Sagan om mitt liv.

Ja fy fan vad mitt humör går upp och ner. Det är inte roligt. Ena stunden är allt hur bra som helst för att i nästa kännas som värsta tonårsdepressionen.
Jag hatar det hatar det hatar det hatar det!!
Jag förstår inte varför heller, det är som någon sorts infektion som börjar sprida sig mer och mer i min hjärna. Ensamheltsinfektion, för det enda jag kan ligga och tänka på om nätterna när jag inte kan sova är hur underbart det vore om någon kunde hålla om mig.
Visserligen vore det busenkelt att fixa en "sovkompis" men det funkar tydligen inte med vem som helst.

Jag brukar alltid vara den som kan ta saker på ett balanserat sätt, se saker från den ljusa sidan. Men helt plötsligt ligger jag där i mörkret i en svart, kall vattenpöl och sprattlar, för att saker inte går min väg. Eller ska vi säga för att människor inte beter sig som jag önskar. Och det finns inte ett ljus i sikte, inte ens lite glöd.

Vad ska man göra? Shoppa? En positiv sak är ju ändå att jag gått ner i vikt, fått en sjysstare kropp och kanske plattare mage än någonsin (säger i och för sig inte så mycket). Sen får jag en helt ok lön på fredag. Men pengar är ändå bara bajs.

Imorn ska jag träna, om jag inte vaknar för sent som jag gjorde idag (la mig 12, vaknade 4, somnade om vid 7 och vaknade nästa gång vid 2, vilket skämt). Och vid 7 är det landskap och jag kommer bli vald till klubbmästare (varför det nu heter så kan jag inte förstå) och folk kommer försöka få mig att bli storkfull. Helst ska jag försöka ta mig till norrlands också. Men egentligen vet jag inte om jag har lust med någonting. Ingenting alls.
Kanske behöver ljusterapi? Solarium? Måste ju ha stor d-vitamin-brist efter alla dagar jag sovit mig igenom på sistone. Om man nu kan kalla detta grådis för dagsljus.

Tyvärr känns det lite bekant och trots allt så känner jag mig lika hjälplös nu som då.

Nej nu får det vara slutgnällt, lika bra att gå och lägga sig.

God Natt (min nyaste hatfras)