Stabilitet.

Nej jag kan inte påstå att jag känner mig särskillt stabil. Känns lite som att åka karusell, att leva just nu. Men det käns bättre nu än igår.
Men det slog mig, när jag försökte sova. Jag kanske är kär? Sist jag var kär blev jag också deppig och matlusten blinkar slött med sin frånvaro. Men jag har ju känt efter 1000 gånger utan resultat, men ändå.
Och jag vill verkligen inte, jag vill aldrig bli kär igen, det skrämmer mig likt hiv. Det finns ju ingeting som påverkar mig ens nästan lika mycket. Det äter upp mig innifrån. Men när jag väl är där så kan jag inte göra något åt det. 

Så, ska vi begå kollektivt sjävmord en vecka? Vakna upp som nya människor på lördag. Pigga och lyckliga som nyfödda kattungar.

Appropå kattungar så kommer det två jättesöta katter hit 16-17 juni. :oD
Det är min kära gamla plogenvän Emma som ska på utställning med sina ögonstenar Rustie och Oskar. Och de ska få bo här. Måste komma på en bra plan för hur jag ska kunna kidnappa åtminstone en av dem. :o)
Fast jag skulle i och för sig få köpa en av Rustie och Cleopatras bebisar om ca 1 år. Men då måste jag ha någonstans att bo. :o)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0