Att veta eller inte veta.

Fy fan. Jag som trodde att jag visste, att jag hade bestämt mig, att det bara var att åka dit, hämta och betala och sen få lite ordning på mitt liv. Men nä.
Då råkar man bara kika in på MIOs hemsida och tror du inte de har rea på just den serien som jag fallit för, i och för sig inte exakt rätt delar men ändå. Dessutom hittade jag ytterligare delar som jag inte sett tidigare. Taskigt.
Men jag upptäckte imorse hur sjukt snygg min nya lampfot är, det fattas bara en skärm. Och så de nya "knopparna" på garderobsdörrarna, inte för att de är otroligt snygga men de förra var så grymt fel att jag fick tuppskinn(aka gåshud).

Imorgon skulle jag egenligen vara ledig men chefen frågade om jag ville jobba och jag vet inte hur man gör för att säga nej till henne, min hjärna bara stannar av. Så jag ska jobba 14-17. Men det är ju rättså bra för jag tog ju ledigt en helg så lite extra cash skadar inte.

Skulle också vilja tillägga till gårdagens inlägg att jag gillar att få kommentarer, det motiverar. :o)

Bye.

Närkontakt med läsare.

Det är underligt hur det kan gå månader utan en enda kommentar och så rätt vad det är så dimper det ner flera stycken på en gång. I dag har jag fått 3.

Annars så gjorde jag första attacken mot ikea idag, 800 spänn gick det på. Men jag fick bra mycket för det. Skoställ, tvättkorg, gardinstång, skärbräda m.m. Det jag blev mest nöjd med ändå var nog lampfoten "Ekarp" och duschdraperiet för 12 kronor. :o)
Imorn blir det lite tyngre grejer.

Paulina 's in da house.

Inte mycket nytt här. Förutom ännu lite mer saker. Attackshoppade gardiner, badrumsmatta och soptunna, i torsdags. Gardinerna känns inte helt rätt men jag tror jag vill ha dem ändå.

Har bestämt en soffa som jag ska beställa och så någonsorts byrå eller skänk. Den jag vill ha är dock aningen dyr så jag får kanske nöja mig md något mindre. Allt jag vill ha finns på
MIO, allt utom pengarna. Hoppas dock på en fet lön nästa månad.

Annars har jag känt min en smula apatisk det senaste dygnet, väldigt irriterande eftersom det är tråkigt trots att man inte har lust med något. Det hjälper dock att göra saker, man blir liksom piggare då, så i kväll hade jag tänkt ta mig en springtur.

Jag anar att en viss harmoni kommer infinna sig så snart jag fått lite mer ordning här.

Fest.

Inflyttningsfesten blir 4 augusti. Alla, som inte tänkt vandalisera stället, är välkommna(+Ankan).

Nyinflyttad.

Yes.
Då var man flyttad och klar då. Eller egentligen så har arbetet bara börjat.
Ska få långa bilen nästa vecka då mamma och Sune åker på tågsemester(!). Då blir det IKEA och lite annat, kan knappt vänta, främst för att jag inte har en endaste byrå att lägga alla prylar som är typiska låd-saker, t ex underkläder, men jag har ju även en förkärlek på att köpa saker.

Så här ser det ut:
r

Jag känner mig redan fullkommligt hemmastadd. Som om jag bott här länge.

Psykiskt lidande.

Jag har fattat tycke för människor som mår dåligt och är trasiga på olika sätt. Jag älskar att läsa om olycklig kärlek och sviken vänskap, ångest och panikattacker.

Har börjat läsa en blogg skriven av en tjej med borderline och ätstörningar och jag är helt fascinerad. Nästan avundsjuk. 

Kanske skulle börja läsa Harleqin-böcker parallellt med psykologilitteratur.

Om man ändå skulle satsa "lite" och försöka komma in på psykologprogrammt. Men skulle jag få 2.0 på hp så skulle jag nog välja veterinär ändå. Tanken på att få klämma på små ullebulliga djur hela dagarna tilltalar mig mycket. Även om det också innebär avlivning av vissa patienter.
Hobbypsykolog kan jag ju vara ändå.

Men ännu har inget 2.0-resultat dykt upp så jag behöver ju inte oroa mig för det där.

Vad jag borde oroa mig för är om jag hinner ut i skogen en sväng nu, har segat hela förmiddagen men behöver verkligen den där löpningen.

The heartless.

Anledninngen till att man inte ska lita på någon som saknar känslor är att om han/hon sårar en så finns det inget likvärdigt sätt att hämnas på.
Känslor är makt.

Anorexi.

Jag har ända sen högstadiet varit attraherad av skitsmala killar.  Jag vet inte riktigt varför och jag har försökt med andra men det är fortfarande de smala som intresserar mig mest. 

I åttan hade jag en period då jag var förälskad i Daniel Johns, sångaren i Silverchair, som hade anorexi i tonåren. För övrigt den ende kändis jag varit "kär" i.

Min första riktiga förälskelse, som jag träffade i slutet av 8:an, hade ett bmi på 17-18. Och så har
det fortsatt, med en del undantag.
Muskler i all ära, det kan ju vara snyggt, men absolut inget fett och inga muskelberg. Det är inget för mig, finner ben mer fascinerande.

Länge önskade jag själv att jag vore pinnsmal men jag har nog försonats med min kropp nu. Det finns ingen jag skulle vilja byta med i alla fall. Gilla läget liksom..

Smärtsamt vackert.

Ny favorit.

Den nya grönrandiga tröjan kommer att bli en favorit, jag kände det i morse när jag provade den igen. Den är dock lite för varm att använda ännu.

Ensam är stark.

Det gamla uttjatade ordspråket gjorde sig plötsligt påmint.
Vad betyder det egentligen?
Att den som är ensam är stark?
Att den som klarar sig ensam är stark?
Att man inte skall lita eller förlita sig till andra?
Kan man vara starkare ensam?

Jag ser mig själv som en relativt ensam varelse. Jag spenderar mycker tid själv, jag kan göra massor av saker själv, jag tycker om att vara själv och så vidare.. Men jag skulle aldrig må bra om jag inte visste att det fanns människor som brydde sig om mig, som bekräftade mig, som gjorde mig levande. Kan man då säga att jag är ensam?
Jag vet att jag är stark.

En annan sak jag kom att tänka på var att man blir inte bättre än man tror att man är. Ens personlighet är egentigen väldigt relativ och bara man tror på det tillräckligt mycket så kan man bli vem som helst. Så länge man inte stoppas av sin egen moral.
Vissa personer borde tro att de lite bättre än i nu läget. Självkänsla och självförtroende är sexigt. Precis som ödmjukhet.

Den personliga egenskap jag är mest stolt över är nog min förmåga till att inte döma andra. Jag tänker som så att så länge man inte är perfekt själv så ska man inte klanka ner på andra. Jag mår bättre av att tycka om och förlåta än att hata. Jag trivs bättre som mig själv så här än när jag var avunsjuk, skitpratande och fördömande.
Om man inte förväntar sig något så blir man inte besviken och därav mindre bitter.

Självdiciplin är bra, men det är ju inte alla förunnat.

Randiga tröjor är bättre än rutiga.

Jag råkade köpa en tröja idag. Mest för att den var grön tror jag. Jag har så svårt för att motstå gröna saker.

När jag blir stor ska jag bo i ett grönt hus, inuti ska alla rum vara inredda i grönt, grönt porslin har jag redan. Jag ska ha en grön bil, en grön bur till mina marsvin, en grön dator. Osv....

Min nya tröja är i alla fall randig, så den är även svart. Svart är också fint och jag gillar randigt bättre än rutigt.

Jag undrar om man automatiskt blir trött när man jobbat heltid? Jag är i vart fall helt färdig. Har inte varit trött på det här sättet på hur lång tid som helst. Knasigt. Men jag är kanske otränad?

Jag har förresten skaffat mig en grön mobiltelefon, mest för att den var grön.

Long gone before daylight..

Trött.

Jag undrar hur många olika sorters trötthet det finns?

Havreringar.

Min favoritfrukost är definitivt havreringar med svartvinbärsfil.

Igår ringde mamma och gnällde på mig för att jag inte hade planerat min lediga vecka. Haha!
Jag som har väntat med att planera den för att jag skulle kunna åka och hälsa på henne och co. när de hade tid. Inte för att jag har så mycket att planera in, men nu måste jag tydligen komma på något som jag och mamma kan göra för hon vill umgås med mig, och det räcker inte med att bara sitta och hänga, man måste åka någonstans. Det värsta är att jag inte vet någonting som jag har lust att göra, förutom att flytta in i mitt nya rum och göra det i ordning. Så jag ska höra med Adde när han kan ta bort sina saker.

Jag har dessutom bokat av helgen v. 32, från jobbet, för då ska Mariah och Viktor ha stor fest. Det ska bli roligt.

Om man hårddrar det så skulle man kunna säga att Mariah är min enda riktiga tjejkompis. Men jag finner det oftast enklare att umgås med killar så det är inget jag sörjer. Och så har jag ju mitt kära döbelsgäng: Max, Dave, Johan och Vilijam.
Någon sa en gång att genom sina vänner känner man sig själv, jag hoppas det är så för mina vänner är mycket speciella och exeptionellt bra.




Nu ska jag gå och träna och i kväll blir det tydligen Harry Potter på bio. Såg Pirates i söndags, inspirerande film.

Another you.

Klippte mig häromdagen. Och jo, jag ska nog återväda till another you salon framöver också.





Appropå ett annat jag, så har jag fått känslan av att ha dött och återuppstått. Mina värderingar har ändrats totalt, liksom mina drömmar. Jag håller på att utforska mig själv och vad jag är kapabel till. Hur långt jag kan nå med hjälp av mig själv. Jag lär mig också om vad jag tycker om och hur jag sätter gränser.

Jag tänkte börja leva mitt liv efter mina egna regler.
Jag är inte rädd för jag har inget att förlora men allt att vinna.

Den som bryr sig minst vinner.

SnusmummrikOm man inte bryr sig om vad andra gör eller vad som händer en själv så lär man ju aldrig bli besviken,
man blir inte heller sårad. Sköter man det snyggt så behöver folk inte ens veta att man är falsk och egoistisk. Man kan alltså bli älskad för att man spelar en roll man antagit tillräckligt bra. Men gränsen är ju hårfin mellan verklighet och fiktion. Om man nu gör den här rollen så bra så är väl det ens jag?

Fast å andra sidan så kan ju rollerna ändras med det sällskapet man befinner sig i just för stunden.

Jag tror att man har chansen att bli mer omtyckt om man inte är helt ärlig.
Jag har blivit mer omtyckt när jag inte brytt mig så mycket om ifall jag kunnat stå för allt jag sagt. Förut mådde jag dåligt av sådant, nu bryr jag mig inte.

Over and out.

Tillräckligt trött.

Jag trodde att jag inte var tillräckligt pigg för att vara glad och fluffig.
Men egentligen så var jag inte tillräckligt trött.
Sov väl drygt 5 timmar i natt och var sjukt seg på jobbet. Känner mig inte helt frisk så det ska bli skönt med helg, jobbar ju 6 dagar nästa vecka. Mina fötter håller på att ta kål på mig.
Men jag känner mig ganska finurlig just nu, det kan bli en bra kväll. :o)

Annars då? Jo men tror att jag kanske är på väg tillbaka. Tillbaka från? Min känslokollaps. När jag är tillbaka ska jag: Träna seriöst, laga bra mat, äta bra, packa, flytta och fixa mitt nya rum så att jag bli riktigt nöjd. Det är nog min högsta och enda dröm just nu.

See you in hell!

Manipulativitet.

Jag tror att jag lärt mig grunderna för att manipulera andra.
Jag trodde att man behövde kontroll över sina känslor för att lyckas med det. Därför försökte jag länge att lägga band på dem. Men det slutade bara i omotivation.
Nu har jag insett att det enklaste sättet till manipulation är att helt enkelt vara förvirrad. Att även välja ut saker att säga och andra att hålla för sig själv är också viktigt. Man ska aldrig säga allt.

Förut trodde jag också att bekräftelse gavs genom komplimanger, men mer fel kan man ju knappast ha. Jag ger mycket sällan komplimanger, men jag kan bekräfta om jag bara vill. Jag har dock väldigt svårt för det om jag inte känner för det, även om jag vill. Om mitt samvete säger att jag borde.

Jag är inte blyg längre. Jag trodde för ca 1½ år sen att min blygsel gått över men det var bara halvsant. Nu när den verkligen är borta så märks det så tydligt. Jag behöver inte längre anstränga mig, det räcker med att bara vara, andra lägger märke till mig ändå. Jag är inte längre som den begie kunden i macken.

Jag tycker att jag är väldigt seg på att lära mig social kompetens, det har tagit år av missförstånd och förvirring, ensamhet och självhat. Men när jag väl lär mig så känns det som jag har en djup förståelse.

Så kommer min höst att bli.

Jo idag fick man veta vad man kommit in på till hösten.
Jag är 5:e reserv på mitt första val, en liten 7,5 poängare på slu om hästens rörelseapparat.
Jag är 1:a reserv på mitt andra val, en till 7,5 poängs kurs om hjärnan och beteendet.
På mitt tredjeval, evolutionsbioligi 9,9 hp, är jag antagen.
Likaså på 4:e valet, översiktskurs i biologi 15 hp.

Evolutionsbiologin går på tredjedelsfart, på kvällstid och den andra biologikursen på halvfart distans. Häst-kursen är den enda som går på helfart på vanlig lektionstid.

Ska dessutom läsa en introduktionskurs till universitetet, som man inte ens behövde anmäla sig till, och en kurs på studenthälsan i studieteknik.
Jag tänkte försöka att lyckas denna gången.
Förutom det så ska jag få litteraturen på ljudfil.

Jag ska ta kontakt med cemus och höra vad som krävs för att få godkänt av dem.

Sen kommer jag kanske behöva ett extrajobb?
Eller skall jag kanske bli superseriös i mitt ämbete som kulturchef?

Vem vet.
Jag önskar att jag vore mer konkret i vissa avseenden, men jag är väl lite rädd antar jag.
En fördel med att bara ha sig själv är att man inte behöver dela sina nederlag med andra. Jag är ju hiskeligt rädd för att göra fel.

Frågan är vad jag ska tacka nej till?

Efter lite kladdande för att få översikt så kom jag fram till att det nog blir bäst om jag tackar nej till psykologin och evolutionsbiologin. Eventuellt kommer jag inte in på hästkursen. Då har jag 7,5 p introduktion till uni och 15 p biologisk översik att klara av. Och så 7,5 p att tenta av på cemus.

Så får det bli.

Problem.

Problem är bra.
Vad skulle man göra om man inte hade några problem? Vilken mening skulle livet då ha? Vad skulle man ägna sig åt alla regniga och kalla sommarkvällar, ensam i sitt vardagsrum? Om man inte hade problem att fundera över.

Jag trivs med problem, mitt liv skulle bli skrämmande tomt utan dem. Blasé. Jag hatar blasé. Mitt liv har varit tillräckligt händelselöst för en lång tid framöver.

Det som känns sant i ett ögonblick kan vara en lögn i nästa. Ingenting är oföränderligt. Därför skall man inte vara så rädd för att ljuga. Alla gör det. De som säger att de inte kan ljuga är egentligen bara ouppmärksamma på vad de säger.

Mer Keane.

She has no time

You think your days are uneventful
And no one ever thinks about you
She goes her own way
She goes her own way
You think your days are ordinary
And no one ever thinks about you
But we're all the same
And she can hardly breathe without you

She says she has no time
For you now
She says she has no time

Think about the lonely people
Then think about the day she found you
Or lie to yourself
And see it all dissolve around you

She says she has no time
For you now
She says she has no time
For you now
She says she has no time

Lonely people tumble downwards
My heart opens up to you
When she says

She says she has no time
For you now
She says she has no time
For you now
She says she has no time

På riktigt.

Verkligheten. Jag har skapat en egen verklighet, har jag märkt. I min verklighet är inget riktigt på riktigt. I min verklighet lever jag precis som jag vill och allt som händer mig händer på grund av mig själv, jag har kontrollen. Jag är ensam i min verklighet. Alla andra på ett lagom avstånd.
På senare tid har en annan verklighet, den riktiga, försökt ta sig in till mig två gånger. Två olika personer har försökt göra mig sällskap i min ensamhet. Jag står villrådig inför detta.
Jag hade en gång, rättare sagt hela mitt liv fram tills att jag valde ensamheten, en dröm om sällskap. Men nu har jag så svårt att se mig med någon. Tanken på att släppa någon ända längst in skrämmer mig och kan till och med ge fysiskt obehag. Samtidigt som tanken på ett helt liv i ensamhet framkallar dödsångest.

Jag skapade min verklighet i ensamhet för att slippa undan att ännu en gång bli avvisad, ratad, lämnad. Jag antog alternativet att aldrig försöka eller hoppas. Låtsas att allt är på låtsas.  
Men ibland inser man att det inte är på låtsas och då är man plötsligt själv en ulv i fårakläder, man har blivit den man en gång avskydde. Den som saknar respekt för andras känslor.

Acceptera och sluta tänka.

Det är tid för lite mer
Keane igen.

"Untitled 1"

A house on fire
A wall of stone
A door that once was open
An empty face and empty bones
Who ate your heart?
You're cold inside
You're not the one I hoped for
I'll see you on the other side
I'll see you on the other side

The wind wouldn't blow me home
To lie in your heart of hearts
Will I ever see you again
And lie in your heart of hearts

Who ate your heart?
You're cold inside
You're not the one I hoped for
I'll see you on the other side
I'll see you on the other side

The wind wouldn't blow me home
To lie in your heart of hearts
Will I ever see you again
And lie in your heart of hearts

Öde.

Jag har känt mig helt tom de senaste dagarna, det har verkligen inte funnits någonting under ytan av förvirring. Utåt sett har jag dock haft total social kontroll, mycket nöjd med min insats bland folk. Eftersom jag inte har tänkt alls så mycket som jag brukar så har jag gjort saker helt på auto och det har tydligen funkat väldigt bra.

Men nu börjar jag ana att mitt system har re-botat och åter startats upp. Det känns inte längre som om jag flyr, jag får inte total ångest av blotta tanken på att sitta syslolös och utlämnas åt mina tankar. Jag känner mig ganska lugn och trött, dötrött. Men det är ganska förklarligt med tanke på förra veckan och att jag inte sovit riktigt bra sen dess.


Jag upptäckte att jag har en minneslucka från i fredags. Min brors kompis Lars laddade nämligen upp föjande bild, av mig och min käre bror på facebook. Jag kan inte minnas att jag träffade dem över huvud taget på hela festivalen.
Jag upptäckte även en del bilder från SaharaHotnights spelning som jag heller inte minns att jag tog.




Minnet av personen, som en gång kallades du, börjar falla ur ramen för vardagligt tänkande.

Omotiverat.

 
Jag har tappat en stor del av motivationen jag hade till att fylla bloggen med nya inlägg.

Kan inte förstå vad det skulle vara bra för. Men som sagt så är jag minst sagt förvirrad över mig själv just nu.

The Killers.

Jag hade kunnat åka till Arvikafestivalen gratis nästa vecka om jag hade haft tid. Men jag jobbar ju och faktiskt så känner jag mig inte så sugen. Uplands nation har fått två gratisbiljetter och det är en som ingen gjort anspråk på än. Max har tagit den ena.

Jag tänkte skriva värsta positiva inlägget om hur kul jag hade det i helgen på peace & love. Men jag vet inte, känner mig så förvirrad. Men kul var det i vilket fall, bättre än väntat.

Så länge jag är ensam så känner jag mig bara helt förvirrad, vet inte vem jag är, vet ingenting. Tillsammans med andra känns dock allt mycket bättre. Underligt.