Silverte.

Jag har kommit på den ultimata lösningen! Silverte!
Varmt och gott och inte onyttigt som O'boy och man slipper den sura magen som vanligt te ger. En gnutta kanel blir grädden på moset.

Jag vill skriva en bok! Det vore den ultimata uppgiften att lyckas med. Jag funderar på att testa åtminstone, jag menar jag har ju all tid i världen.
Vad skulle det handla om då?
Hmm..  Mamma tycker att jag borde skriva om mig. Jag tror att min livsfilosofi ligger mycket i tiden. Men jag skulle hata att skriva något som någon annan redan skrivit om. Jag vet ännu inte heller hur mycket jag har att skriva om, det enda jag vet är att man inte vet fören man vet. Och det enda som kan utvisa sanningen är verkligheten.

Döden.
Många är rädda för döden. Jag kan inte förstå det. Igår hörde jag någon tala om hur tråkigt det skulle vara att vara död. Hur kan han veta det? Jag tror att det är skönt att vara död, man slipper alla problem och all trissdess som livet ger. Visst man kanske inte skrattar heller men vad spelar det för roll?
Jag antar att man inte känner någonting när man är död, att man är bara död liksom, inget mer. Och då kan det ju inte spela någon roll?
Eller är det jag som inte lyckats fylla mitt liv med meningsfullheter som gör att jag tror att jag inte skulle sakna mitt liv? Kanske håller mitt liv på att förändras och därmed också jag, mina känslor för mycket.

Silverte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0