Att bry sig om.
Just nu är jag ungefär lika smidig som en valross i en kristallbutik. Eller nej, jag är smidig som en valross i min lägenhet som försöker göra rostade mackor med ost, tomat och basilika. Men mackorna är slut nu, tack och lov.
Att bry sig om någon kan te sig som en osjälvisk handling, men det är det inte.
Om man skulle bry sig om en person som inte uppsakattade det alls eller behövde det, så skulle man antagligen ses som dum och jobbig, dryg. Förhoppningsvis skulle man sluta ganska snart. Även om man påstod att det var för den andres skull.
De flesta slutar bry sig eller börjar inte ens bry sig om de inte vet, eller tror, att de kommer få någon slags bekräftelse eller annan belöning för sin möda, i form av vänskap eller kärlek. Att bry sig är en av de mest själviska handlingarna man kan begå. Men ger också en otrolig bekräftelse om den man bryr sig om uppskattar det. Om man lyckas hjälpa något ur något, en jobbig period, depression eller missbruk, så förvantar man sig nästan att personen kommer vara en evigt tacksam eller åtminstone ens vän. Men är det egentligen inte ganska själviskt?
Antagligen finns det många många människor som är i behov av just en sådan person. Nästan alla någon gång.
Nu ska jag sova för jag åtalar mig själv för bloggfylla.
Men det betyder inte att jag inte menar precis allt jag just skrivit, jag är bara full när jag skriver det. :o)
Nighty night!
Att bry sig om någon kan te sig som en osjälvisk handling, men det är det inte.
Om man skulle bry sig om en person som inte uppsakattade det alls eller behövde det, så skulle man antagligen ses som dum och jobbig, dryg. Förhoppningsvis skulle man sluta ganska snart. Även om man påstod att det var för den andres skull.
De flesta slutar bry sig eller börjar inte ens bry sig om de inte vet, eller tror, att de kommer få någon slags bekräftelse eller annan belöning för sin möda, i form av vänskap eller kärlek. Att bry sig är en av de mest själviska handlingarna man kan begå. Men ger också en otrolig bekräftelse om den man bryr sig om uppskattar det. Om man lyckas hjälpa något ur något, en jobbig period, depression eller missbruk, så förvantar man sig nästan att personen kommer vara en evigt tacksam eller åtminstone ens vän. Men är det egentligen inte ganska själviskt?
Antagligen finns det många många människor som är i behov av just en sådan person. Nästan alla någon gång.
Nu ska jag sova för jag åtalar mig själv för bloggfylla.
Men det betyder inte att jag inte menar precis allt jag just skrivit, jag är bara full när jag skriver det. :o)
Nighty night!
Kommentarer
Trackback
