Mer mer..
Närhet från vänner kan aldrig någonsin ersätta närheten från någon man är attraherad av. Och under min period utan krav på närhet har jag mått utmärkt. Hela min tillvaro har varit behaglig och jag har varit nöjd med mig själv på alla sätt. Innan sökte jag ofta bekräftelse och försökte ändra på mig för att bli mer nöjd, vilket jag såklart inte blev.
Jag känner att det där bekräftelsesökandet börjar komma tillbaka, att jag börjar fokusera allt mer på mig själv, på ett tråkigt sätt.
Kravlöshet och låga förväntningar. Att vara så nöjd med tillvaron som den är att allt annat man gör ter sig som underhållning oavsett vad det är. Allt man gör gör man för sin egen skull.
Kanske ska jag inte hetsa upp mig utan bara ta allt som det kommer. Känslor är ju trots allt roliga bara man kan hålla en viss distans.
Jag känner att det där bekräftelsesökandet börjar komma tillbaka, att jag börjar fokusera allt mer på mig själv, på ett tråkigt sätt.
Kravlöshet och låga förväntningar. Att vara så nöjd med tillvaron som den är att allt annat man gör ter sig som underhållning oavsett vad det är. Allt man gör gör man för sin egen skull.
Kanske ska jag inte hetsa upp mig utan bara ta allt som det kommer. Känslor är ju trots allt roliga bara man kan hålla en viss distans.
Närhet.
Problemet med närhet är inte att jag inte får närhet utan att jag vill ha närhet. Jag vill kunna klara mig utan närhet, jag vill inte tycka om närhet. Och de senaste månaderna har det fungerat utmärkt och jag hoppas kunna fortsätta så.
Jag hade det vanliga problemet med närhet, det vill säga bristen på det, och jag insåg att jag inte kunde hitta någon rimlig lösning på problemet. Eftersom jag vägrade att ha en relation om jag inte var kär och enda sättat att få en relation att funk är just att inte vara kär, blir man det så kan man börja räkna ner direkt.
Så jag tänkte att varför inte bara försöka ta bort hela broblemet? Så genom känslomässig kontroll och målmedvetenhet så kom jag liksom över längtan. Att jag blev en smula cynisk på köpet var bara ett plus.
Tack och lov verkade återfallet bara varit något högst tillfälligt.
All energi som jag tidigare lade på att ständigt söka efter en partner kan jag nu lägga på viktigare saker som studier och vänner.
Jag hade det vanliga problemet med närhet, det vill säga bristen på det, och jag insåg att jag inte kunde hitta någon rimlig lösning på problemet. Eftersom jag vägrade att ha en relation om jag inte var kär och enda sättat att få en relation att funk är just att inte vara kär, blir man det så kan man börja räkna ner direkt.
Så jag tänkte att varför inte bara försöka ta bort hela broblemet? Så genom känslomässig kontroll och målmedvetenhet så kom jag liksom över längtan. Att jag blev en smula cynisk på köpet var bara ett plus.
Tack och lov verkade återfallet bara varit något högst tillfälligt.
All energi som jag tidigare lade på att ständigt söka efter en partner kan jag nu lägga på viktigare saker som studier och vänner.
Cherry.
Antalet läsare av min blogg har åter visat en stigande trend. Kan idag göra en notering på 13 stycken läsare, den högsta noteringen sedan 1/8. Inte sedan 20/7 har antalet varit större, det var då 14 st som hade läst.
Jag känner mig glad och en smula bekymmerslös. Möjligtvis är jag hög på glass, det vore inte alls otroligt. Men jag hade i allmänhet trevligt i på min resa, skönt att komma bort lite och träna på att vara social med personer som jag inte brukar umgås med men som man väl ändå kan säga att jag känner, även om vi bra ses en gång om året, utanför msn.
Jag kände för att skriva något intressant och provocerande, men nu känns allt bara så inbäddat i ett glass- och chokladluddigt fluff.
Jag borde lägga mig.
Känslomässiginkompetens, den nya folksjukdomen.
Fundera.
Saker att fundera på denna vecka:
- Förlovningspresent.
- Innehållet för min text i terminens första UNB.
- Kräftskivan på Uplands.
- E-mail till diverse instanser inom Uppsala universitet.
Och på onsdag ska jag nog äta glass i Stockholm, ben & jerrys. :o)
Det vore också bra om jag kunde fundera ut en passande matta för mitt rum och dess k
- Förlovningspresent.
- Innehållet för min text i terminens första UNB.
- Kräftskivan på Uplands.
- E-mail till diverse instanser inom Uppsala universitet.
Och på onsdag ska jag nog äta glass i Stockholm, ben & jerrys. :o)
Det vore också bra om jag kunde fundera ut en passande matta för mitt rum och dess k
The heartless.
Anledninngen till att man inte ska lita på någon som saknar känslor är att om han/hon sårar en så finns det inget likvärdigt sätt att hämnas på.
Känslor är makt.
Känslor är makt.
Ensam är stark.
Det gamla uttjatade ordspråket gjorde sig plötsligt påmint.
Vad betyder det egentligen?
Att den som är ensam är stark?
Att den som klarar sig ensam är stark?
Att man inte skall lita eller förlita sig till andra?
Kan man vara starkare ensam?
Jag ser mig själv som en relativt ensam varelse. Jag spenderar mycker tid själv, jag kan göra massor av saker själv, jag tycker om att vara själv och så vidare.. Men jag skulle aldrig må bra om jag inte visste att det fanns människor som brydde sig om mig, som bekräftade mig, som gjorde mig levande. Kan man då säga att jag är ensam?
Jag vet att jag är stark.
En annan sak jag kom att tänka på var att man blir inte bättre än man tror att man är. Ens personlighet är egentigen väldigt relativ och bara man tror på det tillräckligt mycket så kan man bli vem som helst. Så länge man inte stoppas av sin egen moral.
Vissa personer borde tro att de lite bättre än i nu läget. Självkänsla och självförtroende är sexigt. Precis som ödmjukhet.
Den personliga egenskap jag är mest stolt över är nog min förmåga till att inte döma andra. Jag tänker som så att så länge man inte är perfekt själv så ska man inte klanka ner på andra. Jag mår bättre av att tycka om och förlåta än att hata. Jag trivs bättre som mig själv så här än när jag var avunsjuk, skitpratande och fördömande.
Om man inte förväntar sig något så blir man inte besviken och därav mindre bitter.
Självdiciplin är bra, men det är ju inte alla förunnat.
Vad betyder det egentligen?
Att den som är ensam är stark?
Att den som klarar sig ensam är stark?
Att man inte skall lita eller förlita sig till andra?
Kan man vara starkare ensam?
Jag ser mig själv som en relativt ensam varelse. Jag spenderar mycker tid själv, jag kan göra massor av saker själv, jag tycker om att vara själv och så vidare.. Men jag skulle aldrig må bra om jag inte visste att det fanns människor som brydde sig om mig, som bekräftade mig, som gjorde mig levande. Kan man då säga att jag är ensam?
Jag vet att jag är stark.
En annan sak jag kom att tänka på var att man blir inte bättre än man tror att man är. Ens personlighet är egentigen väldigt relativ och bara man tror på det tillräckligt mycket så kan man bli vem som helst. Så länge man inte stoppas av sin egen moral.
Vissa personer borde tro att de lite bättre än i nu läget. Självkänsla och självförtroende är sexigt. Precis som ödmjukhet.
Den personliga egenskap jag är mest stolt över är nog min förmåga till att inte döma andra. Jag tänker som så att så länge man inte är perfekt själv så ska man inte klanka ner på andra. Jag mår bättre av att tycka om och förlåta än att hata. Jag trivs bättre som mig själv så här än när jag var avunsjuk, skitpratande och fördömande.
Om man inte förväntar sig något så blir man inte besviken och därav mindre bitter.
Självdiciplin är bra, men det är ju inte alla förunnat.
Trött.
Jag undrar hur många olika sorters trötthet det finns?
Den som bryr sig minst vinner.
Om man inte bryr sig om vad andra gör eller vad som händer en själv så lär man ju aldrig bli besviken, man blir inte heller sårad. Sköter man det snyggt så behöver folk inte ens veta att man är falsk och egoistisk. Man kan alltså bli älskad för att man spelar en roll man antagit tillräckligt bra. Men gränsen är ju hårfin mellan verklighet och fiktion. Om man nu gör den här rollen så bra så är väl det ens jag?
Fast å andra sidan så kan ju rollerna ändras med det sällskapet man befinner sig i just för stunden.
Jag tror att man har chansen att bli mer omtyckt om man inte är helt ärlig.
Jag har blivit mer omtyckt när jag inte brytt mig så mycket om ifall jag kunnat stå för allt jag sagt. Förut mådde jag dåligt av sådant, nu bryr jag mig inte.
Over and out.
Manipulativitet.
Jag tror att jag lärt mig grunderna för att manipulera andra.
Jag trodde att man behövde kontroll över sina känslor för att lyckas med det. Därför försökte jag länge att lägga band på dem. Men det slutade bara i omotivation.
Nu har jag insett att det enklaste sättet till manipulation är att helt enkelt vara förvirrad. Att även välja ut saker att säga och andra att hålla för sig själv är också viktigt. Man ska aldrig säga allt.
Förut trodde jag också att bekräftelse gavs genom komplimanger, men mer fel kan man ju knappast ha. Jag ger mycket sällan komplimanger, men jag kan bekräfta om jag bara vill. Jag har dock väldigt svårt för det om jag inte känner för det, även om jag vill. Om mitt samvete säger att jag borde.
Jag är inte blyg längre. Jag trodde för ca 1½ år sen att min blygsel gått över men det var bara halvsant. Nu när den verkligen är borta så märks det så tydligt. Jag behöver inte längre anstränga mig, det räcker med att bara vara, andra lägger märke till mig ändå. Jag är inte längre som den begie kunden i macken.
Jag tycker att jag är väldigt seg på att lära mig social kompetens, det har tagit år av missförstånd och förvirring, ensamhet och självhat. Men när jag väl lär mig så känns det som jag har en djup förståelse.
Jag trodde att man behövde kontroll över sina känslor för att lyckas med det. Därför försökte jag länge att lägga band på dem. Men det slutade bara i omotivation.
Nu har jag insett att det enklaste sättet till manipulation är att helt enkelt vara förvirrad. Att även välja ut saker att säga och andra att hålla för sig själv är också viktigt. Man ska aldrig säga allt.
Förut trodde jag också att bekräftelse gavs genom komplimanger, men mer fel kan man ju knappast ha. Jag ger mycket sällan komplimanger, men jag kan bekräfta om jag bara vill. Jag har dock väldigt svårt för det om jag inte känner för det, även om jag vill. Om mitt samvete säger att jag borde.
Jag är inte blyg längre. Jag trodde för ca 1½ år sen att min blygsel gått över men det var bara halvsant. Nu när den verkligen är borta så märks det så tydligt. Jag behöver inte längre anstränga mig, det räcker med att bara vara, andra lägger märke till mig ändå. Jag är inte längre som den begie kunden i macken.
Jag tycker att jag är väldigt seg på att lära mig social kompetens, det har tagit år av missförstånd och förvirring, ensamhet och självhat. Men när jag väl lär mig så känns det som jag har en djup förståelse.
Problem.
Problem är bra.
Vad skulle man göra om man inte hade några problem? Vilken mening skulle livet då ha? Vad skulle man ägna sig åt alla regniga och kalla sommarkvällar, ensam i sitt vardagsrum? Om man inte hade problem att fundera över.
Jag trivs med problem, mitt liv skulle bli skrämmande tomt utan dem. Blasé. Jag hatar blasé. Mitt liv har varit tillräckligt händelselöst för en lång tid framöver.
Det som känns sant i ett ögonblick kan vara en lögn i nästa. Ingenting är oföränderligt. Därför skall man inte vara så rädd för att ljuga. Alla gör det. De som säger att de inte kan ljuga är egentligen bara ouppmärksamma på vad de säger.
Vad skulle man göra om man inte hade några problem? Vilken mening skulle livet då ha? Vad skulle man ägna sig åt alla regniga och kalla sommarkvällar, ensam i sitt vardagsrum? Om man inte hade problem att fundera över.
Jag trivs med problem, mitt liv skulle bli skrämmande tomt utan dem. Blasé. Jag hatar blasé. Mitt liv har varit tillräckligt händelselöst för en lång tid framöver.
Det som känns sant i ett ögonblick kan vara en lögn i nästa. Ingenting är oföränderligt. Därför skall man inte vara så rädd för att ljuga. Alla gör det. De som säger att de inte kan ljuga är egentligen bara ouppmärksamma på vad de säger.
På riktigt.
Verkligheten. Jag har skapat en egen verklighet, har jag märkt. I min verklighet är inget riktigt på riktigt. I min verklighet lever jag precis som jag vill och allt som händer mig händer på grund av mig själv, jag har kontrollen. Jag är ensam i min verklighet. Alla andra på ett lagom avstånd.
På senare tid har en annan verklighet, den riktiga, försökt ta sig in till mig två gånger. Två olika personer har försökt göra mig sällskap i min ensamhet. Jag står villrådig inför detta.
Jag hade en gång, rättare sagt hela mitt liv fram tills att jag valde ensamheten, en dröm om sällskap. Men nu har jag så svårt att se mig med någon. Tanken på att släppa någon ända längst in skrämmer mig och kan till och med ge fysiskt obehag. Samtidigt som tanken på ett helt liv i ensamhet framkallar dödsångest.
Jag skapade min verklighet i ensamhet för att slippa undan att ännu en gång bli avvisad, ratad, lämnad. Jag antog alternativet att aldrig försöka eller hoppas. Låtsas att allt är på låtsas.
Men ibland inser man att det inte är på låtsas och då är man plötsligt själv en ulv i fårakläder, man har blivit den man en gång avskydde. Den som saknar respekt för andras känslor.
Acceptera och sluta tänka.
Det är tid för lite mer Keane igen.
"Untitled 1"
A house on fire
A wall of stone
A door that once was open
An empty face and empty bones
Who ate your heart?
You're cold inside
You're not the one I hoped for
I'll see you on the other side
I'll see you on the other side
The wind wouldn't blow me home
To lie in your heart of hearts
Will I ever see you again
And lie in your heart of hearts
Who ate your heart?
You're cold inside
You're not the one I hoped for
I'll see you on the other side
I'll see you on the other side
The wind wouldn't blow me home
To lie in your heart of hearts
Will I ever see you again
And lie in your heart of hearts
På senare tid har en annan verklighet, den riktiga, försökt ta sig in till mig två gånger. Två olika personer har försökt göra mig sällskap i min ensamhet. Jag står villrådig inför detta.
Jag hade en gång, rättare sagt hela mitt liv fram tills att jag valde ensamheten, en dröm om sällskap. Men nu har jag så svårt att se mig med någon. Tanken på att släppa någon ända längst in skrämmer mig och kan till och med ge fysiskt obehag. Samtidigt som tanken på ett helt liv i ensamhet framkallar dödsångest.
Jag skapade min verklighet i ensamhet för att slippa undan att ännu en gång bli avvisad, ratad, lämnad. Jag antog alternativet att aldrig försöka eller hoppas. Låtsas att allt är på låtsas.
Men ibland inser man att det inte är på låtsas och då är man plötsligt själv en ulv i fårakläder, man har blivit den man en gång avskydde. Den som saknar respekt för andras känslor.
Acceptera och sluta tänka.
Det är tid för lite mer Keane igen.
"Untitled 1"
A house on fire
A wall of stone
A door that once was open
An empty face and empty bones
Who ate your heart?
You're cold inside
You're not the one I hoped for
I'll see you on the other side
I'll see you on the other side
The wind wouldn't blow me home
To lie in your heart of hearts
Will I ever see you again
And lie in your heart of hearts
Who ate your heart?
You're cold inside
You're not the one I hoped for
I'll see you on the other side
I'll see you on the other side
The wind wouldn't blow me home
To lie in your heart of hearts
Will I ever see you again
And lie in your heart of hearts
Omotiverat.
Jag har tappat en stor del av motivationen jag hade till att fylla bloggen med nya inlägg.
Kan inte förstå vad det skulle vara bra för. Men som sagt så är jag minst sagt förvirrad över mig själv just nu.
Var är sniglarna när det inte regnar?
Håll med om att de är jäkligt bra på att gömma sig.
Jag säger aldrig att jag aldrig ljuger för det vore en lögn och jag tycker inte om att ljuga.
Jag sa att jag aldrig skulle låta honom gå, men det är precis vad jag gjort. En vän. Kanske en av de mest speciella personer jag träffat, minus kanske. Jag har till och med övertygat Max.
Men, jag tog kanske bara en paus, jag kunde inget annat, orkade inte. Men nu känner jag långsamt att energin och glädjen kommer tillbaka. Lusten att göra saker.
Jag kom på att jag tidigare kunde känna ångest för saker, för mig själv eller för att möta andra. Jag kom på att jag inte brukar känna så längre, möjligtvis för mina lår, men det är försumbart. Jag kom på det därför att jag åter kände en viss ångest och olust inför att göra saker. Därför satt jag hemma i lördags, jag brukar annars känna en annan sorts ångest över att behöva sitta hemma.
Jag undrar om jag varit en aningen utmattad på sistone, för jag har inte känt mig helt stabil. Men nu när allt lugnat sig så känns allt.. ..mer stabilt. Inte bättre inte sämre, bara lugnare. Det känns inte som jag springer längre och jag är inte heller rädd. På många sätt skönt.
Arbetet på Uplands är nästan över för terminen så jag kommer nog inte behöva stressa upp mig på ett tag, ett jobb klarar jag utan stress.
Jag planerar en comeback i grönt på fredag.
Until then: Don't forget that every silver lining is on the brink of a dark cloud.
Jag säger aldrig att jag aldrig ljuger för det vore en lögn och jag tycker inte om att ljuga.
Jag sa att jag aldrig skulle låta honom gå, men det är precis vad jag gjort. En vän. Kanske en av de mest speciella personer jag träffat, minus kanske. Jag har till och med övertygat Max.
Men, jag tog kanske bara en paus, jag kunde inget annat, orkade inte. Men nu känner jag långsamt att energin och glädjen kommer tillbaka. Lusten att göra saker.
Jag kom på att jag tidigare kunde känna ångest för saker, för mig själv eller för att möta andra. Jag kom på att jag inte brukar känna så längre, möjligtvis för mina lår, men det är försumbart. Jag kom på det därför att jag åter kände en viss ångest och olust inför att göra saker. Därför satt jag hemma i lördags, jag brukar annars känna en annan sorts ångest över att behöva sitta hemma.
Jag undrar om jag varit en aningen utmattad på sistone, för jag har inte känt mig helt stabil. Men nu när allt lugnat sig så känns allt.. ..mer stabilt. Inte bättre inte sämre, bara lugnare. Det känns inte som jag springer längre och jag är inte heller rädd. På många sätt skönt.
Arbetet på Uplands är nästan över för terminen så jag kommer nog inte behöva stressa upp mig på ett tag, ett jobb klarar jag utan stress.
Jag planerar en comeback i grönt på fredag.
Until then: Don't forget that every silver lining is on the brink of a dark cloud.
Händer och fötter.
Jag vet inte riktigt vad som händer med mig just nu. Känner mig så konstig. Rädd likom, men jag vet inte för vad. Jag vill göra något men vet inte riktigt vad. Vill inte sitta hemma men ändå gör jag det. Vill ut och dansa, men ändå inte. Vill gå till Uplands och hänga, men ändå inte. Och så fryser jag. Suck..
Jag tänkte, om du försvinner. Vem skall då göra mig glad?
Jag kom på varför jag aldrig brytt mig särskillt mycket om någon förut.
Det här med vänner är inte så lätt som man först kan tro, men när man väl börjat gå det inte att sluta.
Försvinn inte.
Jag tänkte, om du försvinner. Vem skall då göra mig glad?
Jag kom på varför jag aldrig brytt mig särskillt mycket om någon förut.
Det här med vänner är inte så lätt som man först kan tro, men när man väl börjat gå det inte att sluta.
Försvinn inte.
Av det svartaste sot..
bildas de vackraste diamanter.
Det har slagit mig att man ibland hittar de bästa av personer på ställen, i kroppar, som man aldrig kunnat förvänta sig. Det har slagit mig att de människor som tar lång tid att lära känna, men samtidigt kan se till att man inte ger upp, nog är dem som är bäst att lära känna. Det slog mig för ett tag sen att om man hittar en person som inte liknar någon annan man känner, mer än en själv, då ska man hålla fast den personen och aldrig låta den gå. För man är faktiskt två i en relation, det är inte bara den ene som bestämmer vad som ska hända eller om relationen skall upphöra.
Jag är inte så bra på relationer, men jag har insett att det finns personer som jag aldrig vill ska försvinna. Det finns även människor som gillar mitt sällskap, bara tanken gör mig nästan tårögd.
Så lika fast ändå olika.
Sov gott!
Det har slagit mig att man ibland hittar de bästa av personer på ställen, i kroppar, som man aldrig kunnat förvänta sig. Det har slagit mig att de människor som tar lång tid att lära känna, men samtidigt kan se till att man inte ger upp, nog är dem som är bäst att lära känna. Det slog mig för ett tag sen att om man hittar en person som inte liknar någon annan man känner, mer än en själv, då ska man hålla fast den personen och aldrig låta den gå. För man är faktiskt två i en relation, det är inte bara den ene som bestämmer vad som ska hända eller om relationen skall upphöra.
Jag är inte så bra på relationer, men jag har insett att det finns personer som jag aldrig vill ska försvinna. Det finns även människor som gillar mitt sällskap, bara tanken gör mig nästan tårögd.
Så lika fast ändå olika.
Sov gott!
Reinstallation.
Jag förstår inte. Jag kommer på en massa saker vare dag, tycker jag. Jag ändrar ibland inställning för att livet ska bli bättre, för att jag ska bli en bättre människa. Men så rätt vad det är så slår allt om och på en natt och så har jag glömt allt som jag byggt upp. Allt som jag vill och strävar efter har jag glömt. Eller rättare sagt har jag glömt hur.
Tisdags var ett utmärkt exempel. Var på hur bra humör som helst, studsade nästan fram. Sen blev jag lite trött efter löpningen och så sjönk jag lite, lite och sen blev ju allt bara knas. Har varit bättre idag men jag är fortfarande inte alls där jag var innan och jag känner e viss underliggande illska. Känns som jag står på ruta ett och har glömt allt om hur man borde bete sig för att nå dit man vill, för att må bra och känna sig bra.
Nu måste jag komma på allt igen, hitta min mening med livet igen, knas.
Ödet.
Det går inte att bestämma någonting i förväg, eller hur?
Nej.
Jag har bestämt mig för att lära känna åtminstone en ny person, inom en nära framtid. Anledningen är att jag inte känner mig nöjd med de relationer som jag har, de ger mig inte tillräckligt och nu känns det som om jag kommit till en gräns där jag behöver någon ny, någon som kan inspirera och överraska. Någon som kan ge mig något mer.
Men det går inte att bestämma något i förväg.
Än så länge hyser jag allt hopp om att träffa denna person, vet dock inte hur länge det komer att hålla i sig.
Jag kanske återkommer med en lägesrapport om någon vecka.
Leave, get out..
Ibland känner jag bara för att sticka, boka en biljett och packa väskan och bara åka. Var? Till England kanske eller New York. Men där är så dyrt. Australien kanske, hört att det är lätt att få jobb där.
Jag känner mig en aning förföljd av min eviga misstro till omvärden. Jag kan inte tro att någonting bra som bara är bra någonsin kommer att hända. Allting trevligt har alltid en otrevlig baksida. Jag försöker att alltid vara förutseende för att slippa bli besviken men inte blir jag gladare för det.
Så man kanske borde skita i allt. Igen, distans, distans och att leva i nuet. Sluta tänka och istället agera leva på impuls och inte gråta över det som skett, för det går inte att ändra på. Vad som kommer att ske kan ingen förutse så varför oroa sig i onödan? Don't worry be happy.
Synday afternoon.
Jag försöker leva mitt liv självständigt och utan att påverkas av människor omkring mig. Men har insett att det är omöjligt eller åtminstone otroligt svårt. Små ord eller gester från någon annan kan göra en så otroligt glad men självklart ledsen också, det är ju egentligen det man vill undvika.
Genom att inte ha några relationer så minskar man såklart den risken mycket, men då uppstår ett annat problem. Nämligen bristen på bekräftelse. Det kan vara rätt så deprimerande. Jag har försökt göra mig stark så att jag inte skall behöva yttre bekräftelse utan veta vem jag är ändå. Jag trodde att jag hade lyckats, men så var det inte.
Vissa relationer vaktar man extra på eftersom man vet att risken att bli sårad är stor, men även fast man tror att man har full kontroll på sig själv så kommer det alltid en stund då man upptäcker att man faktiskt är sårbar.
De personer som gör en gladast är oftast också dem som kan göra en mest ledsen och besviken.
Vet inte riktigt var jag vill komma, min hjärna är fortfarande inte vad den borde(eller?). Antar att jag just upptäckt att någon påverkar mig mer än jag trodde. Men visst måste det vara så att jag också påverkar andra? Det är en spännande tanke. Har alltid velat lära mig hur man manipulerar folk och jag tror att jag börjat förstå en del.
Nu ska jag borsta tänderna.
Bye.
Genom att inte ha några relationer så minskar man såklart den risken mycket, men då uppstår ett annat problem. Nämligen bristen på bekräftelse. Det kan vara rätt så deprimerande. Jag har försökt göra mig stark så att jag inte skall behöva yttre bekräftelse utan veta vem jag är ändå. Jag trodde att jag hade lyckats, men så var det inte.
Vissa relationer vaktar man extra på eftersom man vet att risken att bli sårad är stor, men även fast man tror att man har full kontroll på sig själv så kommer det alltid en stund då man upptäcker att man faktiskt är sårbar.
De personer som gör en gladast är oftast också dem som kan göra en mest ledsen och besviken.
Vet inte riktigt var jag vill komma, min hjärna är fortfarande inte vad den borde(eller?). Antar att jag just upptäckt att någon påverkar mig mer än jag trodde. Men visst måste det vara så att jag också påverkar andra? Det är en spännande tanke. Har alltid velat lära mig hur man manipulerar folk och jag tror att jag börjat förstå en del.
Nu ska jag borsta tänderna.
Bye.
Saturday afternoon.
Borde jag vara trött? Ja, det är jag också, haft mycket huvudväk den här veckan, men jag har haft roligt ändå. Massor att göra. :o)
Jag menade i ett av mina tidigare inlägg inte att jag tror att jag aldrig någonsin kommer att bli kär igen. Det kommer jag med största sannolikhet att bli. Men det kommer aldrig bli på samma sätt, hoppas jag.
Som ett framstupa fall med armarna utsträkta som vingar istället för stötdämpare.
Nu ska jag byta om och sringa ut i skogen en stund. Beach 2007 närmar sig. Kanske bryr jag mig för mycket om utseendet, men vad ska man annars bry sig om?
Jag menade i ett av mina tidigare inlägg inte att jag tror att jag aldrig någonsin kommer att bli kär igen. Det kommer jag med största sannolikhet att bli. Men det kommer aldrig bli på samma sätt, hoppas jag.
Som ett framstupa fall med armarna utsträkta som vingar istället för stötdämpare.
Nu ska jag byta om och sringa ut i skogen en stund. Beach 2007 närmar sig. Kanske bryr jag mig för mycket om utseendet, men vad ska man annars bry sig om?
Veckans look.