Sagan om mitt liv.

Yeay. Jag har lagt mig till med en ny vana, nämligen att ta långa promenader helt själv mitt i natten. Harmoniskt är det. Tomt, mörkt och tyst, hade kunnat vara lite kallare men det kommer väl. I natt blev det dock inte riktigt som jag tänkt mig. Tänkte mig nämligen att jag hade ett oslagbart lokalsinne, som gjorde att jag utan problem kunde utforska hela stan utan att gå vilse. Men efter att ha gått förbi både ica och klinik sköld två gånger fick jag tänka om lite. Och då hittade jag faktiskt rätt väg (andra hållet).
Under tiden spelades nuvarande favvomusik i ipoden:

Maroon 5
Jose Gonzales
MissLi
Kent
och faktiskt
Joy Division,
på grund av en mini-konstutställning vi besökte i Mariestad, som faktiskt grep mig.
Teardrops av Massive Attack fick också vara med.

Det slog mig att det vore skoj att testa på ett förhållande igen. Bara för att jag är uttråkad och har dålig självdiciplin och därav en massa slö tid då jag bara degar och har tråkigt och undviker att göra vad jag borde. Det vore skoj att ha någon att pussa och krama och sova med. Ha sex med och oroa sig över. Någon att ägna varje vaken minut till, någon att fördriva tiden med. Någon att lägga alla känslor, som bara ligger och skräpar, på. Men vem skulle det vara? Jag är så anti allt och alla, börjar oroa mig för att jag ska bli eremit. Lite mer självdiciplin vore verkligen bra, det skulle göra mig lyckligare.

Men nu blir det faktiskt sängen för jag tror ärligt talat inte att min kropp klarar av att vara vaken allt för många timmar i sträck längre, sorgligt nog har jag blivit gammal och utsliten. Och just ja, ska jobba lunchen imorn på Uplands också.

Love will tear us apart.