Sagan om mitt liv.

Och helt plötsligt så bara fanns den där, den täckte allt och gav alla ett stort mått hopp, åtminstonde mig.
SSSSSNNNNNÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag är helt lyrisk! Gick just hem från Uplands och njöt. När jag gick dit snöade det ytters försiktigt, vanligt hagel hade antagligen täckt marken bättre. Och så när man kom ut så är det minst 2 decimetar! Stora vallar har de plogat upp på sina håll också. Jag blir helt knäpp och börjar pipa som en knasboll, jag har svårt för att skrika så därför piper jag istället. Både Dryg och Ingo höll med om att jag var väldigt bra på det.


Gick hem och lämnade min cykel utanför Uplands, jag kan inte riktigt beskriva känslan som fyller mig och jag förstår nästan inte hur jag kan bli så lycklig över lite(?) snö. Jag mår som en prinsessa.
Gick förbi en man som höll på att skotta sin inafart under uppsikt av sin ca 2 årige son. Jag förundrades över att folk redan var vakna, klockan var ju bara ca 8! Haha!
Han sa hej, eller båda sa hej och det gjorde mig om möjligt ännu gladare! Just nu bara älskar jag livet så mycket som det går tror jag.

Sprang och kastade mig, hoppade och skuttade, i snön. Halkade på den glashala plogade ytan på vägen men det gjorde som inget för jag var i extas.
Om det inte hade varit för att jag var en smula onykter och ostadig på benen så hade jag nog kunnat springa hela vägen hem, men då hade det å andra sidan gått alldeles för snabbt. Tror jag ska bygga en snökoja på gården och bosätta mig där.

Det känns som om jag vore kär, typ nyförälskad och varenda positiv sak känns ingefär 5 gånger så positiv som vanligt.

Livet är underbart!