Runrunrun

6 km på 31 minuter och 40 sekunder. Jag vore ganska nöjd om det inte vore för att det kändes så jobbigt. I för kroppen, den hade lätt sprungit 5 km till men lungorna hänger som inte med. Sista 100 metrarna blev jag kall på ett obehagligt sätt, lite lätt yrsel efteråt. I tisdags blev jag riktigt yr. Trist, vill ju få den där känslan av att flyga.

Måste köpa en penna så jag kan skissa istället för att ta en massa kort, känns som lite fånigt.

Hittade på en gammal skjorta och en väst, flätor och hatt. Yiihaa.

     

      



It's a beauty, isn't it?

Lily Allen - LDN 
och Mika - Relax (Take it easy) på repeat. Varför då?
Som en gammal vinyl som hakat upp sig, spåren går djupare och djupare.

Jag är smart och rolig tydligen. Jag säger att jag är bäst och jag ljuger aldrig, men det är ju en lögn.

Ibland känner jag mig som Anders, sådär mellankolisk och citerande.

Jag ska bli kompis med Lily Allen, vi verkar ha samma livssyn. "..when I see you cry it makes me smile... at worst I feel bad for a while but then I just smile... .. see you messed up my mental health I was quite unwell..." "When you look with your eyes everything's seems nice but if you look twice you could see it's all lies" 
Excellent!


Over and out.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0