Den 29:e timmen.

Jag hade just bestämt mig för att ge powernapen en chans, eftersom jag märkt att jag omedvetet låg och blundade i sängen, jag hade ställt klockan på 16.30 och lagt mig tillrätta bland kuddarna. Då ringer mamma! Vi ska gratta Pelle i kväll så hon ville planera lite. Sen var det kört, fick gå upp och vräka i mig 15 liter fil med havreringar och fitness-flingor.
Läste i min nya bok, I form för livet, den verkar vettig, eftersom den ligger i linje med mina egna funderingar. Om jag skulle lyckas få smalare lår tack vare den så ska jag fan nominera den till nobelpriset. Den enda metod som funkat hittills var ganska krävande och inte helt ofarlig. Träning funkar riktig dåligt.

Jag är i en extremt social period just nu. Jag skulle kunna umgås 24/7, men inte med vem som helst. Men jag vill ha bekräftelse, inte för att känna mig säker i mig själv utan för att må bra. Det känns så egoistiskt, så dejavú all over again. Det är väl det där gnaget som gör det och inget kan jag göra åt det.

Det var någon som sa att han skulle ta kort på mig. Men han verkade lite underlig så jag tar inget på allvar. Men kul ändå med lite uppmärksamhet.

Men nu vet jag vad jag saknar, jag saknar hud mot hud-metoden. Inte så det gör ont men skaver gör det. Jävla skit.
- Plåster någon?

Jag kom på att jag känner en till som bor på rundels, men som inte är uplänning utan kalmarit. Kalmars nation har ju också rum där. Han springer och har en dvd-box med seinfeldt och heter lika som min pappa.

Skål, det känns som jag är på låtsas, som en tecknad figur. :o)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0