Who let the belivers out?
Två gånger den här veckan, dvs 3 dagar, har jag blivit påhoppad av religösa fanatiker (eller vad de nu kallar sig). Killen som frågade mig om jag var intresserad av bibelstudier i dag, när jag väntade på bussen, var fan jäkligt skum, kom antagligen från Knutby. Men de första gänget får fan en femma för sin övertygelseförmåga, det var nästan så jag funderade på att be en bön bara för att testa, för det var det enda de krävde.
Men jag är ju som tur var inte så lättköpt. Jag kanske inte vill att mitt liv skall ha någon mening? Jag kanske hoppas att allt äntligen ska får ett slut efter döden. Tanken på återfödelse kanske gör mig grymt deppig. Ja så kanske det är, så inte fan ska jag be.
Och i övrigt så hade jag en horribel natt. Först kunde jag inte sova, sen när jag väl slumrade till så drömde jag en dröm som skrämde vettet ur mig, det var ingen mardröm, det hade kunnat vara en dröm som gjorde mig lycklig, men så var inte fallet.
När jag vaknade så var jag på det värsta av humör, jag funderade på var jag hade tagit vägen, den person som varit jag de senaste veckorna åtminstone, för allt var borta. Funderade över om det kunde varit nåt pms-aktigt och det gjorde mig ännu mer förbannad, att man ska behöva dras med sån jävla skit bara för att man är tjej.
Det var en tung förmiddag och efter middag, men nu är jag lite piggare, inte totalbitter och inte heller rädd. Har dessutom köpt en smaskig bit vattenmelon.
See you in hell..
