Sagan om mitt liv.

Personlighetsutveckling har kommit att bli ett av mina största intressen. Det är svårt att lyckas i världen om man har en "dålig" personlighet, man kan även bli lyckligare genom att ändra sitt beteende och sätt att upfatta och tolka saker.
Mitt bästa tips för att bli bättre och mer nöjd med sig själv är att iaktta andra. Man utgår från sig själv och när man upptäcker egenskaper hos någon annan som man gillar så tar man dem till sig och applicerar dem på sin egen personlighet. Man ska inte försöka bli någon annan, därför är det viktigt att omge sig med många goda människor och låta sig inspireras lite av varje person.

Att försöka se sig själv utifrån är en annan bra metod. Jag kan ta min ridning till exempel.
Tidigare var jag alltid mitt i situationen jag försökte koncentrera mig och göra allt rätt precis nu. Visst det funkade skapligt, men gjorde mig ofta en smula stressad och jag har aldrig känt mig särskillt bra för jag har inte riktigt kunnat sätta fingret på vad jag gör. Alldeles nyligen, för ett par veckor sen kanske, började jag tänka på mig själv som om jag vore ridläraren.
Tänka: Nu gör hästen så, vad gör hon(jag) då? Hon borde göra så men nu gjorde hon inte riktigt så, jag talar om för henne att om hon sätter skänkeln där och rätar upp sig, så kommer det gå bättre.
Jag försöker tänka på mig själv i olika delar i stället för en helhet eftersom det är mycket kordination i ridning. Och nu känner jag faktiskt att jag gör skillnad, jag förstår på ett helt nytt sätt. Genom att koncentrera mig på en sak i taget. "Halvhalt, rakrikta, ge hjälper för den nya galoppen." Förut försökte jag göra allt på en gång och då blev det bara halvdant, allt kan inte bli klockrent direkt. Ibland måste man träna på ett moment gång på gång för att man skall kunna genomföra det perfekt.

Jag var mycket blyg förut, jag visste helt enkelt inte hur jag skulle bete mig och stressade upp mig enormt över det. Jag trodde att man var tvungen att veta innan vad man skulle göra och säga. Mamma tjatade om att det var väl bara att strunta i att vara blyg, låtsas som att man inte var det. Men eftersom jag är så smärtsamt ärlig så ville jag inte låtsas, det kändes falskt. Jag vet inte riktigt när vändningen kom, men det var någon gång under hösten 05 när jag läste psykologi a. Antagligen har jag mycket att tacka mina underbara korridorare för eftersom det är nästan omöjligt att inte bli accepterad i deras ögon, så länge man inte är en militant korean.
Plötsligt så förstod jag att alla andra inte var "perfekta" det är okej att göra fel och ibland finns det inget som är mer rätt än något annat beteende. Mitt sätt kan ibland vara det bästa! Det är också okej att tycka att man själv är bra, så länge man fortsätter att tycka att andra också är bra.

To hell med den förbannade Jantelagen!

Några av mina förebilder och människor jag låtit mig inspireras av:

Mamma, hon vet nästan allt och lär sig ständigt nya saker. Dessutom har hon erfarenhet.
Pappa, med en nypa salt. Han har sina stunder.
Brorsan, var väl mest förr men vi har ett liknande sätt och humor. Jag minns att jag jämt ville ha hans bekräftelse när jag var yngre när det gällde musik framförallt.

Bree Van Dekamp i Desperate Housewives, jag avgudar hennes perfektionism, hennes sätt att leva efter sitt eget huvud nästan på gränsen till galenskap fast under full kontroll.
Tommie, alla hans oändliga komplimanger och även hans språkbegåvning stärkte mig och öppnade mina ögon för hur kul det är att skriva och lära sig nya vägar i språket.
Christopher, förstärkte min livssyn och inspirerade till större självsäkerhet. Mitt tillvaro har definitivt förändrats sen jag var i Malmö, på grund av min egen inställning.

Sen finns det otaliga andra som inspirerat mig på olika sätt, Madonnas överarmar, Emmas otroliga fantasi, Max och alla andra "uplänningar" för deras sätt att vara annorlunda och stå för det, Mariah, Erika, Mattias, ja de flesta har nog påverkat mig på något sätt. Dem jag gillar bäst är de som tror på sig själva och är ärliga med vilka de är som inte försöker dölja något.

Mitt mål är nog att bli så bra att jag kan inspirera andra till att leva ett så bra liv som jag gör.