Sagan om mitt liv.

Jag kan prata igen! Idag när jag träffade Erika på vårat vanliga intensivpass på f&s så var det fan jag som pratade mest och inte fick jag dåligt samvete för det heller. Det gick dessutom ovanligt bra på gympan, orkade liksom med utan att känna syret sina i musklerna. Cirka 4 kg har jag tappat sen jul och det känns ju också rättså najs. Jag börjar hitta tillbaka till ett fungernade liv. Utan sömnstörningar, ätstörningar, motivationsstörningar och magproblem. Okej, nu låter det ungefär som om jag varit någon sorts offer inlagd på psyket, men egentligen så har jag bara varit lite skev. Men det mest börjar räta ut sig nu, jag börjar hitta en viss rutin i vardagen som jag nog behöver. Dessutom har jag samtidigt en massa roligt, veckorna går snabbt som tusan. Det känns som om jag rider varje dag trots att det är en hel vecka mellan gångerna.

Livet är en balansgång.