Sagan om mitt liv.

Jag kom på varför mitt liv känns så trångt just nu. Jag har ju varit sjuk och det är minst sagt påfrestande att bara sitta hemma och inte träffa en enda individ som kan ge en lite inspiration. Inte ens Emilia har varit hemma. Variation ger förnöjsamhet och inspiration. Men nu ser jag mig som frisk så nu ska jag börja hitta på saker. :o)

Jag trodde att jag var på väg någonstans, åt ett visst håll, mot något efterlängtat, skulle man kunna säga. Det kändes som om livet började få lite mening, om någon hade berättat för mig att jag skulle dö följande dag, så hade jag nog blivit lite besviken till och med. Men nu känns det som om jag är tillbaka i samma gamla spår igen, samma procedur igen. Saker har hänt på lite olika sätt men det leder alltid fram till samma sak. Kanske går jag händelserna lite i förväg, but that's just me. Jag brukar sällan ha fel.

Cynism - The best way of life