Sagan om mitt liv.

Idag när jag stod på stora torget och väntade så kom det en kille, ca 30 år, och ställde sig bredvid mig. Precis bakombredvid så att jag knappt såg om jag inte vände på huvudet, vilket jag inte ville göra för jag kände att han stirrade. Bästa sättet att stänga någon ute är att inte se på personen. I alla fall så sa han, bara sådär, att jag var söt och han var ganska närgången. Han frågade om jag var från Uppsala. Sen gick han iväg några steg. Han var verkligen sådär påfluget påträngande. Såg honom igen en stund senare när jag inte längre var ensam och han glodde verkligen! Dessutom var han riktigt osmaklig i mina ögon. Huh..

Annars är allt fint.
Fint väder.
Fina kläder.
Fint humör.
Fint sällskap.

Livet börjar återfå sin mening. Självklart är det delvis vårens förtjänst och en del självrannsakan.

Jag fick ett sms av min kära sambo i kväll. Hon skulle vara i Stockholm till fredag, så vi kunde "göra vad vi ville". Jag undrar om det var en pik. :o)

Funderar på om jag börjar bli förkyld, har nyst flera gånger och är lite öm i halsen.