Lights out.
Yeah. I fredags dog internet för tre av oss i korridoren. Bara 3 inte 15. Jag tänkte att det där fixar de på ett kick, ingen fara. Men näe. Ikväll när jag kom hem 3 dygn senare så funkade det fortfarande inte. Men efter att ha lekt lite i photoshop och testat några ggr så vips så var allt som vanligt igen! Så äntligen tillbaka till beroendet igen.
I helgen som förflöt så fick jag då umgås en massa med folk, nykter dessutom. Det var annorlunda, lite i alla fall. Ida är rolig att umgås med, ovanligt lätt att prata med om saker jag oftast håller för mig själv.
Igår var det ridlektion igen och hoppning och jag fick Popeye som vanligt, tror ingen annan vågar rida honom på hoppningen efter våra turer. Och söndagens lektion var inget undantag! Jag kände det direkt, brukar i och för sig alltid känna mig lite pirrig inför en lektion på honom, men när han började knepa sig redan i traven så blev jag kanske lite skrämd, det var något på gång. Övningen var galoppombyten över hinder och gick ut på tre serpentinbågar och två små kryss som vi skulle byta galopp över. Busenkel övning för geniet Popeye, som tycker om och klarar att göra saker på sitt sätt, som ryttare gäller det bara att hinna med. Kände hur han laddade mot hindret så jag vek av gång på gång, men till slut var jag ju tvungen att rida an och det gick riktigt bra, samlade honom fint direkt efter landningen och tog hinder nummer två fint. Men andra försöket gick inte lika bra, efter första hindret så tyckte han att det verkade bäst att studsa upp och ner och bocka och stackars jag tappade balansen och trillade på rumpan. Sedan typ 5 år tillbaka har jag ramlat av 2 gånger och båda gångerna är det Popeye som varit i farten. Detta gör ju självklart att jag bara inte kan ge upp och måste utsätta mig för samma prövning varje hopplektion. Men i alla fall så efter noggranna instruktioner och uppsamlande av mig själv och mitt mod så lyckdes jag få honom på en åtta i galopp över ridhuset och samlat byta galopp på mitten, en gång blev det till och med mitt i språnget, lyckades till och med lura honom över ett hinder utan att han exploderade. Han kan ju verkligen om han bara vill och för det kan jag bara inte låta bli att tycka om honom även om han är knäpp 75% av tiden.
Nu borde jag sova.
Nighty night.
I helgen som förflöt så fick jag då umgås en massa med folk, nykter dessutom. Det var annorlunda, lite i alla fall. Ida är rolig att umgås med, ovanligt lätt att prata med om saker jag oftast håller för mig själv.
Igår var det ridlektion igen och hoppning och jag fick Popeye som vanligt, tror ingen annan vågar rida honom på hoppningen efter våra turer. Och söndagens lektion var inget undantag! Jag kände det direkt, brukar i och för sig alltid känna mig lite pirrig inför en lektion på honom, men när han började knepa sig redan i traven så blev jag kanske lite skrämd, det var något på gång. Övningen var galoppombyten över hinder och gick ut på tre serpentinbågar och två små kryss som vi skulle byta galopp över. Busenkel övning för geniet Popeye, som tycker om och klarar att göra saker på sitt sätt, som ryttare gäller det bara att hinna med. Kände hur han laddade mot hindret så jag vek av gång på gång, men till slut var jag ju tvungen att rida an och det gick riktigt bra, samlade honom fint direkt efter landningen och tog hinder nummer två fint. Men andra försöket gick inte lika bra, efter första hindret så tyckte han att det verkade bäst att studsa upp och ner och bocka och stackars jag tappade balansen och trillade på rumpan. Sedan typ 5 år tillbaka har jag ramlat av 2 gånger och båda gångerna är det Popeye som varit i farten. Detta gör ju självklart att jag bara inte kan ge upp och måste utsätta mig för samma prövning varje hopplektion. Men i alla fall så efter noggranna instruktioner och uppsamlande av mig själv och mitt mod så lyckdes jag få honom på en åtta i galopp över ridhuset och samlat byta galopp på mitten, en gång blev det till och med mitt i språnget, lyckades till och med lura honom över ett hinder utan att han exploderade. Han kan ju verkligen om han bara vill och för det kan jag bara inte låta bli att tycka om honom även om han är knäpp 75% av tiden.
Nu borde jag sova.
Nighty night.
Kommentarer
Trackback
