Rädslan för att allt skall bli som man vill.

Jag tror att jag hyser en viss ångest för att allt ska bli bra, som jag önskar att allt vore.
För det kan inte bli så, om det känns så så måste det vara fel. Då måste det vara för att jag lurar mig själv eller att någon annan lurar mig. Och när jag slutligen inser detta sa kommer det kännas fördjävligt, därför är det bäst att aldrig låta sig luras.
Aldrig tro på något som är för bra, halvbra är gott och väl tillräckligt.

Jag undrar om jag alltid kommer känna så här. Antagligen inte.

Ett blodprov kvar nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0