Sagan om mitt liv.

Känslor.
Jag har börjat tycka om känslor i år, eller jag hatar dem inte längre. Det slog mig dock häromdagen hur kall jag blivit, total distans och känslokyla. Men å andra sidan känner jag mer för vissa saker, till exempel mina vänner och familj. Den tidigare känslofördelningen har liksom rubbats och det var nog på tiden. Jag frågar mig ibland om jag någonsin kommer bli sådär kär igen? Sådär så att jag nästan dör. Jag tror inte det, jag kan se människor för objektivt nu, jag har fått en sådan distans och kanske har det också med självsäkerheten att göra. Jag har liksom tagit kontrollen över mina känslor.