Love is a losing game.
Jag pratade med min kära plastsyster häromdagen. Vi pratade om kärlek, bland annat, hon är en romantiker, precis som jag en gång var. Faktiskt var jag det i hennes ålder, glömmer lätt bort att hon är 3 år yngre. Hon tror fortfarande på den där sanna kärleken. Jag drömmer inte ens om den längre. Jag förknippar den bara med jobbiga saker. Jag tror inte att jag skulle orka med den ens. Det tar så mycket av mig, allt. Så är det ju inte för alla och det funkar ju ändå. Just nu lever jag nu och max en vecka framåt. Sen får vi se. Har en del planer och få skira drömmar.
Men ändå. Idag drabbades jag av ensamhetskänslan för första gången på evigheter. Drömde om dekadens halva dagen men när jag hade slutat jobbet och cyklade hem från mamma efter kvällsmat på balkongen, så bara var den där, den sorgsna ensamheten. Underligt. Men jag skyller ifrån mig på tröttheten och mitt lite väl tråkiga liv. Jag längtar bort, men inte bara, men jag hoppas det går över. Fler helger som den som var önskas, i glada vänners lag. Jag är rädd att det inte blir så. Men jag kan nog vara lugn, har ju mitt uplandsgäng och de ska inte underskattas! Men en semester vore ju inte helt fel.Imorgon är jag ledig och sen jobbar jag bara 2 dagar till!! Sen planerar jag att vara full i en vecka minst. Men det kommer nog inte bli så. :o(
Bye
Kommentarer
Trackback
