Sagan om mitt liv.

Verkligheten. Jag har skapat en egen verklighet, har jag märkt. I min verklighet är inget riktigt på riktigt. I min verklighet lever jag precis som jag vill och allt som händer mig händer på grund av mig själv, jag har kontrollen. Jag är ensam i min verklighet. Alla andra på ett lagom avstånd.
På senare tid har en annan verklighet, den riktiga, försökt ta sig in till mig två gånger. Två olika personer har försökt göra mig sällskap i min ensamhet. Jag står villrådig inför detta.
Jag hade en gång, rättare sagt hela mitt liv fram tills att jag valde ensamheten, en dröm om sällskap. Men nu har jag så svårt att se mig med någon. Tanken på att släppa någon ända längst in skrämmer mig och kan till och med ge fysiskt obehag. Samtidigt som tanken på ett helt liv i ensamhet framkallar dödsångest.

Jag skapade min verklighet i ensamhet för att slippa undan att ännu en gång bli avvisad, ratad, lämnad. Jag antog alternativet att aldrig försöka eller hoppas. Låtsas att allt är på låtsas.  
Men ibland inser man att det inte är på låtsas och då är man plötsligt själv en ulv i fårakläder, man har blivit den man en gång avskydde. Den som saknar respekt för andras känslor.

Acceptera och sluta tänka.

Det är tid för lite mer Keane igen.

"Untitled 1"

A house on fire
A wall of stone
A door that once was open
An empty face and empty bones
Who ate your heart?
You're cold inside
You're not the one I hoped for
I'll see you on the other side
I'll see you on the other side

The wind wouldn't blow me home
To lie in your heart of hearts
Will I ever see you again
And lie in your heart of hearts

Who ate your heart?
You're cold inside
You're not the one I hoped for
I'll see you on the other side
I'll see you on the other side

The wind wouldn't blow me home
To lie in your heart of hearts
Will I ever see you again
And lie in your heart of hearts