystrar. För Therese, mammas sambos dotter, skulle jag inte för mitt liv kunna se som en släkting. Och hon har ändå funnits där längst.
Viktigt är att lära sig av sina medmänniskor, egenskaper man gillar kan man försöka ta till sig medan man får försöka undvika att ge andra kalla kårar.
I Mariestad är alla så trevliga, pappa är nog den som känns minst trevlig. Men Sara är definitivt min favorit plastsyster.
Har börjat på en djupgående resa inom mig själv. Låter kanske fluffigt. Men jag måste, jag vet inte annars var jag blir av, vem jag är, vad jag är till för, hur jag ska ta mig igenom dagarna utan att dö av meningslöshet. Jag skriver ner allt, men det är nog inget för bloggläsarna. Det känns viktigt att förstå och inte försöka springa ifrån allt, trycka ner det och låtsas som ingenting. För även om jag inte kände så mycket då så kanske jag behöver känna nu. Och jag har inga nya metoder kvar.
Läggdags.
Kissemisse.
Just nu har jag min vän Emma på besök. Men inte bara Emma utan Rustie och Oscar också.Jag är redan lite kär, Oscar har stulit mitt hjärta. Men jag förstår verkligen meningen med att ha två devons istället för en.
Nu kom Oscar just och krävde lite gos, genom att lägga sig rakt över tangentbordet och nästan klättra upp på mig, spinnandes. Lyckades som tur var få ner honom i knät, där han nu ligger och tvättar sig. Devons vet inte vad nej betyder, att man kanske inte älskar dem finns inte heller. Men det gör man ju såklart. :o)
Devons rex är katter som aldrig blir uttråkade inomhus, för de går inte att negligera dem. De är överallt på en gång. Och det räcker inte med att sitta och titta på, nej det ska nosas och klättras runt mitt i. Otroligt charmiga!
Är det höst snart?
Just nu känns det som om tiden inte kan gå snabbt nog. Jag önskar den kunde rulla på och ta slut, som en rulle toapapper.
Jag tror att jag ska försöka få en remiss till en psykolog, för jag har inte längre koll på vem jag är. Det känns som jag gått tillbaka i tiden och är tillbaka på gymnasienivå. Jag har till och med svårt för att se folk i ögonen, igen! Jag trodde jag hade lämnat det bakom mig.
Det sägs att om man säger till sig själv tillräckligt många gånger att man är bra så tror man tillslut på det. När jag var yngre klarade jag inte av att säga till mig själv att jag var bra utan att bli gråtfärdig. Jag kom dock över det med, gott och väl. Men nu har jag upptäckt en liten röst som sitter och nedvärderar mig så fort jag talar med någon som inte är en nära vän.
När jag var på min mosters 60-års kalas hände en intressant grej.
Min kusins man, som hade varit på körträff på skansen och sjungit och tydligen druckit för han sluddrade lite, som är en bra person, jag tror inte att någon kan säga något annat. I alla fall så fick jag en fråga om vad jag skulle plugga till hösten och jag hatar frågan, vet inte varför men jag pratar helst inte om mitt liv längre. Jag svarade så snabbt som möjligt samtidigt som jag försökte att inte fästa blicken på någon. Då sa han, min kusins man, att jag skulle sluta förminska mig själv och inte skämmas. Trots att han var full såg han rakt igenom mig, kanske gjorde alla det.
Men nu måste jag packa.
Peace & Love.
Japp, nu har jag beställt en biljett.
Alla 2-dagars var slut så det fick bli en 3-dagars för bittra 1025 spänn totalt. Men det var nästan flest bra band på torsdagen ändå. Vet inte om jag pallar tre dagars fest i Borlänge dock.
Jag hatar att det förflutna fortfarande skrämmer mig och trycker ner mig i stövelskaften. Va fan ska jag göra för att känna mig tillräcklig och accepterad liksom? Hugga av mig huvet kanske, för det är ju där allt sitter som vanligt.
Jag har bestämt mig för att köpa en ny mobiltelefon och en ipod nano nu också. Blev jäkligt sugen på en lcd-tv också, men det kanske kan vänta lite?
Jag tror dock att en sådan skulle passa finfint i mitt nya rum, och jag ser ju på tv så otroligt ofta, säkert en gång i veckan. Förresten så har jag skaffat en privat svart-bio nu, med lcd-tv och allt. Helt gratis dessutom. Så det vore nog helt rätt att köpa en.
Jag är jäkligt ekonomisk om det behövs, men jäkligt bra på att spendera också om jag har pengar. Tror jag ärft det draget av min mamma.
Nu är jag ju klar på Quintails för den här gången så jag hoppas kunna inkassera några tusen inom kort. Ska nog vänta med att beställa tills dess.
Alla 2-dagars var slut så det fick bli en 3-dagars för bittra 1025 spänn totalt. Men det var nästan flest bra band på torsdagen ändå. Vet inte om jag pallar tre dagars fest i Borlänge dock.
Jag hatar att det förflutna fortfarande skrämmer mig och trycker ner mig i stövelskaften. Va fan ska jag göra för att känna mig tillräcklig och accepterad liksom? Hugga av mig huvet kanske, för det är ju där allt sitter som vanligt.
Jag har bestämt mig för att köpa en ny mobiltelefon och en ipod nano nu också. Blev jäkligt sugen på en lcd-tv också, men det kanske kan vänta lite?
Jag tror dock att en sådan skulle passa finfint i mitt nya rum, och jag ser ju på tv så otroligt ofta, säkert en gång i veckan. Förresten så har jag skaffat en privat svart-bio nu, med lcd-tv och allt. Helt gratis dessutom. Så det vore nog helt rätt att köpa en.
Jag är jäkligt ekonomisk om det behövs, men jäkligt bra på att spendera också om jag har pengar. Tror jag ärft det draget av min mamma.
Nu är jag ju klar på Quintails för den här gången så jag hoppas kunna inkassera några tusen inom kort. Ska nog vänta med att beställa tills dess.
Rädslan för att allt skall bli som man vill.
Jag tror att jag hyser en viss ångest för att allt ska bli bra, som jag önskar att allt vore.
För det kan inte bli så, om det känns så så måste det vara fel. Då måste det vara för att jag lurar mig själv eller att någon annan lurar mig. Och när jag slutligen inser detta sa kommer det kännas fördjävligt, därför är det bäst att aldrig låta sig luras.
Aldrig tro på något som är för bra, halvbra är gott och väl tillräckligt.
Jag undrar om jag alltid kommer känna så här. Antagligen inte.
Ett blodprov kvar nu.
För det kan inte bli så, om det känns så så måste det vara fel. Då måste det vara för att jag lurar mig själv eller att någon annan lurar mig. Och när jag slutligen inser detta sa kommer det kännas fördjävligt, därför är det bäst att aldrig låta sig luras.
Aldrig tro på något som är för bra, halvbra är gott och väl tillräckligt.
Jag undrar om jag alltid kommer känna så här. Antagligen inte.
Ett blodprov kvar nu.
Personalfest.
I söndags var det Alice i Underlandet som tog över Uplands Nations trädgård.
Var det roligt? Oja! Det var den trevligaste festen på länge. Kanske var det på grund av min nya bekantskap Vattenpipan. Vi kom väldigt bra överens trots att jag alltid aktat mig noga för allt vad rökning heter, inte ens tagit ett bloss tidigare. Men vattenpipa luktar och smakar(?) ju otroligt mycket bättre än cigaretter, inte blir man bakis heller och jag skulle nog se det som aningen för krångigt för att göra det till en vana.
Jag lyckades få ihop en helt ok konunga-utstyrsel och fick äntligen tillfälle att måla dit skägg och mustasch igen. Fick faktiskt flera komplimanger för mina shorts också.
Vår förre 1Q (förstekurator) fick både hälslen och ett tjusigt skärp för att effektivt kunna behandla sitt kroniska byxhäng, tyvärr verkar det inte bättre än att börjat slarva med behandlingen redan dagen efter.
Alla klubbverkare fick fina medaljer, som klubbmästare fick jag en söt liten gaffel, som Erika, köksmästare och förtillfället även inhoppande 2Q och 3Q, kunde intyga var väl putsad.
Inga större skandaler annars. Jag var den som kunde föra munstycket till pipan längst ner i halsen, en riktig merit. Heh..
Aldrig.
Jag sa aldrig men man ska aldrig säga aldrig.
Jag sa att jag aldrig skulle låta dig gå, jag menade det också för du betydde mycket för mig.
Men nu är det svårt att hålla kvar för det som fanns, det jag ville hålla fast vid, det finns inte längre kvar. Jag trodde att vi bara var vänner, att det var vad vår relation byggde på. Men det verkar som om jag hade fel. För det är tydligt att något är borta.
Jag vet inte om du inte förstått det, eller om du bara inte låtsas om det, jag skulle gissa på det senare för du är inte helt dum. Men nästa nöt är varför du inte talar om det och låtsas som inget när vi pratar, de få gånger som vi fortfarande gör det.
Du säger att du saknar mig också men jag kan inte längre tro på något som du säger och det goda i vår relation byggde mycket på det.
Det fanns aldrig något dåligt, därför kom smärtan som en chock. Bedövande och tillintetgörande. Jag tror inte du förstod, jag vet inte riktigt hur mycket du förstår av det jag skriver här.
Men du försvann och jag vet inte varför, det känns som om jag gjorde dig riktigt besviken och inte längre är värd din uppmärksamhet, de få gånger som vi setts har jag känt det precis så, som om jag inte är tillräckligt bra. Det känns otroligt orättvist, men jag är inte arg och jag har kommit över smärtan och det otroliga, det kändes så för mig åtminstone, som vi hade, har jag delvis glömt. Det var antagligen för bra för att vara sant.
Men jag är ändå skyldig mig själv att försöka få dig att förstå eller få någon storts klarhet. Kanske är det så att du döljer något. Jag hoppas det, för det betyder att jag inte helt har missbedömt dig.
Jag sa att jag aldrig skulle låta dig gå, jag menade det också för du betydde mycket för mig.
Men nu är det svårt att hålla kvar för det som fanns, det jag ville hålla fast vid, det finns inte längre kvar. Jag trodde att vi bara var vänner, att det var vad vår relation byggde på. Men det verkar som om jag hade fel. För det är tydligt att något är borta.
Jag vet inte om du inte förstått det, eller om du bara inte låtsas om det, jag skulle gissa på det senare för du är inte helt dum. Men nästa nöt är varför du inte talar om det och låtsas som inget när vi pratar, de få gånger som vi fortfarande gör det.
Du säger att du saknar mig också men jag kan inte längre tro på något som du säger och det goda i vår relation byggde mycket på det.
Det fanns aldrig något dåligt, därför kom smärtan som en chock. Bedövande och tillintetgörande. Jag tror inte du förstod, jag vet inte riktigt hur mycket du förstår av det jag skriver här.
Men du försvann och jag vet inte varför, det känns som om jag gjorde dig riktigt besviken och inte längre är värd din uppmärksamhet, de få gånger som vi setts har jag känt det precis så, som om jag inte är tillräckligt bra. Det känns otroligt orättvist, men jag är inte arg och jag har kommit över smärtan och det otroliga, det kändes så för mig åtminstone, som vi hade, har jag delvis glömt. Det var antagligen för bra för att vara sant.
Men jag är ändå skyldig mig själv att försöka få dig att förstå eller få någon storts klarhet. Kanske är det så att du döljer något. Jag hoppas det, för det betyder att jag inte helt har missbedömt dig.
Träning.
Ja hur fan har det gått.
Jag får väl bekänna att jag inte tränat på typ en månad, bortsett en eller två snabba vändor på gymmet.
Men jag är nöjd ändå. Jag har tappat ett kilo och känner mig riktigt snygg. Springer runt i shorts och bikini utan ett uns av ångest inför min kropp. Känner mig rent ut av atletisk, speciellt nu när man fått en behaglig bränna.
Maten är bra också, eftersom jag inte tränar så behöver jag inte heller äta så mycket, vilket är najs i värmen. Eftersom jag äter så lite så äter jag nästan vad jag vill också, mycket trevligt det med, känns lite som frihet.
Men jag planerar inte att fortsätta så här i evighet, kroppen kommer ju falla ihop förr eller senare och det vore ju synd efter allt slit. Så jag funderar på att lägga ett lätt schema. Exempelvis en timmes löpning och ett gympass i veckan. Och sen satsa rättså mycket på gympasset, muskler är bra, så länge de inte sitter i låren. Ska försöka få in mer vardags motion genom att ta mig tid att gå eller cykla istället för att ta bussen. Jag tänker dock inte sätta en massa press på mig utan bara njuta av det.
Ångest är faktiskt inget att sträva efter.
Jag får väl bekänna att jag inte tränat på typ en månad, bortsett en eller två snabba vändor på gymmet.
Men jag är nöjd ändå. Jag har tappat ett kilo och känner mig riktigt snygg. Springer runt i shorts och bikini utan ett uns av ångest inför min kropp. Känner mig rent ut av atletisk, speciellt nu när man fått en behaglig bränna.
Maten är bra också, eftersom jag inte tränar så behöver jag inte heller äta så mycket, vilket är najs i värmen. Eftersom jag äter så lite så äter jag nästan vad jag vill också, mycket trevligt det med, känns lite som frihet.
Men jag planerar inte att fortsätta så här i evighet, kroppen kommer ju falla ihop förr eller senare och det vore ju synd efter allt slit. Så jag funderar på att lägga ett lätt schema. Exempelvis en timmes löpning och ett gympass i veckan. Och sen satsa rättså mycket på gympasset, muskler är bra, så länge de inte sitter i låren. Ska försöka få in mer vardags motion genom att ta mig tid att gå eller cykla istället för att ta bussen. Jag tänker dock inte sätta en massa press på mig utan bara njuta av det.
Ångest är faktiskt inget att sträva efter.
Snart.
Jag bara väntar på att få ett tillfälle. Ett tillfälle att prata. Prata med en person som nyss var en av mina favoritvänner, men som jag nu inte riktigt vet alls vad han sysslar med eller vad han tänker och tycker om mig. Om han vore som andra, på det sättet som han ser ut som andra, då skulle han inte ha varit någon i mitt liv. Jag skulle knna leva utan honom helt, men jag föredrar att inte göra det.
Jag har förlorat många vänner genom åren, aldrig sörjt någon. Fören nu.
Uppmärksamma blogg-läsare ha märkt att jag varit lite nedåt på senaste, ag har kommit över det värsta, men det finns en del kvar.
Natti.
Jag har förlorat många vänner genom åren, aldrig sörjt någon. Fören nu.
Uppmärksamma blogg-läsare ha märkt att jag varit lite nedåt på senaste, ag har kommit över det värsta, men det finns en del kvar.
Natti.
Skål.
Skål säger jag (i mitt fina champaneglas, solbränd och jävlig) och så får du säga vad du vill. :o)
Moby.
Behov.
Behov av att vara behövd.
Tänk att det kan betyda så mycket att vara viktig för någon, att hela ens liv kan bero just av att man känner sig betydelsefull för en enda person.
Jag har en plan för i sommar. Jag ska köpa 4 böcker och kanske hinna läsa alla. En av Coelho, Kalifatides, Alvtegen och så en av någon jag aldrig läst.
Jag har insett att det är ett av mina högsta nöjen att läsa, personlighetsfördjupande böcker, som ger en nya perspektiv. Jag börjar bli så vuxen.
Tjing!
Tänk att det kan betyda så mycket att vara viktig för någon, att hela ens liv kan bero just av att man känner sig betydelsefull för en enda person.
Jag har en plan för i sommar. Jag ska köpa 4 böcker och kanske hinna läsa alla. En av Coelho, Kalifatides, Alvtegen och så en av någon jag aldrig läst.
Jag har insett att det är ett av mina högsta nöjen att läsa, personlighetsfördjupande böcker, som ger en nya perspektiv. Jag börjar bli så vuxen.
Tjing!
Skatt.
En fin liten överraskning väntade på mitt konto idag. Skatteåterbäring. Ingen straffavgift blev det heller trots att jag var en vecka sen. Sen ska jag få tillbaka 370 från comhem och om en vecka tror jag att pengarna från Quintails kommer också, sen blir det ju lön 27:e också, det betyder närmare 20 000 på en månad.
Jag tycker om att ha inkomster, det känns liksom tryggt och lyxigt.
Satt nyss ute på balkongen och bättrade på brännan lite, men det var helt sjukt varmt så de andra pallade inte med så länge för det var bara jag som hade bikini och shorts. Vi måste ha bevakning när vi sitter på balkongen också så det kändes lite onödigt att uppehålla sköterskan bara för att jag skulle få sitta kvar.
Jag har beslutat att mitt celibat skall upphöra 13:e som först var tänkt. Jag tror i och för sig inte att jag kommer ha sex direkt, men det är en möjlighet. Hade ju funderingr på att fortsätta resten av livet, men de dåliga sidorna och de riktiga problemen började lysa igeno de fördelar jag först såg. Det är inte så att jag är sugen på sex, har bara varit det en gång de senaste 2½ månaderna, men jag orkar inte låtsas som om jag tycker att singellivet är det optimala. Någonting att sträva efter. För egentligen vill jag bara hitta min pingvin och älska honom i nöd och lust. Men inte är det lätt och jag tar varje nederlag hårt.
Men det blir väldigt ensamt om man inte ens försöker och undviker att lita på alla. Pest eller kolera alltså. Fast kansk är det inte så svårt som jag tror, eller så är det just så.
Men nu är det dags för blodprov igen.
Tjipp!
Jag tycker om att ha inkomster, det känns liksom tryggt och lyxigt.
Satt nyss ute på balkongen och bättrade på brännan lite, men det var helt sjukt varmt så de andra pallade inte med så länge för det var bara jag som hade bikini och shorts. Vi måste ha bevakning när vi sitter på balkongen också så det kändes lite onödigt att uppehålla sköterskan bara för att jag skulle få sitta kvar.
Jag har beslutat att mitt celibat skall upphöra 13:e som först var tänkt. Jag tror i och för sig inte att jag kommer ha sex direkt, men det är en möjlighet. Hade ju funderingr på att fortsätta resten av livet, men de dåliga sidorna och de riktiga problemen började lysa igeno de fördelar jag först såg. Det är inte så att jag är sugen på sex, har bara varit det en gång de senaste 2½ månaderna, men jag orkar inte låtsas som om jag tycker att singellivet är det optimala. Någonting att sträva efter. För egentligen vill jag bara hitta min pingvin och älska honom i nöd och lust. Men inte är det lätt och jag tar varje nederlag hårt.
Men det blir väldigt ensamt om man inte ens försöker och undviker att lita på alla. Pest eller kolera alltså. Fast kansk är det inte så svårt som jag tror, eller så är det just så.
Men nu är det dags för blodprov igen.
Tjipp!
Do you belive.
Alla och så några till.
Åkte ner till Uplands en sväng, tänkte att det nog var en del folk där. Det var det dock inte, det var SJUKT mycket folk där. Typ som valborg, fast mer. När jag varit där en stund började de med en in en ut, i trädgården liksom! Allt gick åt, imorn kommer det typ knappt finnas någon öl på tapp kvar alls.
Jag sökte dock upp Max och satt och deppade i klubbverksrummet. Han är ruskigt nere. Jag blir dock inte nere av att vara med honom eftersom han uppskattar mitt sällskap och mitt enda problem, typ, är ensamhet, det ständiga sökandet efter bekräftelse. Visst gör det lite ont i mig för att han lider så, men är det inte bara för att jagär rädd för att mista honom?
Jag sökte dock upp Max och satt och deppade i klubbverksrummet. Han är ruskigt nere. Jag blir dock inte nere av att vara med honom eftersom han uppskattar mitt sällskap och mitt enda problem, typ, är ensamhet, det ständiga sökandet efter bekräftelse. Visst gör det lite ont i mig för att han lider så, men är det inte bara för att jagär rädd för att mista honom?
Dave och Johan kom dit också och jag fick massa beröm för min outfit. Min nya gråa klänning är faktiskt en riktig hit, mysig och skön är det med. Fick beröm för make-upen med, men det får jag nog skylla på solbrännan. Både Max och Johan kommenterade min parfym dessutom, det har aldrig hänt förr. Amore Amore.
Det är konstigt att man blir så snygg bara för att man får en anna nyans i ansiktet.
Det är konstigt att man blir så snygg bara för att man får en anna nyans i ansiktet.
Överlevnadsmanual.
Jag borde verkligen skriva mig en sådan. För jag tycks ständigt glömma allt jag lär mig om problem och motgångar.
Jag har under den senaste tiden försökt rusa blint framåt för att slippa tänka så mycket. Det funkade tills jag snubblade ner i ett hål, sedan dess har jag legat där och kämpat för att ta mig upp. Hela tiden rädd för att tappa fästet och dras ner och kvävas. Ingen har kunnat hjälpa mig, inget har kunnat hjälpa mig.
Men så i dag, det har varit en lugn dag, tid för saker som måste göras. Titta på film till exempel. Efteråt fanns det tid över, tid för att läsa lite mer och till slut även för att tänka. Men jag hade kommit på åtminstone en logisk sak att göra åt problemet, för jag har inte kunnat stå ut med att inte komma fram till något på så lång tid. Och så plötsligt börjar alla bitar falla på plats, kontrollen över situationen börjar återvända till mig och plötsligt kan jag le lite och det känns lättare att andas. Över ytan.
Svårt att säga vad som ledde till det ena och andra men jag antar att det är flera små saker som till sist skapade en helhet.
Jag kan åter se på världen med viss distans igen, med viss säkerhet i mig själv. Helt otroligt skönt. Nu ska jag försöka ställa saker till rätta igen. Saker som jag rört till.
Lycka.
Jag har under den senaste tiden försökt rusa blint framåt för att slippa tänka så mycket. Det funkade tills jag snubblade ner i ett hål, sedan dess har jag legat där och kämpat för att ta mig upp. Hela tiden rädd för att tappa fästet och dras ner och kvävas. Ingen har kunnat hjälpa mig, inget har kunnat hjälpa mig.
Men så i dag, det har varit en lugn dag, tid för saker som måste göras. Titta på film till exempel. Efteråt fanns det tid över, tid för att läsa lite mer och till slut även för att tänka. Men jag hade kommit på åtminstone en logisk sak att göra åt problemet, för jag har inte kunnat stå ut med att inte komma fram till något på så lång tid. Och så plötsligt börjar alla bitar falla på plats, kontrollen över situationen börjar återvända till mig och plötsligt kan jag le lite och det känns lättare att andas. Över ytan.
Svårt att säga vad som ledde till det ena och andra men jag antar att det är flera små saker som till sist skapade en helhet.
Jag kan åter se på världen med viss distans igen, med viss säkerhet i mig själv. Helt otroligt skönt. Nu ska jag försöka ställa saker till rätta igen. Saker som jag rört till.
Lycka.
Sunny.
Åhh.. har varit rättså najs idag.
Suttit i solen på Uplands och vilat min fot och läst, i bikini och shorts till mångas förtjusning. Men imorn blir det jobb, tur man är i ett växthus åtminstone. Blev upplyst idag av jobbet att jag bara jobbar till 17.30 på onsdag istället för 19.30 för det är ju röd dag, att jag dessutom har 100% ob hela dagen gör mig ju inte ledsnare.
Idag har jag fixat lite. Vissa saker är jag kass på att fixa men idag har jag varit riktigt duktig!
Damp ner ett brev från vägverket med formulär för körkortsförnyelse så jag uppsökte en kortautomat, för första gången någonsin vad jag minns. Helt ok kort men underskriften blev kass, men det var kanske inte hela världen.
Och så var jag på banken och fixade nåt nummer för att få tillbaka pengar som jag av misstag råkade föra över till comhem i januari.
Imorn ska jag ringa pappa och sen boka tågbiljetter till Mariestad nästa vecka(!), tiden går så snabbt.
Tittade på Alice i Underlandet nyss också, söt film. Jag skulle helst vilja vara den lilla kungen på personalfesten på söndag. Men jag vet inte hur jag ska lösa det. Behöver en mantel, en krona och helst skägg.
På fredag ska jag klubbmästra en uthyrning också, 60 sittande, får se hur det går.
Men nu ska jag läsa lite, rysligt bra bok den där Skam.
Natti!
Suttit i solen på Uplands och vilat min fot och läst, i bikini och shorts till mångas förtjusning. Men imorn blir det jobb, tur man är i ett växthus åtminstone. Blev upplyst idag av jobbet att jag bara jobbar till 17.30 på onsdag istället för 19.30 för det är ju röd dag, att jag dessutom har 100% ob hela dagen gör mig ju inte ledsnare.
Idag har jag fixat lite. Vissa saker är jag kass på att fixa men idag har jag varit riktigt duktig!
Damp ner ett brev från vägverket med formulär för körkortsförnyelse så jag uppsökte en kortautomat, för första gången någonsin vad jag minns. Helt ok kort men underskriften blev kass, men det var kanske inte hela världen.
Och så var jag på banken och fixade nåt nummer för att få tillbaka pengar som jag av misstag råkade föra över till comhem i januari.
Imorn ska jag ringa pappa och sen boka tågbiljetter till Mariestad nästa vecka(!), tiden går så snabbt.
Tittade på Alice i Underlandet nyss också, söt film. Jag skulle helst vilja vara den lilla kungen på personalfesten på söndag. Men jag vet inte hur jag ska lösa det. Behöver en mantel, en krona och helst skägg.
På fredag ska jag klubbmästra en uthyrning också, 60 sittande, får se hur det går.
Men nu ska jag läsa lite, rysligt bra bok den där Skam.
Natti!
Skam.
Något måste göras, jag kan inte ha det så här längre.
Men jag vet inte vad jag ska göra. Om man har ett problem med en lösning så har man i princip inget problem, men när man inte vet vad man kan göra då blir det riktigt svårt. När man inte heller vet hur det här problemet blev till så blir det ännu knepigare.
Jag fick låna en bok av mamma igår. Skam av Karin Alvtegen. Har läst andra böcker av henne och hon är helt briljant i sina människoskildringar. När jag inte läst mer än 10-15 sidor hade jag varit nära gråten 3 gånger, brara för att jag kände igen mig själv så mycket. Men personerna i boken har varit med om hemska saker, det har inte jag, inget som inte slutat bra. Så vad har jag för jävla anledning att må dåligt och trycka undan tankar och känslor?
Jag antar att det är det eviga misslyckandet med vissa saker, relationer, som jag inte kan hantera. Som problemlösare måste jag hitta lösningar, lösningar som jag tycker är värdiga. Min senaste lösning var att gå i celibat och försöka ta bort hela problemet. Inte tänka på det.
Låtsas som om allt är bra och som det ska. Men problemen hittar alltid en annan väg och kommer tillbaka på något annat sätt och slår en i bakhuvet. Kanske är det bättre att gå och smålida lite hela tiden för att slippa sådana här riktiga svackor.
Men jag vet inte vad jag ska göra. Om man har ett problem med en lösning så har man i princip inget problem, men när man inte vet vad man kan göra då blir det riktigt svårt. När man inte heller vet hur det här problemet blev till så blir det ännu knepigare.
Jag fick låna en bok av mamma igår. Skam av Karin Alvtegen. Har läst andra böcker av henne och hon är helt briljant i sina människoskildringar. När jag inte läst mer än 10-15 sidor hade jag varit nära gråten 3 gånger, brara för att jag kände igen mig själv så mycket. Men personerna i boken har varit med om hemska saker, det har inte jag, inget som inte slutat bra. Så vad har jag för jävla anledning att må dåligt och trycka undan tankar och känslor?
Jag antar att det är det eviga misslyckandet med vissa saker, relationer, som jag inte kan hantera. Som problemlösare måste jag hitta lösningar, lösningar som jag tycker är värdiga. Min senaste lösning var att gå i celibat och försöka ta bort hela problemet. Inte tänka på det.
Låtsas som om allt är bra och som det ska. Men problemen hittar alltid en annan väg och kommer tillbaka på något annat sätt och slår en i bakhuvet. Kanske är det bättre att gå och smålida lite hela tiden för att slippa sådana här riktiga svackor.
Igen.
I kväll hade vi sista hopplektionen för terminen, eller jag hade det för nästa gång kan jag inte komma, vi fick dessutom vara ute i det fina vädret.
Jag fick my beloved Popeye och han var duktig och samarbetsvillig och höll sig lugn för det mesta.
När vi var klara med övningen vi skulle göra så undrade vår lärare, som inte är som någon annan ridlärare jag haft i positiv mening, om någon ville hoppa den lilla muren som stod på ridbanan. Alla ville såklart, inte ofta man får chansen tills sånt. Jag blev först ut och Popeye brukar verkligen hoppa allt, ofta i enorma språng. Jag tänkte innan att jag nog borde avstå, eftersom det var sista grejen på lektionen och dessutom ett aningen skrämmande hinder, trorts de ynka 70 centimetrarna. Men jag körde på och var väl inte helt på min vakt men han tvärstannade i alla fall och studsade runt lite så att jag tappade balansen, sen när han drog iväg över banan hade jag inte en chans utan gled av och landade på van som kände som huvudet men även måste ha inkluderat foten.
Huvudet och nacken klarade sig bra, med det var värre med foten. Stukad igen, samma som i vintras fast inte lika illa. Aningen typiskt, jag som klarat mig så länge. Nu blir det tårta nästa gång.
Sommar.
Nu är det officiellt sommar. Har nämligen gjort en ny mapp för kommande bilder på datorn. Sommar07.
Tidigare har jag sommar06, höst06 och vår07(var ju typ ingen vinter). Mapparna innehåller vardera 109, 302 och915(!) filer, dvs bilder.
Var hemma i dalarna på 60-årskalas igår och passade på att sola lite när man hade två stora bolkonger att breda ut sig på, för att man var för lat att gå ner på gräset.
Tre timmar och nu har man en fin bränna, ibland gillar jag min hud faktiskt. Lite synd att man ska få röda prickar i ansiktet bara.
Jag har kommit på en möjlig anledning till mina stora humörsvängningar. Men jag säger inte vad.
Jag funderar fortfarande på vad som kommer att ske. Kanske borde jag göra något. Men det känns som om jag gör allt jämt, kan du aldrig göra något? Inte ens säga hej på msn? Tydligen inte.
Jag avvaktar och ser hur mitt humör beter sig, sen kanske.
Två ridlektioner inbokade i kväll, ska bli kul som fan! Ridgruppen innan min består av (nästan?) enbart killar och som jag fattat det så läser alla till veterinär? Kan det blir bättre? Haha.. Ja de är snygga också..
Nu ska jag vattna blommorna. Bye!
Tidigare har jag sommar06, höst06 och vår07(var ju typ ingen vinter). Mapparna innehåller vardera 109, 302 och915(!) filer, dvs bilder.
Var hemma i dalarna på 60-årskalas igår och passade på att sola lite när man hade två stora bolkonger att breda ut sig på, för att man var för lat att gå ner på gräset.
Tre timmar och nu har man en fin bränna, ibland gillar jag min hud faktiskt. Lite synd att man ska få röda prickar i ansiktet bara.
Jag har kommit på en möjlig anledning till mina stora humörsvängningar. Men jag säger inte vad.
Jag funderar fortfarande på vad som kommer att ske. Kanske borde jag göra något. Men det känns som om jag gör allt jämt, kan du aldrig göra något? Inte ens säga hej på msn? Tydligen inte.
Jag avvaktar och ser hur mitt humör beter sig, sen kanske.
Två ridlektioner inbokade i kväll, ska bli kul som fan! Ridgruppen innan min består av (nästan?) enbart killar och som jag fattat det så läser alla till veterinär? Kan det blir bättre? Haha.. Ja de är snygga också..
Nu ska jag vattna blommorna. Bye!
Sucha fool.
Man lurar sig själv ständigt.
Varje dag. Oftast genom att lita på andra människor. Man lurar sig också genom att tro att man förstår vad andra menar när de säger saker.
För tillfället känner jag mig lurad eller sviken kanske. Men jag vet inte om det bara är jag själv som inte tänker klart, för det verkar det inte som jag gör.
Gårdagen var ett utmärkt exempel. Det hade egentligen inte spelat någon roll vad som hände, det hade slutat i misär ändå. För det började redan natten till fredag och jag mådde underligt redan i början av kvällen och jag tror inte jag log på något av de tiotal kort som togs, själv tog jag bara ett.
Uhh... jag tycker inte om det här. Allt tyder på samma sak, men jag känner inte egentligen av det mer än en gång i veckan, på helgen, då jag bryter ihop. Mycket trevligt. Om det inte blir bättre snart så får jag nog börja gå hos psykolog för det känns inte riktigt hållbart.
Och jag som trodde att det var jag som var stabil, som alltid kunde tänka klart, som inte hade några problem. Som inte behövde vara rädd för något, då jag egentligen borde aktat mig som om du bar på rabies.
Jag tror aldrig jag varit på det här sättet förr. Känslorna är väl inte helt nya men det är sättet de uppträder på som skrämmer mig. Helt plötsligt liksom, som en blixt från klar himmel. Och det känns som om det egentligen skulle kunna vara vad som helst, fast det inte är det. Men jag vill helst skylla det på något annat, nåt jag kan fixa själv. Men jag verkar inte kunna hantera detta alls, kan inte tänka klart.
Den enda som kan hjälpa är du och du verkar inte vilja förstå någonting och har lämpligt nog i princip "försvunnit".
Om allting vore som förut tror jag att det hade varit enklare. Men jag har inte längre en aning om vad du tänker på, om du tänker alls, ibland undrar man ju.
Jag vet inte var jag är eller var jag är på väg. Ibland blir jag livrädd för att jag ska dö bara för att mitt liv är så meningslöst.
Om det bara fanns något jag kunde göra.
Varje dag. Oftast genom att lita på andra människor. Man lurar sig också genom att tro att man förstår vad andra menar när de säger saker.
För tillfället känner jag mig lurad eller sviken kanske. Men jag vet inte om det bara är jag själv som inte tänker klart, för det verkar det inte som jag gör.
Gårdagen var ett utmärkt exempel. Det hade egentligen inte spelat någon roll vad som hände, det hade slutat i misär ändå. För det började redan natten till fredag och jag mådde underligt redan i början av kvällen och jag tror inte jag log på något av de tiotal kort som togs, själv tog jag bara ett.
Uhh... jag tycker inte om det här. Allt tyder på samma sak, men jag känner inte egentligen av det mer än en gång i veckan, på helgen, då jag bryter ihop. Mycket trevligt. Om det inte blir bättre snart så får jag nog börja gå hos psykolog för det känns inte riktigt hållbart.
Och jag som trodde att det var jag som var stabil, som alltid kunde tänka klart, som inte hade några problem. Som inte behövde vara rädd för något, då jag egentligen borde aktat mig som om du bar på rabies.
Jag tror aldrig jag varit på det här sättet förr. Känslorna är väl inte helt nya men det är sättet de uppträder på som skrämmer mig. Helt plötsligt liksom, som en blixt från klar himmel. Och det känns som om det egentligen skulle kunna vara vad som helst, fast det inte är det. Men jag vill helst skylla det på något annat, nåt jag kan fixa själv. Men jag verkar inte kunna hantera detta alls, kan inte tänka klart.
Den enda som kan hjälpa är du och du verkar inte vilja förstå någonting och har lämpligt nog i princip "försvunnit".
Om allting vore som förut tror jag att det hade varit enklare. Men jag har inte längre en aning om vad du tänker på, om du tänker alls, ibland undrar man ju.
Jag vet inte var jag är eller var jag är på väg. Ibland blir jag livrädd för att jag ska dö bara för att mitt liv är så meningslöst.
Om det bara fanns något jag kunde göra.
Lördagsångest.
På en fredag.
Jag var inte glad när jag kom hem i natt.
"Om livet inte blir mer än så här så vill jag hellre ligga i ett jordigt hål och ruttna bort, levande. Jag lovar att det är bättre."
Skrev ett inlägg som inte publicerades eftersom blogg.se kände för att sova lite. Men det kanske var lika bra.
Gjorde en del dramatiska saker där i natten. Gick ur en community, raderade nummer och även en msn kontakt.
Vet inte varför jag överdriver sådär, det är inte alls likt mig. Jag brukar vara så kontrollerad och logisk. Men jag har ju omstrukturerat mitt liv en del på sistone. Släppt lite på integriteten. För jag har aktat mig för farliga saker, trodde jag. Jag trodde att det var bättre att vara vän än att vara kär. Men jag ska alltid lägga så mycket själ i saker när jag gör det på riktigt och sen när det går åt skogen så klarar jag inte av det och bryter ihop. Önskar ibland att jag var lite mer fake och kunde trivas med det.
Livet verkar aldrig bli bättre, det går bara i en evig spiral nedåt. Jag undrar om det egentligen finns någon mening.
Jag säger att jag inte är rädd för att dö. Men om jag stod där med livet i ena handen och döden i den andra så skulle jag nog välja livet. Det är skrämmande att tänka att det vore så enkelt att välja. Tänk om man ångrar sig?
Jag skulle behöva en kevlarsjäl.
Jag var inte glad när jag kom hem i natt.
"Om livet inte blir mer än så här så vill jag hellre ligga i ett jordigt hål och ruttna bort, levande. Jag lovar att det är bättre."
Skrev ett inlägg som inte publicerades eftersom blogg.se kände för att sova lite. Men det kanske var lika bra.
Gjorde en del dramatiska saker där i natten. Gick ur en community, raderade nummer och även en msn kontakt.
Vet inte varför jag överdriver sådär, det är inte alls likt mig. Jag brukar vara så kontrollerad och logisk. Men jag har ju omstrukturerat mitt liv en del på sistone. Släppt lite på integriteten. För jag har aktat mig för farliga saker, trodde jag. Jag trodde att det var bättre att vara vän än att vara kär. Men jag ska alltid lägga så mycket själ i saker när jag gör det på riktigt och sen när det går åt skogen så klarar jag inte av det och bryter ihop. Önskar ibland att jag var lite mer fake och kunde trivas med det.
Livet verkar aldrig bli bättre, det går bara i en evig spiral nedåt. Jag undrar om det egentligen finns någon mening.
Jag säger att jag inte är rädd för att dö. Men om jag stod där med livet i ena handen och döden i den andra så skulle jag nog välja livet. Det är skrämmande att tänka att det vore så enkelt att välja. Tänk om man ångrar sig?
Jag skulle behöva en kevlarsjäl.
Yeah yeah yeah!
Har fått hem 5 nya album den här veckan.
Manic Street Preachers - Send away the tigers.
Mika - Life In Cartoon Moton
Sophie Ellis Bextor - Trip the Light Fantastic
Och sist men kanske mest intressant:
Amy Winehouse - Back to Black
Okej fem var det, absolut dance move your body summer 2007. Men det var mest för skojs skull, kände ett sug efter partymusik.
Trip the Light Fantastic, har inte på minsta sätt gjort mig besviken, nästan Keane status på den.
Manic, helt ok utfyllnadsmusik.
Mika är riktigt bra, roliga texter och fina melodier.
Amy har jag inte riktigt bestämt mig för än, men bara namnet är ju häftigt och det faktum att hon sjunger om alkohol och droger som ett pojkband sjunger om kärlek. Det är vackert. Musiken är inte min vanliga genre men än har jag inte tröttnat.
Fick ett par in-ear-lurar av brorsan igår, de sitter kvar i öronen men ljudet är väl inget att hurra för. Kanske dålig kvalité.
Sporren.
Det blev cykel till "Sporren Häst- och Ridsport". Men det ar najs det med, ett par olivgröna ridhandskar i syntetmaterial inhandlades. 129 spänn gick det på, jävligt dyrt för något dom inte ens var skinn. Men men nu hoppas jag på att slippa smärtan i fingarna.
Skopunkten är en underlig affär, var där idag och skulle byta ett par skor som mamma inte ville ha. De flesta skor ville jag inte ha och dem jag väl provade var antingen osköna eller konstiga på annat sätt. Det finns fan inga bra skor där så jag gick utan att byta. Billigt är det i alla fall.
Strax ska jag duscha och sen är det till att göra sig i ordning. Verkar som Drygs väderbeställning gick igenom, hur najs som helst. :o)
Skopunkten är en underlig affär, var där idag och skulle byta ett par skor som mamma inte ville ha. De flesta skor ville jag inte ha och dem jag väl provade var antingen osköna eller konstiga på annat sätt. Det finns fan inga bra skor där så jag gick utan att byta. Billigt är det i alla fall.
Strax ska jag duscha och sen är det till att göra sig i ordning. Verkar som Drygs väderbeställning gick igenom, hur najs som helst. :o)
Planer.
Imorgon planerar jag för att köpa de förbaskade ridvantarna jag tänkt köpa sen i höstas. Eftersom min mage fått kolik eller liknande så tänkte jag testa mig på att gå till stans enda(?) hästbutik, som ligger en bit bort. Beräknar att det kommer ta mig cirka 2 timmar. Hoppas att jag hittar och att min mage och resten av kroppen känner sig nöjd sen.
Imorgon kväll är det premiär för sommarsvantes, verkar som två av mina gamla korridorpolare kommer jobba där i sommar. Hur kul blir inte det? Döbeln all over again liksom.
Fest med gammalt MAX-folk sen och lite andra. Tror det kommer bli najs.
Men nu är det sovdags. Natti.
Imorgon kväll är det premiär för sommarsvantes, verkar som två av mina gamla korridorpolare kommer jobba där i sommar. Hur kul blir inte det? Döbeln all over again liksom.
Fest med gammalt MAX-folk sen och lite andra. Tror det kommer bli najs.
Men nu är det sovdags. Natti.