Sagan om mitt liv.

så hände något som gjorde att jag inte ger upp riktigt än, vare sig jag vill eller inte. Känner mig lite förvirrad, kanske delvis på grund av gårdagens karatefylla som totalt slog ut min hjärnkapacitet och gjorde känslan av lobotomering till min följeslagare. Jag blir lite orolig för att mina alkoholvanor gått lite för långt, att jag kanske skadar mig själv på riktigt. Funderar på att ta en vit månad eller så, så att toleransnivån sjunker lite för som det är nu, att jag kan dricka 2 flaskor vin på en kväll och fortfarande stå upp, det känns inte långsiktigt stabilt.
Jag minns inte heller sista delen, efter att vi gått från v-dala, det är bara några små fragment kvar. Läskigt, för jag vet ju att jag gjorde saker men jag vet inte varför.

Jag red 5-åringen Pernod i kväll på lektionen, tror aldrig jag ridit någon så ung tidigare. Men han var ganska rolig, lite vinglig och tittig men lyssnade fint, märktes nog lite att det är arab i honom.

Efter ridningen kändes äntligen huvudet som vanligt igen, så nu kanske jag borde sätta mig och läsa lite för jag kommer ju omöjligt kunna sova eftersom jag gick upp 3.