Sucha fool.
Man lurar sig själv ständigt.
Varje dag. Oftast genom att lita på andra människor. Man lurar sig också genom att tro att man förstår vad andra menar när de säger saker.
För tillfället känner jag mig lurad eller sviken kanske. Men jag vet inte om det bara är jag själv som inte tänker klart, för det verkar det inte som jag gör.
Gårdagen var ett utmärkt exempel. Det hade egentligen inte spelat någon roll vad som hände, det hade slutat i misär ändå. För det började redan natten till fredag och jag mådde underligt redan i början av kvällen och jag tror inte jag log på något av de tiotal kort som togs, själv tog jag bara ett.
Uhh... jag tycker inte om det här. Allt tyder på samma sak, men jag känner inte egentligen av det mer än en gång i veckan, på helgen, då jag bryter ihop. Mycket trevligt. Om det inte blir bättre snart så får jag nog börja gå hos psykolog för det känns inte riktigt hållbart.
Och jag som trodde att det var jag som var stabil, som alltid kunde tänka klart, som inte hade några problem. Som inte behövde vara rädd för något, då jag egentligen borde aktat mig som om du bar på rabies.
Jag tror aldrig jag varit på det här sättet förr. Känslorna är väl inte helt nya men det är sättet de uppträder på som skrämmer mig. Helt plötsligt liksom, som en blixt från klar himmel. Och det känns som om det egentligen skulle kunna vara vad som helst, fast det inte är det. Men jag vill helst skylla det på något annat, nåt jag kan fixa själv. Men jag verkar inte kunna hantera detta alls, kan inte tänka klart.
Den enda som kan hjälpa är du och du verkar inte vilja förstå någonting och har lämpligt nog i princip "försvunnit".
Om allting vore som förut tror jag att det hade varit enklare. Men jag har inte längre en aning om vad du tänker på, om du tänker alls, ibland undrar man ju.
Jag vet inte var jag är eller var jag är på väg. Ibland blir jag livrädd för att jag ska dö bara för att mitt liv är så meningslöst.
Om det bara fanns något jag kunde göra.
Varje dag. Oftast genom att lita på andra människor. Man lurar sig också genom att tro att man förstår vad andra menar när de säger saker.
För tillfället känner jag mig lurad eller sviken kanske. Men jag vet inte om det bara är jag själv som inte tänker klart, för det verkar det inte som jag gör.
Gårdagen var ett utmärkt exempel. Det hade egentligen inte spelat någon roll vad som hände, det hade slutat i misär ändå. För det började redan natten till fredag och jag mådde underligt redan i början av kvällen och jag tror inte jag log på något av de tiotal kort som togs, själv tog jag bara ett.
Uhh... jag tycker inte om det här. Allt tyder på samma sak, men jag känner inte egentligen av det mer än en gång i veckan, på helgen, då jag bryter ihop. Mycket trevligt. Om det inte blir bättre snart så får jag nog börja gå hos psykolog för det känns inte riktigt hållbart.
Och jag som trodde att det var jag som var stabil, som alltid kunde tänka klart, som inte hade några problem. Som inte behövde vara rädd för något, då jag egentligen borde aktat mig som om du bar på rabies.
Jag tror aldrig jag varit på det här sättet förr. Känslorna är väl inte helt nya men det är sättet de uppträder på som skrämmer mig. Helt plötsligt liksom, som en blixt från klar himmel. Och det känns som om det egentligen skulle kunna vara vad som helst, fast det inte är det. Men jag vill helst skylla det på något annat, nåt jag kan fixa själv. Men jag verkar inte kunna hantera detta alls, kan inte tänka klart.
Den enda som kan hjälpa är du och du verkar inte vilja förstå någonting och har lämpligt nog i princip "försvunnit".
Om allting vore som förut tror jag att det hade varit enklare. Men jag har inte längre en aning om vad du tänker på, om du tänker alls, ibland undrar man ju.
Jag vet inte var jag är eller var jag är på väg. Ibland blir jag livrädd för att jag ska dö bara för att mitt liv är så meningslöst.
Om det bara fanns något jag kunde göra.
Kommentarer
Trackback
