Sagan om mitt liv.

Jag tycker om att ha smeknamn. Det ger en sådan bekräftelse på att man är någon som är så pass viktig att ens långa krångliga namn är för långt och krångligt för att sägas, för att det sägs så ofta. Eller för att man gjort tillräckligt intryck på folk att de vill sätta ett eget namn på en. Kärt barn har många namn heter det ju.

Smeknamn jag haft:
Lina (från födelsen till skolstart, jag trodde att det var mitt namn ett tag, vi firade tom namnsdag med pannkakstårta på Lina-dagen, men efter skolstarten så förändrades allt och jag blev Paulina, Paolina, Parrolina, Parro osv.)
Pau
Pe
Pamela
Paula
Pula
P-lina
Pål
Pålina
Skabbis
Paue
Pålle
Pauie

Sen har jag säkert glömt något.

Jag har kommit in i en vakenhetsperiod. Har liksom tröttnat på att sova, när jag ligger i sängen på kvällen så önskar jag alltid att det skall bli morgon snart. Dessutom har jag riktigt dålig dygnsrytm vilket gör att jag kan bli astrött vid 22, gå och lägga mig, bli pigg och ligga vaken till 3. Mathållningen har blivit precis lika dålig. Men jag ska försöka ta tag i det den här veckan. Har redan varit och handlat ost och frukt, dessutom fick jag 5 matlådor av mamma när jag var hemma. Sånt här kan annars leda till att jag blir psykiskt instabil och börjar få konstiga och obra idéer.

Natti natt.