Sagan om mitt liv.

För första gången på hela veckan känner jag mig glad, jag ser fram emot saker igen. Det är trevligt, trevligare än frustration och utmatting och koncentrationssvårigheter.
Jag är dock lite besviken över att jag inte hann/orkade träna idag och inte heller har jag gått någon promenad. Typiskt dåligt. Jag är så rädd för att bli tjock istället för smal, man vill ju gå åt rätt håll. Jag känner att all möjlig ångest krupit närmare mig på senaste tiden och mamma ringde klockan 00 i onsdags och frågade om jag höll på att bli deprimerad igen. Jag undrar vad det är som framkallar de där känslorna. Känslorna av att inte vara tillräckligt bra. Är det stress kanske?

Mja, borde sova nu. Bye.