Synday afternoon.

Jag försöker leva mitt liv självständigt och utan att påverkas av människor omkring mig. Men har insett att det är omöjligt eller åtminstone otroligt svårt. Små ord eller gester från någon annan kan göra en så otroligt glad men självklart ledsen också, det är ju egentligen det man vill undvika.
Genom att inte ha några relationer så minskar man såklart den risken mycket, men då uppstår ett annat problem. Nämligen bristen på bekräftelse. Det kan vara rätt så deprimerande. Jag har försökt göra mig stark så att jag inte skall behöva yttre bekräftelse utan veta vem jag är ändå. Jag trodde att jag hade lyckats, men så var det inte.
Vissa relationer vaktar man extra på eftersom man vet att risken att bli sårad är stor, men även fast man tror att man har full kontroll på sig själv så kommer det alltid en stund då man upptäcker att man faktiskt är sårbar.
De personer som gör en gladast är oftast också dem som kan göra en mest ledsen och besviken.

Vet inte riktigt var jag vill komma, min hjärna är fortfarande inte vad den borde(eller?). Antar att jag just upptäckt att någon påverkar mig mer än jag trodde. Men visst måste det vara så att jag också påverkar andra? Det är en spännande tanke. Har alltid velat lära mig hur man manipulerar folk och jag tror att jag börjat förstå en del.

Nu ska jag borsta tänderna.

Bye.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0