Min mamma tror inte på vad jag säger.

Det är så tydligt när mamma inte tror på mig. Hon blir typ alldeles tyst och så säger hon: "Det vet du väl bäst själv"
Jaha? Jag vill väl inte att hon ska tro att jag ljuger när jag inte gör det. Hon tror i alla fall att jag är en alkoholist och förmodligen i förnekelsestadiet då. Men jag är ganska övertygad om att jag skulle komma på mig själv med en att hålla saker hemligt för mig själv. Vafan jag funderar ju ständigt och jämt över mig själv, mitt beteende och humör. Det är bara jag jag jag, det brukar hon ju också påpeka för mig, fast kanske mer förut.

Jag hade en rättså självdestruktiv period i våras och över sommaren men det märkte hon visst inte utan det är först nu när jag bara mår bättre och bättre som hon ska komma och tro att jag fördärvar mitt liv, trots att jag just tagit tag i det.

Det är just hennes tystnad som stör mig så förbannat. Men jag antar att jag själv är lika dan, fast jag har kanske blivit lite bättre. Jag satt åtminstone inte tyst.

Nu måste jag sova.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0