Skam.
Något måste göras, jag kan inte ha det så här längre.
Men jag vet inte vad jag ska göra. Om man har ett problem med en lösning så har man i princip inget problem, men när man inte vet vad man kan göra då blir det riktigt svårt. När man inte heller vet hur det här problemet blev till så blir det ännu knepigare.
Jag fick låna en bok av mamma igår. Skam av Karin Alvtegen. Har läst andra böcker av henne och hon är helt briljant i sina människoskildringar. När jag inte läst mer än 10-15 sidor hade jag varit nära gråten 3 gånger, brara för att jag kände igen mig själv så mycket. Men personerna i boken har varit med om hemska saker, det har inte jag, inget som inte slutat bra. Så vad har jag för jävla anledning att må dåligt och trycka undan tankar och känslor?
Jag antar att det är det eviga misslyckandet med vissa saker, relationer, som jag inte kan hantera. Som problemlösare måste jag hitta lösningar, lösningar som jag tycker är värdiga. Min senaste lösning var att gå i celibat och försöka ta bort hela problemet. Inte tänka på det.
Låtsas som om allt är bra och som det ska. Men problemen hittar alltid en annan väg och kommer tillbaka på något annat sätt och slår en i bakhuvet. Kanske är det bättre att gå och smålida lite hela tiden för att slippa sådana här riktiga svackor.
Men jag vet inte vad jag ska göra. Om man har ett problem med en lösning så har man i princip inget problem, men när man inte vet vad man kan göra då blir det riktigt svårt. När man inte heller vet hur det här problemet blev till så blir det ännu knepigare.
Jag fick låna en bok av mamma igår. Skam av Karin Alvtegen. Har läst andra böcker av henne och hon är helt briljant i sina människoskildringar. När jag inte läst mer än 10-15 sidor hade jag varit nära gråten 3 gånger, brara för att jag kände igen mig själv så mycket. Men personerna i boken har varit med om hemska saker, det har inte jag, inget som inte slutat bra. Så vad har jag för jävla anledning att må dåligt och trycka undan tankar och känslor?
Jag antar att det är det eviga misslyckandet med vissa saker, relationer, som jag inte kan hantera. Som problemlösare måste jag hitta lösningar, lösningar som jag tycker är värdiga. Min senaste lösning var att gå i celibat och försöka ta bort hela problemet. Inte tänka på det.
Låtsas som om allt är bra och som det ska. Men problemen hittar alltid en annan väg och kommer tillbaka på något annat sätt och slår en i bakhuvet. Kanske är det bättre att gå och smålida lite hela tiden för att slippa sådana här riktiga svackor.
Kommentarer
Trackback
