Sagan om mitt liv.

På en fredag.
Jag var inte glad när jag kom hem i natt.

"Om livet inte blir mer än så här så vill jag hellre ligga i ett jordigt hål och ruttna bort, levande. Jag lovar att det är bättre."

Skrev ett inlägg som inte publicerades eftersom blogg.se kände för att sova lite. Men det kanske var lika bra.
Gjorde en del dramatiska saker där i natten. Gick ur en community, raderade nummer och även en msn kontakt.
Vet inte varför jag överdriver sådär, det är inte alls likt mig. Jag brukar vara så kontrollerad och logisk. Men jag har ju omstrukturerat mitt liv en del på sistone. Släppt lite på integriteten. För jag har aktat mig för farliga saker, trodde jag. Jag trodde att det var bättre att vara vän än att vara kär. Men jag ska alltid lägga så mycket själ i saker när jag gör det på riktigt och sen när det går åt skogen så klarar jag inte av det och bryter ihop. Önskar ibland att jag var lite mer fake och kunde trivas med det.

Livet verkar aldrig bli bättre, det går bara i en evig spiral nedåt. Jag undrar om det egentligen finns någon mening.

Jag säger att jag inte är rädd för att dö. Men om jag stod där med livet i ena handen och döden i den andra så skulle jag nog välja livet. Det är skrämmande att tänka att det vore så enkelt att välja. Tänk om man ångrar sig?

Jag skulle behöva en kevlarsjäl.