Uppochnerkanskeibland.
Jag har blivit mycket fascinerad av min själv den senaste tiden, framförallt min kropp men även humöret.
De senase månaderna har jag, som bekant för vissa, tränat ganska hårt. Sprungit ca 10 km i veckan och styrketränat lite. Min dygnsrytm har inte funnits alls eller varit på de mest underliga ställen. Och så har min matlust varit lika med noll, ungefär, ätit två mål om dagen inkulsive frukost. Jag har trots träning, sömn- och matbrist varit pigg, jämt. Även fast jag varit utmattad så har jag inte varit trött.
Sen kom förra veckan och plötslig hade jag svårt för att hålla mig vaken till 8 på kvällen! Satt och somnade sådär som jag bara vet att jag kan göra, till exempel mitt under en sång på kören, när jag dessutom stod upp. Man hade ju kunnat tro att jag skulle maratonsova när jag äntligen tillät mig att lägga mig vid 10, men vid 6 slog jag upp ögonen och var klarvaken.
Sen kom även en viss bitterhet och omotivation över mig. Helt handingsförlamad, satt bara och glodde eller gick fram och tillbaka i lägenheten. Telefonfobin har även legat över mig och gör det fortfarande. Jag frös dessutom nästan hela tiden. Sen blev det måndag och jag var mer anti än någonsin, om det hade varit lätt att ta livet av sig hade jag nog gjort det.
Tisdag, ont i magen m.m. men ändå gladare, onsdag; blev supertrött av träningen och åt 4 mål mat plus kladdkaka med glass innan jag dödstrött trillade i säng vid 23.30.
Idag har jag varit på riktigt bra humör, nästan lite översocial(för att vara jag i vilket fall), pigg, varm och så har jag nog pillat i mig en hel del mat.
Det är så intressant.
Och allt kanske beror på ett litet piller om dagen, eller avsaknaden av det.
Jag har överraskande nog inte gått ner ett kilo men dock ungefär en storlek, vilket jag märkte när jag provade kläderna jag beställt från hm och insåg att det var på gränsen till för stora, aningen snopet.
