Igen.
I kväll hade vi sista hopplektionen för terminen, eller jag hade det för nästa gång kan jag inte komma, vi fick dessutom vara ute i det fina vädret.
Jag fick my beloved Popeye och han var duktig och samarbetsvillig och höll sig lugn för det mesta.
När vi var klara med övningen vi skulle göra så undrade vår lärare, som inte är som någon annan ridlärare jag haft i positiv mening, om någon ville hoppa den lilla muren som stod på ridbanan. Alla ville såklart, inte ofta man får chansen tills sånt. Jag blev först ut och Popeye brukar verkligen hoppa allt, ofta i enorma språng. Jag tänkte innan att jag nog borde avstå, eftersom det var sista grejen på lektionen och dessutom ett aningen skrämmande hinder, trorts de ynka 70 centimetrarna. Men jag körde på och var väl inte helt på min vakt men han tvärstannade i alla fall och studsade runt lite så att jag tappade balansen, sen när han drog iväg över banan hade jag inte en chans utan gled av och landade på van som kände som huvudet men även måste ha inkluderat foten.
Huvudet och nacken klarade sig bra, med det var värre med foten. Stukad igen, samma som i vintras fast inte lika illa. Aningen typiskt, jag som klarat mig så länge. Nu blir det tårta nästa gång.
