Saturday afternoon.

veckans
Borde jag vara trött? Ja, det är jag också, haft mycket huvudväk den här veckan, men jag har haft roligt ändå. Massor att göra. :o)

Jag menade i ett av mina tidigare inlägg inte att jag tror att jag aldrig någonsin kommer att bli kär igen. Det kommer jag med största sannolikhet att bli. Men det kommer aldrig bli på samma sätt, hoppas jag.
Som ett framstupa fall med armarna utsträkta som vingar istället för stötdämpare.

Nu ska jag byta om och sringa ut i skogen en stund. Beach 2007 närmar sig. Kanske bryr jag mig för mycket om utseendet, men vad ska man annars bry sig om?





Veckans look.

Vilken dag..

Ja satan. Gick upp 8, var lite segt efter cirka 7 timmars sömn. Åkte till plantagen vid 9.20, satt i kassan mest. Men jag måste säga att jag älskar jobbet. Allt är underbart, kanske för att jag jämför med max men då har jag alltid något att vara glad över. Det är nog det bästa jobbet jag haft.
I alla fall, jobbade till 16, klockan 17 började jag på uplands, servering på en uthyrning med polmag:are, utklädda till serie figurer. Råkade bli kvar på sexan till 4 nästan trots att jag var så trött att jag blev full på en öl,  6,3 % men ändå.

Lyckades med konststycket att glömma mobilen hemma. Förut hade det gjort inget, men nu för tiden är det faktiskt folk som hör av sig till mig av olika anledningar. Men jag hade bara två samtal från uplands. Egentligen är det inte de samtalen man missar som är värst, utan de som man aldrig missar och heller aldrig svarar.

Jag fick en sak bekräftat idag åtminstone, något som jag kände på mig på grund av små små antydningar.
Det är intressant sånt där. Oftast är de ytterst små sakerna som avslöjar en lögn, eller något som bara inte har blivit sagt. Att lyssna till de små små tecknen är viktigt, även om det kan göra en paranoid. Man får försöka ha kontroll helt enkelt.

Imorn är det dagen D. Eller åtminstone fest med döblarna. Fått tag på 9 släppbiljetter tack vare mina kontakter inom föreningslivet på norrlands. ;o) Funderar på att ta ut min lilla svarta på vädring, men jag vet inte om jag kanske blivit för fet av all glass och negligering av träningsrutiner.

Antar att jag måste sova nu, så jag hinner upp och springa en tur imorn åtminstone.

Natti.

I sagornas värld.

I mina sagors värld finns en kärlek som inte går att förneka, den går inte att tiga ihjäl. Det är en kärlek som förenar utan lögner och utan spel.
Den handlar med två människor som ger sig till varandra helt utan rädsla. Uppoffrar sig till 100% utan att ens märka det.
Kraften i att ge, det man mest av allt vill ge någon, och få något liknande tillbaka tillbaka, den är oändlig.

I sagornas värld..

I verkligheten i dag är jag inte ens ledsen för att sådan kärlek inte finns. Jag kan nog inte ens känna så längre, jag kan bara känna sådant som de flesta andra också kan, och jag är nöjd med det, ja till och med glad.

Om inte den sista pusselbiten passar i hålet så får man helt enkelt slipa den tills den gör det.

Waiting for a sunny day.


Man ser så grymt ball ut i solglasögon. Ska ta dem med mig och gå ut på gräset strax.



 Så länge som vi har varandra så spelar ingenting annat egentligen någon roll. Jag saknar döbeln, jag önskar att alla bara kunde flytta tillbaka för ett par månader så vi kunde återuppleva lyckan en gång till. Men det är tyvärr försent. Det enda man kan göra är att fortsätta träffast och njuta av det och av minnet.



Idag är jag gladare än jag varit på länge, inte sen i höstas har jag känt mig så här lätt och lycklig.
När jag bodde på döbeln var jag alltid glad, i stort sett. Livet var lätt då, ingenting var jobbigt. Jag grät varje dag i en månad när Gurka dog, men det kändes aldrig jobbigt. Jag hade nog inte varit den person jag är idag om jag inte haft mitt år på döbeln, jag tror att jag hade varit mycket tråkigare och "vanligare".

Förspel-Mellanspel-Slutspel-Efterspel-Överspelat

I kväll var en sån där riktigt rolig kväll. En sån där som back in the days. Med grabbarna, Döblarna. So fine. Och jag var nykter men ändå galnast på dansgolvet, precis som det ska vara.

Those were the days..

Efterfest någon?
Davieboy, jag, Johan och Nils nere i hörnet, på mitt rum på Döbelnsgatan 2c. Jag sover.

Mitt liv är riktigt bra nu, bättre än vad jag egentligen vill erkänna eftersom jag inte vill tappa mitt anseende som cyniker. Men jag är lite rädd för att allt ska försvinna om jag lever ut för mycket, äter upp hela kakan, så att säga. Men på lördag är det reunion som gäller. Men Johan kan inte komma bara för hans mamma fyller 50, det var ju en jävla dag att fytta 50 på, hon borde planerat bättre. Ska jobba på en uthyrning på fredag så jag kommer ha lite cash att supa för också. Och så Kristet på norrlands, inte för att de är några favoriter men det kommer att bli fett med folk.
Och alla kommer vara där, utom Johan, och Johan förståss.
Kanske ska göra om den gången då jag drack två vinare och tog av mig både skor och stayups på dansgolvet, som var fullt av glassplitter, och Andors fick bära mig hem eftersom jag inte kunde hålla balansen i mina klackskor. :o)
Jag säger bara Those were the days!


Max och Ville gosar lite.

Plantagen.

Yeah. I morn börjar mitt nya jobb. De ringde idag och berättade att passet var förkortat med 2 timmar så vi kommer att sluta 15 istället för 17 och dessutom så börjar vi inte fören 9. Så om jag lägger mig omedelbums så kommer jag hinna sova 4 hela timmar! Weeei!
Men jag kommer inte få dricka något på regressionssexan imorgon kväll. De ringde nämligen även från quintails och påminde mig om hälsokontrollen på torsdag och sa att jag dessutom hade alkoholförbud 48 timman innan och inte heller skulle börja med någon ny träningsaktivitet, allt för att inte påverka blodvärdena.

Nu kom jag precis hem från uplands, jobbade i baren på svantes och det var lugna gatan. Men vi fick ändå 80 spänn i drix så jag ska inte klaga. Den tighta t-shirten verkar ha funkat. ;o)

Funderar på om det kommer bli en sväng till Snärkan imorn? Länge sen jag var där nu, vore kul att få dansa lite. :o)

Natti natt!

Friday I'm in love.

Fredag var min dag. Först jazzbaren en stund, sen ög en pyttestund. Men det var kul och alla var trevliga och jag gjorde succé, jag var bra helt enkelt. Efter att jag kommit hem så blev faktiskt allt ännu lite bättre, vilket dock ledde till att jag bara fick sova 2 timmar innan pappa och Pelle kom och hämtade mig.

Gick relatibt snabbt att tömma pappas förråd och sen skulle vi förstås ut till torpet som vanligt. Jag kände mig lite seg så jag stannade på förstukvisten så att jag kunde hålla uppsikt över brasan i kaminen. Mycket betungande arbete i jämförelse med de andras vedhuggning.
Mamma hade bakat en dubbel sats med brownies som man kunde knapra på när som helst, och också gjorde. Dessutom fick vi trerätters med panacotta och hallon till efterrätt. Idag blev det våfflor med sylt och grädde till förmiddags fikat och sen lunch på det. Känner mig som en ballong nu, en trött ballong, tur man ska cykla till stallet strax.

Var en sväng till Mariah också, det var trevligt. Tänkte egentligen bara stanna på förfesten eftersom jag var trött, men det blev att jag hängde på ut också och det var rättså kul, inte riktigt värt 100 spänn för en timme på s2 men vad gör det om 100 år? :o)

En glädjade nyhet är att min behadling med stioxyl har verkat asbra och min hud är redan slät, efter bara 3 påstrykingar. Lite röd och torr med det kommer ju gå över. :o)

Att bry sig om.

Just nu är jag ungefär lika smidig som en valross i en kristallbutik. Eller nej, jag är smidig som en valross i min lägenhet som försöker göra rostade mackor med ost, tomat och basilika. Men mackorna är slut nu, tack och lov.

Att bry sig om någon kan te sig som en osjälvisk handling, men det är det inte.
Om man skulle bry sig om en person som inte uppsakattade det alls eller behövde det, så skulle man antagligen ses som dum och jobbig, dryg. Förhoppningsvis skulle man sluta ganska snart. Även om man påstod att det var för den andres skull.
De flesta slutar bry sig eller börjar inte ens bry sig om de inte vet, eller tror, att de kommer få någon slags bekräftelse eller annan belöning för sin möda, i form av vänskap eller kärlek. Att bry sig är en av de mest själviska handlingarna man kan begå. Men ger också en otrolig bekräftelse om den man bryr sig om uppskattar det. Om man lyckas hjälpa något ur något, en jobbig period, depression eller missbruk, så förvantar man sig nästan att personen kommer vara en evigt tacksam eller åtminstone ens vän. Men är det egentligen inte ganska själviskt?

Antagligen finns det många många människor som är i behov av just en sådan person. Nästan alla någon gång.

Nu ska jag sova för jag åtalar mig själv för bloggfylla.
Men det betyder inte att jag inte menar precis allt jag just skrivit, jag är bara full när jag skriver det. :o)

Nighty night!

How to wear it.

Det är inte vad man har på sig utan hur man bär upp det som räknas. När man känner sig på topp, är man snygg i nästan allt medan man känner sig ful i allt när självförtroendet sviktar.

Mitt självförtrende har sviktat lite på senaste tiden men jag tänkte ändå testa denna outfit:
(Det är inte en klänning utan ett linne. :o)

fedagMen jag måste fan vara jävligt darrhänt för det är helt omöjligt att ta bilder utan blixt som inte är suddiga.

Utgång verkar det bli i alla fall, ska bli kul, var så länge sen sist. Firar mitt nya jobb lite med öl i vinglas. :o)




Så här måste jag koncentrera mig om det ska bli någorlunda skarpt:

 
Hatt kanske?

Bored to hell and back!

Ja idag har jag tydligen gjort för lite. Men jag har fan inte orkat! Har varit besynnerligt trött om dagarna sen förra veckan då jag var sjuk. Har förvisso tränat en del men det brukar jag inte bli så där sömnig av.
I dag befann jag mig i rörelse på bandet i minst 50 minuter, det är nytt rekord. Tillryggalade 9 kilometer plastband utan att komma en centimeter framåt. Sprang väl ca 8.5 av de 9. Det är ganska hyffsat för jag tog det väldigt lugnt de första minutrarna och sen kändes det ganska tugnt största delen av tiden. Men jag måste ge mig ut snart, känner att bandet börjar bli för kort och att fötterna längtar efter fast mark. Kanske kan jag skaffa mig sällskap?
Har börjat få sjuk skav på mina stortår av springskorna. Precis där nageln slutar gör det jätteont lagom till stretchingen.

I övrigt så provade jag mina bikinis häromdagen, därav den ökade träningslusten. Ingen satt snyggt! Inte ens förra årets
favorit! Min kropp har förändrats av 4 månaders löp- och styrketräning men jag vettefan om jag är mer nöjd.
Ok tuttarna har blivit fastare, det är najs, rumpan också, enligt måttbandet har midjan krympt ca 3 centimeter. Men jag vet inte ändå, formen är inte som jag vill. Och ingen av mina bikinis sitter snyggt.

Annars idag så lagade jag en oväntat god fiskgryta, som brorsan tipsat om. Barnsligt enkel var den också.

1 paket fisk. (jag hade eldorado alaska pollock, billigaste skiten)
1 burk coccos-mjölk.
Wookgrönsaker
1 fiskbuljongtärning
Sambal oelek, men det hade jag ingen så jag tog citronpeppar, funkade också.
1 lime

Koka tills fisken är färdig. Klart!

Planer för veckan:
Fredag: Promenad med Erika vid 12.  Ringa Johan. Eventuellt dricka lite drinkar i Jazzbaren på Uplands.
Lördag: 7:30 kommer pappa och hämtar mig, sen bär det av uppåt skogarna. Inte varit "hemma" sen trettondagen.
Söndag: Hugga ved? Hörde nåt om det. (Tillbaka till stenåldern). Hoppas bara jag hinner tillbaka till ridningen.

Sen var det inga fler dagar i veckan som varit lite för lugn. Nästa vecka är desto mer fullspäckad, med introduktionskurs på plantagen, regressionssexa, "tjejkväll", hälsokontroll, möte med valberedningen (där jag numer är (stolt) medlem) och så lite annat smått och gott.

Stioxyl.

Igår när jag gick upp och såg mig i spegeln så fick jag fan nog. Kinderna var täckta av små röda prickar som dessutom var i 3-d format, det vill säga att de stod ut en aning.
På tv har de ju börjat göra reklam för något som kallas
basiron, som ska motverka akne. Jag tänkte ge den en chans så jag gck till apoteket och hittade till och med en billigare variant. Stioxyl. Mamma sa att det funnits länge men brukade funka skapligt.
Så jag smorde in mig i går kväll och väntade mig värsta reaktionen, för jag har väldigt lätt för att bli röd som stoppljus på kinderna. Men det hände ine så mycket, blev lite röd och torr men värst blev det när jag tvättat bort det och smort in mig med ansiktskräm. Men i morse var jag faktiskt mycket bättre, huden var slät och mjuk, aningen röd förvisso men prickarna var mindre.
Har dock läst nu att basiron är aningen snällare mot huden, gör den mindre torr och så. Men men så länge det funkar så är jag nöjd. Vore ju bra om allt försvann så att jag kunde bli lika fin som efter min 4 månaders roaccutanbehandling, det var tider det.

2005 - Före     2006 - Efter    2007 - Nu (med ganska mycket foundation)

Dagens.

Jag sökte just på ordet avokado och fick på wikipedia veta att namnet betyder testikel. Hihi. Jag åt just en testikel.

Självbehärskning.

Jag har känt mig en aning besviken på mig själv de senaste dagarna, eller veckan. Jag har inte lyckats behärska mina tankar på ett sådant sätt som jag skulle ha önskat. Jag har varit alldeles för egocentrisk, vilket har gjort mig nedstämd. Men jag anar en bättring. I morse när jag vaknade kände jag mig rent ut av glad.

Igår drabbades jag åter av så kallat PMS, premestruellt syndrom, det värsta var nog att jag inte lyckades skratta åt min helt omotiverade ilska. Den var dock ett utmärkt bränsle för mina 5 kilometers löpning på bandet, sen var den borta. Fick ta en värktablett mot magen.
Det är värdelöst att vara kvinna. Men om en vecka ska jag i alla fall på hälsokontroll på
Quintalis, om jag inte får vara med i undersökningen så börjar jag med minipiller omgående! Annars får jag väl stå ut ett tag till, kan ju vara värt det för 13 500.

Jag?

Har du någonsin känt det som om allting håller på att glida ifrån dig och du inom kort kommer vara helt ensam kvar i en återvändsgränd?
Du vet att det finns saker du skulle kunna göra, för att göra allt bättre, men du vill bara inte, du känner alls ingen lust. För du är ensam i världen och så kommer det alltid att vara.
Nu när du vet finns det ingen mening med att vara ledsen.


Jag skulle behöva ha mycket roligt.

Pling!

Jag visste att gårdagen var en bra dag, jag hade bara lite svårt att känna det först.
Det började med att de ringde från Butikspoolen och sa att jag fick komma på introduktion på Plantagen om en vecka, om jag ville, och det var precis min önskan.
Sen gick jag till uplands och blev utfrågad av valberedningen, jag frågade även ut dem lite och fick mycket goda svar.
Sen träffade jag mamma, det är alltid bra och filmen var ju underbar. Jag är till och med sugen på att se den igen och det händer i princip aldrig att jag vill se någonting mer än en gång.
Sen när jag låg i min säng och skulle sova så Pling! så var den där igen, balansen, självdistansen och allt kändes helt plötsligt mycket lättare. Jag kunde släppa fokuset på mig själv och sluta vara så mycket i mig själv och koncentrera mig på andra istället. Sluta vara ledsen för mig själv, jag tror inte att det finns något värre än att vara det.

När man befinner sig i mitten av en labyrint, är det omöjligt att se vilken väg som leder ut. Om man istället tar en titt direkt uppifrån är det sällan svårt att lista ut vilken väg som är den rätta.
Det samma gäller för det mesta i livet, allt blir enklare om man har lite distans och inte lever mitt i känslolabyrinten, har lite perspektiv.

Insåg just att jag måste åka till Hultfred i år med.

El Laberinto del fauno.

ofelia 
Vilken film, så hjärtskärande. Vackert. Mamma tyckte att det var lite för mycket att skjuta barn på film. Jag tycker det är värre att de skjuts i verkligheten.





Det är sött med alla harar man ser här i stan. Men i kväll när jag gick  genom slottsparken, tror jag det heter, är jag helt säker på att jag såg en kanin. Det är väldigt ovanligt.









Jag hade ett "moment" när jag kom hem. Min nya foundation gör sig riktigt bra. Tydligen ska jag se 5 år yngre ut också. Humor.

Otroligt ingen skillnad!


Jag pratade med mamma om döden så att hon blev tårögd. Hon är så känslig min mamma, kanske just för att hon är mamma, hon har så mycket att förlora. Men hon är samtidigt väldigt tuff.

Jag undrar om jag alltid kommer att vara ensam? Det kommer med all säkerhet åtminstone alltid att finnas stunder.

En bra dag.

Det här är en bra dag, har jag hört. Det var någon som ringde och så, i princip, det. Hon var läskigt trevlig också. Sabina. 

Det regnar nu så jag borde nog ta in mitt täcke från balkongen. Hade inte tänkt skriva någon blogg idag, men jag ville bara göra er uppmärksamma på att det är en bra dag.

Ett jobb alltså.

Trissdess.

Jag kom på varför mitt liv känns så trångt just nu. Jag har ju varit sjuk och det är minst sagt påfrestande att bara sitta hemma och inte träffa en enda individ som kan ge en lite inspiration. Inte ens Emilia har varit hemma. Variation ger förnöjsamhet och inspiration. Men nu ser jag mig som frisk så nu ska jag börja hitta på saker. :o)

Jag trodde att jag var på väg någonstans, åt ett visst håll, mot något efterlängtat, skulle man kunna säga. Det kändes som om livet började få lite mening, om någon hade berättat för mig att jag skulle dö följande dag, så hade jag nog blivit lite besviken till och med. Men nu känns det som om jag är tillbaka i samma gamla spår igen, samma procedur igen. Saker har hänt på lite olika sätt men det leder alltid fram till samma sak. Kanske går jag händelserna lite i förväg, but that's just me. Jag brukar sällan ha fel.

Cynism - The best way of life

Paus.

Jag tror jag behöver en liten paus, från mitt liv. Få lite distans och kanske hitta några lösningar, förstå, minnas och hitta lite ny energi. Allt känns lite rörigt just nu, eller inte rörigt men jag kan inte riktigt förstå, inte allt.
Ibland är ju den bästa lösningen att bara vänta, men jag blir så otålig och det tär på mig, inte så mycket nu som tidigare, men ändå lite, tillräckligt.

Vad vill jag egentligen?

För tillfället är jag mest sugen på att plugga faktiskt, men det blir ju först i höst. Ett jobb vore inte heller fel. Eller en resa, till London kanske eller New York. Drömma kan man ju alltid. :o)

S:t Patrick's day.

Buenos Irish. Hihi.

Den var en underbar kväll, eller nej, men det var riktigt roligt. =)
Tänkte ta kort på alla gröna öl som jag drack, men sen glömde jag av mig. Ganska spänande att dricka grön staropramen, fast jag gillar nästan gul bättre. Heh..
Råkade bli kvar på sexan fast jag egentligen var för trött och skulle gå hem direkt. Men det var trevligt, fick ju höra om rekordbankningen på en gång också. Över 900 i dricks också.

Here's some pics:

  
Kvällens outfit          Grön Staro       
  
Jag, Max & Ville.       Sliten? Näää!


Jag fick asmånga komplimanger för min klänning, också blev jag nästan raggad på på grund av mina enorna(?) biceps, men han hade redan tjej. Haha.
Det var väldigt kul att träffa Vilijam och Dave igen, synd att inte Johan var med bara. Man får verkligen ett speciellt band till koridorare, ingen är bättre än dem. :o)

Sen vill jag säga:

Be whare of the small feelings, they're mostly right. Espacially the good ones.

Det finns människor som sällan gör dig besviken och de som ofta gör dig det. Lär dig vilka som gör vad och behandla dem därutefter.

Nu har jag varit onykter i över 13 timmar i sträck.
Sov gott, bilder kommer imorn( i dag).

Sjukt tråkigt.

Nu har jag kommit till stadiet där det är slut på allt som finns att göra. Har städat, tvättat, gjort müsli, kollar kurser till hösten (studievägledaren hade ju gett mig fel kataloger, smartskaft), kollat på tv, skrivit blogg, kollat andra bloggar ca 100 gånger och n har jag även lekt med lite bilder i photoshop. Jag hatar att vara sjuk, men imorn är jag frisk, det är bestämt och alla som inte vill bli smittade får väl hålla sig ur vägen, Max är ju konstant sjuk men inte håller han sig undan för det.

Dagens leksaker:

ps2ps

Hoppfull.

svartvit

I thought for a while of getting back to hope. But then again no. You souldn't go there. Ever?

Go out and do something stupid, you need that once in a while, you really do.
 
And yes I did, I did do something stupid. Stupid in the meaning that it doesn't really matter, as long as you know what you're saying. And of course you do know that, you have to always now that.

If it wasn't for the list I 'd forgot about it alredy. But that's the point of the list, so I won't forget. I like that.

The point of living is to never forget? Or to forget?

Bullshit. Black is a nice color, or uncolor?


Oh wow look at you now!

"Flowers in the window, sucha lovely day!"

Travis, fy fan vilken vårlåt!

Cynisk eller hoppfull.
Att vara cynisk har sina fördelar för blir man hoppfull så leder det alltid till att man bli besviken. En cyniker blir aldrig besviken, jag tycker inte om att bli besviken. Jag tror inte jag är konstruerad för att bli besviken, kanske är jag för långsint. Jag kan kontrollera de flesta av mina känslor utom just besvikelsen. För att bli besviken måste man lägga sin tro till någon annan, vilket jag hade väldigt lätt för innan, när man lagt tron till någon annan så har man inte längre själv kontrollen och det är nog ganska dumt har jag fått inse efter typ 1000 misstag. Om något skall bli som man vill, och det vill man oftast, så får man fan göra det själv annars blir det fel i 98% av fallen. Att skylla på andra gör ingenting bättre.
Jag tycker inte om att bestämma över andra, men mitt eget liv vill jag helst sköta på ett bra sätt och vem vet bättre vad som är bra för mig än jag själv?

Jag har även upptäckt att jag har ett motto, ett riktigt som jag hoppas att jag alltid tar med mig.
Gör inte om samma misstag flera gånger.
Det gäller dock att ha rätt insikt om vad man gjort fel, så kanske måste man göra fel några gånger innan man vet, men när man väl vet då får man hålla fan på sig. Tänka logiskt och inte låta sig själv övertalas av någon impulsiv känsla eller så.

"And I'm glad you feel the same"

Silverte.

Jag har kommit på den ultimata lösningen! Silverte!
Varmt och gott och inte onyttigt som O'boy och man slipper den sura magen som vanligt te ger. En gnutta kanel blir grädden på moset.

Jag vill skriva en bok! Det vore den ultimata uppgiften att lyckas med. Jag funderar på att testa åtminstone, jag menar jag har ju all tid i världen.
Vad skulle det handla om då?
Hmm..  Mamma tycker att jag borde skriva om mig. Jag tror att min livsfilosofi ligger mycket i tiden. Men jag skulle hata att skriva något som någon annan redan skrivit om. Jag vet ännu inte heller hur mycket jag har att skriva om, det enda jag vet är att man inte vet fören man vet. Och det enda som kan utvisa sanningen är verkligheten.

Döden.
Många är rädda för döden. Jag kan inte förstå det. Igår hörde jag någon tala om hur tråkigt det skulle vara att vara död. Hur kan han veta det? Jag tror att det är skönt att vara död, man slipper alla problem och all trissdess som livet ger. Visst man kanske inte skrattar heller men vad spelar det för roll?
Jag antar att man inte känner någonting när man är död, att man är bara död liksom, inget mer. Och då kan det ju inte spela någon roll?
Eller är det jag som inte lyckats fylla mitt liv med meningsfullheter som gör att jag tror att jag inte skulle sakna mitt liv? Kanske håller mitt liv på att förändras och därmed också jag, mina känslor för mycket.

Silverte.

Förkylning.

Jag har faktiskt klarat mig exakt hela vintern och hösten utan att bli förkyld, tror aldrig det hänt förut. Men nu när det blivit varmt och skönt åker jag på en ordentlig förkylning (för att vara mig).
Snorar, när jag inte är igentäppt, ont i halsen, tjock i huvudet, trött. Blä. Jag som skulle ut och springa ju. Nu får jag trösta mig med glass och hoppas att jag blir frisk i racerfart.
Får väl försöka inse att det inte är sommar riktigt än.

Saint Patric's day på lördag.
Svantes öppet 12-02. Då blir det till att dricka öl. :o)

Döden i själen.

Idag när jag stod på stora torget och väntade så kom det en kille, ca 30 år, och ställde sig bredvid mig. Precis bakombredvid så att jag knappt såg om jag inte vände på huvudet, vilket jag inte ville göra för jag kände att han stirrade. Bästa sättet att stänga någon ute är att inte se på personen. I alla fall så sa han, bara sådär, att jag var söt och han var ganska närgången. Han frågade om jag var från Uppsala. Sen gick han iväg några steg. Han var verkligen sådär påfluget påträngande. Såg honom igen en stund senare när jag inte längre var ensam och han glodde verkligen! Dessutom var han riktigt osmaklig i mina ögon. Huh..

Annars är allt fint.
Fint väder.
Fina kläder.
Fint humör.
Fint sällskap.

Livet börjar återfå sin mening. Självklart är det delvis vårens förtjänst och en del självrannsakan.

Jag fick ett sms av min kära sambo i kväll. Hon skulle vara i Stockholm till fredag, så vi kunde "göra vad vi ville". Jag undrar om det var en pik. :o)

Funderar på om jag börjar bli förkyld, har nyst flera gånger och är lite öm i halsen.

Juveler.

image134Jag har blivit helt beroende av Juvelens låt "Hanna". Jag kan lyssna på den 10 gånger om dan, behöver lyssna på den minst 5 för att det ska kännas bekvämt.





Jag har funderat lite, för jag har känt mig så blasé de senaste dagarna, som om allting vore meningslöst och oviktikt, som om det kvittar vad som händer. Men jag har kommit fram till att sex är viktigt. Om sex är viktigt så måste det finnas någon mening i allt de andra också. För man kan inte ha sex med vem som helst och tro att det ska kännas lika bra, ne, man passar bättre ihop med vissa, så är det bara. Det gäller allt.

Lukten av vår.

Var just till affären och handlade lite. Var lite osäker om jag var tillräckligt varmt klädd, men det slutade med att jag svettades och fick ta av mig tröjan. Tjohoo, nu är det vår!! :o)

Dagens outfit:
spring
Min kamera verkar dock ha förlorat förmågan att ta skarpa bilder. :o/

Studsbollsväder.

Man kan bara inte låta bli att studsa av lycka i solen! :oD

Otroligt seriöst trams.

Mycket seriös lista.

Namn: LillPärlan är nog min favorit, efter Paulina.
Ålder: Nästan 22, mer än 21½ i alla fall.
Boende: Kombo
Civilstatus: Underbar.
Bil: I wish!
Musiksmak: Allt som låter bra i mina öron.
Killsmak: Ta en vanlig kille, ta bort nästan allt fett, lägg till någon liten fin muskel här och var, strö på generöst med intelligens, självdistans och humor. Avsluta med en vacker blick och en intressant livssyn.
3 ord om dig: Bak och fram.
3 saker att ta med till en öde ö: Två marsvin och en fällkniv (nej! marsvinen skall vara med som sällskap).
Motto: Ingen idé att bry sig om vad andra tycker för alla tycker ändå olika.
Favoritbok: 11 minuter
Favoritfilm: Initiations 9
Idol: Mamma

Avslutar med en mycket serös bild av mig själv:

Lista.

I dag var en bra dag, det var så vårigt att det inte gick att vara nera, trots att jag bara satt inne hela dagen.
Har hittat två bra listor jag kände för att göra, lite lättviktare i motsats till det förra mastodont-inlägget.
Dessutom tror jag att jag fått en favoritblogg här på sajten, garvade som fan åtminstone. =)

Lista nummer 1, från
Maua:
Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
Det är en blankrad. På rad 6 står det dock: "Han höll sig i lejdaren, försökte följa fartygets stigande och sjun-"
Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Luft.
Utan att se efter, gissa vad klockan är:
21, korrekt tid 21:25.
Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Slamret från min gaffel mot skålen med fruktsallad.
När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Cyklade hem från gymmet, kom hem 19.14.
Vad hittade du på innan du började svara på den här undersökningen?
Jag gjorde fruktsallad av ett grönt äppe och en banan.
Vad har du på dig?
En röd v-ringad t-shirt, mörkblå stretchjeans som slutar på havla vaden, vita knästrumpor under och så de nya svarta stövlarna jag köpe i lördags.
Drömde du något i natt? I så fall - vad?
Senast jag drömde något så var det att min mamma försvann, ganska deppigt.
När skrattade du senast?
Nyss när jag läste en blogg.
Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
En inramad affish av Bruno Liljefors, en av Joan Mirou, ett foto på duk föreställande en allé, från ikea och ett inramat och förstorat kort a mig i studentkläder.
Har du sett något konstigt på sistone?
Jag såg mig själv cykla utan vantar och utan att frysa trots att det bara är den 12:e mars.
Vad tycker du om den här utmaningen?
Utmaning?
Vilken var den senaste film du såg?
Team America, halva i alla fall. Såg kanske 1/4 av Matrix Reloaded igår också.
Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
En egen lägenhet och ett husdjur eller två.
Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Jag ogillar blått.
Tycker du om att dansa?
Som tusan!
George Bush?
"Smart idiot."
Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
VHEMT
Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
Ja.
Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
Måste man komma dit, kan man inte bara få vara död när man är död?


Jag spar nog nästa lista till i morn, lite kul ska man ju ha då också.

Förebilder.

Personlighetsutveckling har kommit att bli ett av mina största intressen. Det är svårt att lyckas i världen om man har en "dålig" personlighet, man kan även bli lyckligare genom att ändra sitt beteende och sätt att upfatta och tolka saker.
Mitt bästa tips för att bli bättre och mer nöjd med sig själv är att iaktta andra. Man utgår från sig själv och när man upptäcker egenskaper hos någon annan som man gillar så tar man dem till sig och applicerar dem på sin egen personlighet. Man ska inte försöka bli någon annan, därför är det viktigt att omge sig med många goda människor och låta sig inspireras lite av varje person.

Att försöka se sig själv utifrån är en annan bra metod. Jag kan ta min ridning till exempel.
Tidigare var jag alltid mitt i situationen jag försökte koncentrera mig och göra allt rätt precis nu. Visst det funkade skapligt, men gjorde mig ofta en smula stressad och jag har aldrig känt mig särskillt bra för jag har inte riktigt kunnat sätta fingret på vad jag gör. Alldeles nyligen, för ett par veckor sen kanske, började jag tänka på mig själv som om jag vore ridläraren.
Tänka: Nu gör hästen så, vad gör hon(jag) då? Hon borde göra så men nu gjorde hon inte riktigt så, jag talar om för henne att om hon sätter skänkeln där och rätar upp sig, så kommer det gå bättre.
Jag försöker tänka på mig själv i olika delar i stället för en helhet eftersom det är mycket kordination i ridning. Och nu känner jag faktiskt att jag gör skillnad, jag förstår på ett helt nytt sätt. Genom att koncentrera mig på en sak i taget. "Halvhalt, rakrikta, ge hjälper för den nya galoppen." Förut försökte jag göra allt på en gång och då blev det bara halvdant, allt kan inte bli klockrent direkt. Ibland måste man träna på ett moment gång på gång för att man skall kunna genomföra det perfekt.

Jag var mycket blyg förut, jag visste helt enkelt inte hur jag skulle bete mig och stressade upp mig enormt över det. Jag trodde att man var tvungen att veta innan vad man skulle göra och säga. Mamma tjatade om att det var väl bara att strunta i att vara blyg, låtsas som att man inte var det. Men eftersom jag är så smärtsamt ärlig så ville jag inte låtsas, det kändes falskt. Jag vet inte riktigt när vändningen kom, men det var någon gång under hösten 05 när jag läste psykologi a. Antagligen har jag mycket att tacka mina underbara korridorare för eftersom det är nästan omöjligt att inte bli accepterad i deras ögon, så länge man inte är en militant korean.
Plötsligt så förstod jag att alla andra inte var "perfekta" det är okej att göra fel och ibland finns det inget som är mer rätt än något annat beteende. Mitt sätt kan ibland vara det bästa! Det är också okej att tycka att man själv är bra, så länge man fortsätter att tycka att andra också är bra.

To hell med den förbannade Jantelagen!

Några av mina förebilder och människor jag låtit mig inspireras av:

Mamma, hon vet nästan allt och lär sig ständigt nya saker. Dessutom har hon erfarenhet.
Pappa, med en nypa salt. Han har sina stunder.
Brorsan, var väl mest förr men vi har ett liknande sätt och humor. Jag minns att jag jämt ville ha hans bekräftelse när jag var yngre när det gällde musik framförallt.

Bree Van Dekamp i Desperate Housewives, jag avgudar hennes perfektionism, hennes sätt att leva efter sitt eget huvud nästan på gränsen till galenskap fast under full kontroll.
Tommie, alla hans oändliga komplimanger och även hans språkbegåvning stärkte mig och öppnade mina ögon för hur kul det är att skriva och lära sig nya vägar i språket.
Christopher, förstärkte min livssyn och inspirerade till större självsäkerhet. Mitt tillvaro har definitivt förändrats sen jag var i Malmö, på grund av min egen inställning.

Sen finns det otaliga andra som inspirerat mig på olika sätt, Madonnas överarmar, Emmas otroliga fantasi, Max och alla andra "uplänningar" för deras sätt att vara annorlunda och stå för det, Mariah, Erika, Mattias, ja de flesta har nog påverkat mig på något sätt. Dem jag gillar bäst är de som tror på sig själva och är ärliga med vilka de är som inte försöker dölja något.

Mitt mål är nog att bli så bra att jag kan inspirera andra till att leva ett så bra liv som jag gör.


Vår!?

I kväll kunde jag cykla till stallet utan jacka. +8° var det när jag åkte och 7 när jag kom hem vid 22.

PopeyeRidlektionen var urkul! Vi hoppade igen och jag fick min älskling
Popeye!
Jag verkar ha en speciell fallenhet för stora, bruna, valacker.
Hoppövningen var lika som förra gången fast nu fick vi hoppa riktiga hinder, uppåt 90 cm! Fast det kändes som kavaletti på Popeye, han är så härlig. Vi hade två hinder som stod i varsin ände av ridhuset, längs medellinjen. Vi hoppade dem genom serpentinbågar och bytte gallopp i språnget. Vi fick 10 min över på slutet, för vi var bara 3 st (lyx!), och då fick vi träna på vanliga galloppombyten, aldrig gjort det förr! Sä jäkla kul! Vår ridlärare är fan riktigt bra. :o)

I övrigt har jag varit mega-seg hela dagen, inte orkat göra någonting. Men jag sov lite dåligt i natt för min mage levde rövare, den är fan inte så rolig alltid, den är nog släkt med mina fötter. Men jag ska ändå inte klaga. ;o)

I morgon skall jag ta tag i saker.

Natti!

Dr. Jekyll och Mr. Hyde.

Alltså det här med motivation.
Nyss; spenderade jag den största delen av min vakna tid här vid datorn, jag masade mig till gymmet för ett halvseriöst träningspass (oftast 30 min, 5-6 km, löpning) 2-3 gånger i veckan, jag tänkte 10 gånger om dan att jag borde städa, för det såg fördjävligt ut, tänkte mycket på att jag borde ringa studievägledaren och fick aningens ångest för att jag inte gjorde det eller någonting annat som jag borde. Jag åt massa skitmat, sånt som gick snabbt att fixa och var smaskigt med massa fett och socker och utan grönsaker, när jag hängde på Uplands och man kunde få tag i glass och kladdkaka gratis så åt jag i massor, hade sprutgrädde i kaffet eller bara på fingret (munnen), köpte godis nästan varje gång jag var och handlade.

Nu; åt just jättenyttig linsgryta med fruktsallad till efterrätt. Städade tidigare idag toaletten, med stor entusiasm, i förrgår dammsög jag och plockade undan allt som låg framme (till och med bankpapper!), i tisdags tvättade jag, som bekant för alla trogna läsare, hela garderoben. Jag genomförde dessutom ett riktigt seriöst träningspass igår, tog i allt jag orkade, nästan. Och jag har desutom köp två par skor den här veckan.

När jag inte har någon motivation så kan jag bara inte komma mig för med saker, det går inte, till och med tankarna står stilla! Jag kan inte ens ringa ett telefonsamtal. Kläderna samlar sig på hög tillsammans med dammet och speglarna gror igen medan kalken ger fula beläggningar. Men jag kan bara inte gör nåt åt det, jag orka inte bry mig. Sen blir jag inspirerad, ofta av någon ny person jag träffat, och plötsligt så är det jätteroligt att städa, 40 minuter på löpbandet känns som 20 gjorde innan och att ringa är inga som helst problem, tankarna flödar. Det är lite synd att man inte kan vara lika motiverad hela tiden, för det är mycket roligare, man känner sig mycket bättre.

Funderar på hur det ter sig utifrån, om någon märker någon skillnad. Det kan verka lite som om jag vore deppig med det är jag inte alls. Jag är bara omotiverad.

05asol

Motivation.

Min motivation för saker har kommit tillbaka. I bloggen, på träningen (7,6 km på 40 min utan att bli trött), för att göra saker i största allmänhet. I love it!

Men jag borde definitivt gå och sova nu, det är en dag imorgon också.

Natti!

Barndomsromantik.

Jag hade en konstig dröm i natt igen, eller egentligen var det kanske inte drömmen som var konstigast utan verkligeheten som inspirerade till drömmen. Den handlade om närhet, kanske till och med en riktig relation. Men med "fel" person. Knas.

Nu sitter jag här och smälter min frukost, ska strax gå och träna. Börjar bli riktigt sugen på att ta en springtur ute, men det är nog lite för blött än.

Min pappa har köpt ett hus, tillsammans med Anke. 20 meter från Vätterns strand, tyvärr så var det en väg emmellan, men ändå. 130 kvm, byggt 1929 och nyrenoverat inuti. 2,2 mille fick de ge. Ska bli spännande att få komma dit och titta, men det är ju så långt, typ 30 mil.
Pappa sa att det var en otrolig utsikt, flera kilometer över sjön.
Men ingenting kommer någonsin kunna slå min barndoms utsikt:

Om inte.

Jag borde verkligen sova nu. Men jag har fått tillbaka lite skrivmotivation så man får väl passa på.

Jag ger det två veckor, sa Max. Hur kan han säga så, vet han något om mig? Fast han var full förståss.

Nu har jag totalt glömt allt jag skulle skriva, får ta det imorn eller nåt. MÅSTE träna imorn, har känt mig som en vattenballong på bristningsgränsen i flera dagar, det är inte så skönt. Men i morse tog jag och mätte mig runt midjan och fick ett resultat mindre är jag någonsin kan minnas att jag fått. Måste vara alla sneda sit-ups, för jag har då faan inte gått ner, snarare gått upp.
Well well, är ju ingen fotomodell men absolut tillräckligt snygg.

Natti natt!

Let my shoes leed me forward.

Idag tog jag beslutet att jag skulle köpa nya skor, no matter what! Hade inga lågskor alls, utom springskor. Jag är riktigt nöjd med resultatet. De var dessutom nedsatta med 60 spänn, på dinsko, och så är de riktigt sköna. :o)
För en gångs skull köpte jag ett par lite dyrare märkeskor som kanske håller, istället för det billiga skit jag brukar dra hem.

Kände för att vara snäll idag, jag är på riktigt bra humör, har återfått en del motivation och tankekraft. Jag känner mig mycket sugen på att göra andra människor glada, åtminstone dem jag bryr mig om.

Det är många som vill träffa mig just nu. Kanske borde upprätta ett kösystem? Men jag vill kanske bara träffa vissa. En del tjatar så mycket, jag vill bestämma själv, jag hatar tjat.

Nu ska jag strax sticka till Uplands och jobba lite, lovade Andreas att jag skulle hoppa in som servering. I morn är det uthyrning, får se hur det går, 77 sittande, öppet till 02.

Bye.

Sweet dreams.

Jag undrar varför man nästan alltid har de bästa samtalen på natten?
Jag hade ett igår natt, tyvärr lite för kort. Men det kommer nog fler.

Det var ett sådant där samtal som sätter fart på tankarna. Jag älskar sånt. Tyvärr så höll det inte i sig så länge. Mina tankar skulle behöva sättas igång, de ligger alldeles för stilla.

Jag kom underfund med att jag har förändrats väldigt mycket på kort tid. Jag har fått ett inre lugn som är oslagbart, en distans som ger mig tid. Jag är liksom säker på vem jag är. Jag har slutat leta.

Så vad finns kvar att göra nu? Hitta det bästa sättet att dö på? Kanske.
Jag känner inte att jag har något mer att uppnå.

MEN, jag har börjar känna ett visst utanförskap som kanske kommer leda till avundsjuka, gemtemot min bror! Den klassiska familjetraditionen. Jag vill vara som dem, de andra i min familj, som kan svänga sig med latinska namn på alla delar av och i kroppen. Som alltid vet vilken medicin man ska ta mot vad och dessutom kan skriva ut den. Som alltid kan säga att det inte är något fel på en när man tror man är dödssjuk eller förkasta allt vad naturläkemedel och kiropraktik heter.
Men hur stor är chansen att jag skulle ta mig in på läkerlinjen liksom, har ju gett upp redan i förväg.
Veterinär vore ju ett alternativ, men det är lång väg dit med. Men jag har ju all tid i världen? Allt jag ska hinna med är ju att dö och det kan ju vara bra att ha någonting att syssla med fram tills dess. För jag antar att den dagen inte kommer snart.

Guld.

Kmk-sexa.






Jag saknar skrivmotivation till bloggen, så jag fyller ut med lite bilder. Jag saknar motivation till det mesta faktiskt. Inte som att jag skulle vara deppig eller så men jag känner bara inte för att göra något, känner mer för att göra inget.




















Kmk-sexa.

Igår var jag på min första kmk-sexa.
Kmk står för klubbmästarkonvent. Och själva sexan går ut på att man samlar alla Uppsalas klubbverkare (de som arbetar och har en position inom nationerna i staden) i samma byggnad och ger dem sedan gratis mat, underhållning och självfallet en hel del alkohol som tack för det, till stor del ideella, arbete de utför under terminens gång.
Tyvärr så var mina bordsgrannar en smula trista, men jag var väl inte så otroligt rolig jag heller. Söp på bra i alla fall, hade ju fördrink på Uplands där jag lyckades suga i mig en 6:a vodka/grenadine/russian, ett glas skumpa och ett väldigt stort glas med felblandad triplesec/creme de cacao white, med mjölk. Innan jag åkte ner svepte jag en 10:a kaluha/gräddlikör/vodka. Köpte två snaps/avec-biljetter på Stockholms, men så kom värmlands och bjöd på andra snapsen så då fick jag en över. Fick min bordsgrannes öl, för hon ville inte ha, men jag orkade inte dricka upp hela lämnade lite vin också. Man skulle kunna tro att jag blev storkfull, men det blev jag inte. Det gick lite i vågor men slutade på en lagom nivå. Düring bjöd mig på en 4:a baileys/mjölk.



Jag måste nog säga att det inte var riktigt så roligt som jag hade trott, kändes inte som att folk var riktigt på g. Hoppas kmk-balen (14/5) blir bättre. :o)

Intimitet.

Fysisk intimitet, kanske en av de mest beroende framkallande sakerna som finns. När man fått lite så vill man bara ha mer, både närmare och mycket. Helst tätt tätt.

I dag ska jag på anställningsintervju, klockan 14. Butikspoolen för Plantagen, bara ett extrajobb men det vore toppen om jag fick det. Det enda jag kan tänka mig skulle ställa till det är att jag inte kan alla helger, men det borde väl inte vara någon fara tycke jag.

Jag måste prova ut en klänning också för det är ju kmk-sexa i kväll, klädkod; kavaj. Har ju inte mindre än 4 olika klänningar att välja på. Hoppas det kommer bli riktigt kul. :o)

Jag har drömt konstiga drömmar om min pappa två nätter i rad nu. Först drömde jag att vi anklagade Anke för att lura honom på pengar och hon blev alldeles utom sig. I natt drömde jag att jag fyllde år, först fick jag 2-3 enorma rosenbuketter, av vänner typ. Sen träffade jag på honom, pappa, och han gav mig ingenting. Jag påpekade surt att jag minsann gett honom dyra presenter, men han bara flinade bort det, som han kan göra.
Antar att drömmarna har att göra med att han ska flytta till Mariestad. Även om jag träffar honom väldigt sällan så känns det ändå bra att han faktiskt har en lägenhet i Uppsala, men det blir ju ganska dyrt förståss.

Mistrust.

Små beslut.

Finns det något som händer av en slump?
Om man helt struntar i att bestämma något och flyter runt i livet som en död sill, så visst. Men allt annat handlar om små eller stora beslut, vissa är nästan helt omedvetna.
Fredagen var ett utmärkt exempel på hur jag kan bestämma mig för något men ändå låtsas om att jag inte gjort det, förneka det till och med för mig själv, fast jag vet om det. Men alla beslut får konsekvenser, jag sitter med en här just nu i huvudet, mysigt. :o)

Jag låtsas som om tiden får utvisa, men egentligen så är det alla små beslut som gör det. I och för sig så är det ju tiden som driver fram frågorna som tvingar en att fatta dessa beslut. Det ena leder till det andra och tredje..

Nu ska jag gå och handla.

Jericho kapitel 2007

När det gäller det motsatta könet så tror jag att det enda man behöver veta är vad man vill ha och att du vill ha mig. Då ordnar det sig.


Idag (igår) fick jag frågan varför jag inte har någon kräkreflex. Haha. Vad svarar man på det? Jag tror att det är psykiskt, för jag har faktiskt kräkreflexer ibland, när det behövs. ;o)


Dryg hälsar, han sitter här bredvid och deppar.
(Satt i dörren på Uplands)

Var gasque i dag igen. Jericho. Det var rättså skoj, en riktig tradition på Uplands. Men jag kände att jag hade noll koll, var allmänt förvirrad mest. Inte så konstigt kanske. :o)

Sjukt trött nu.
Funderar på hur allt kommer sluta. Hur saker kan förändras. Vad är rätt och vad är fel? Kan man någonsin veta i förväg?

Det har blivit lättare att se folk i ögonen.

God natt.


Smess.


Fick ett sånt sött sms i natt. Fullkomligt oväntat, det är kul att få veta att någon tänker på en till och med 03.34 på natten.
Jag kan inte annat än le. :o)

Uppochnerkanskeibland.

Jag har blivit mycket fascinerad av min själv den senaste tiden, framförallt min kropp men även humöret.
De senase månaderna har jag, som bekant för vissa, tränat ganska hårt. Sprungit ca 10 km i veckan och styrketränat lite. Min dygnsrytm har inte funnits alls eller varit på de mest underliga ställen. Och så har min matlust varit lika med noll, ungefär, ätit två mål om dagen inkulsive frukost. Jag har trots träning, sömn- och matbrist varit pigg, jämt. Även fast jag varit utmattad så har jag inte varit trött.
Sen kom förra veckan och plötslig hade jag svårt för att hålla mig vaken till 8 på kvällen! Satt och somnade sådär som jag bara vet att jag kan göra, till exempel mitt under en sång på kören, när jag dessutom stod upp. Man hade ju kunnat tro att jag skulle maratonsova när jag äntligen tillät mig att lägga mig vid 10, men vid 6 slog jag upp ögonen och var klarvaken.
Sen kom även en viss bitterhet och omotivation över mig. Helt handingsförlamad, satt bara och glodde eller gick fram och tillbaka i lägenheten. Telefonfobin har även legat över mig och gör det fortfarande. Jag frös dessutom nästan hela tiden. Sen blev det måndag och jag var mer anti än någonsin, om det hade varit lätt att ta livet av sig hade jag nog gjort det.
Tisdag, ont i magen m.m. men ändå gladare, onsdag; blev supertrött av träningen och åt 4 mål mat plus kladdkaka med glass innan jag dödstrött trillade i säng vid 23.30.
Idag har jag varit på riktigt bra humör, nästan lite översocial(för att vara jag i vilket fall), pigg, varm och så har jag nog pillat i mig en hel del mat.
Det är så intressant.
Och allt kanske beror på ett litet piller om dagen, eller avsaknaden av det.


Jag har överraskande nog inte gått ner ett kilo men dock ungefär en storlek, vilket jag märkte när jag provade kläderna jag beställt från hm och insåg att det var på gränsen till för stora, aningen snopet.