Sagan om mitt liv.

 
Vilken film, så hjärtskärande. Vackert. Mamma tyckte att det var lite för mycket att skjuta barn på film. Jag tycker det är värre att de skjuts i verkligheten.





Det är sött med alla harar man ser här i stan. Men i kväll när jag gick  genom slottsparken, tror jag det heter, är jag helt säker på att jag såg en kanin. Det är väldigt ovanligt.









Jag hade ett "moment" när jag kom hem. Min nya foundation gör sig riktigt bra. Tydligen ska jag se 5 år yngre ut också. Humor.

Otroligt ingen skillnad!


Jag pratade med mamma om döden så att hon blev tårögd. Hon är så känslig min mamma, kanske just för att hon är mamma, hon har så mycket att förlora. Men hon är samtidigt väldigt tuff.

Jag undrar om jag alltid kommer att vara ensam? Det kommer med all säkerhet åtminstone alltid att finnas stunder.