Sagan om mitt liv.

Jag bara väntar på att få ett tillfälle. Ett tillfälle att prata. Prata med en person som nyss var en av  mina favoritvänner, men som jag nu inte riktigt vet alls vad han sysslar med eller vad han tänker och tycker om mig. Om han vore som andra, på det sättet som han ser ut som andra, då skulle han inte ha varit någon i mitt liv. Jag skulle knna leva utan honom helt, men jag föredrar att inte göra det.

Jag har förlorat många vänner genom åren, aldrig sörjt någon. Fören nu.
Uppmärksamma blogg-läsare ha märkt att jag varit lite nedåt på senaste, ag har kommit över det värsta, men det finns en del kvar.

Natti.