Sagan om mitt liv.

Om man bara ger, vad nu man har för problem, lite tid och ibland lite distans, så brukar allt lösa sig. Man kanske kan använda uttrycket "Tiden läker alla sår".
Jag stressar gärna upp mig i onödan, speciellt om jag känner eller inte känner saker som jag tycker att jag borde göra. Jag har kanske ganska höga krav på mig själv, men om man bara tar ett djupt andetag och lutar sig tillbaka, i några timmar eller dagar, ja ibland till och med månader. Då brukar det mesta få en lösning eller åtminstone en logisk förklaring. Och det är mycket sällan ens eget fel.

Jag för ett ganska glassigt liv. Jag jobbar inte och jag pluggar egentligen inte heller. Men senast på torsdag ska jag till en studievägledare. Och jag tänkte skriva ut en bunt kopior av min CV och lämna in på diverse ställen. Även om jag har pengar så kommer de ju ta slut om det inte kommer in nya, dumt att slösa med tiden och lämna den egna kapaciteten outnyttjad.

Idag tänkte jag köpa två par skor, ett par vanliga lågskor och ett par löparskor. Hatar att köpa lågskor, finns aldrig några snygga som är bra och sköna.

Äta, borsta tänderna och dra ner på stan kanske? Verkar rimligt.


Av snön finns snart inte ett spår kvar..