Av det svartaste sot..

bildas de vackraste diamanter.
Det har slagit mig att man ibland hittar de bästa av personer på ställen, i kroppar, som man aldrig kunnat förvänta sig. Det har slagit mig att de människor som tar lång tid att lära känna, men samtidigt kan se till att man inte ger upp, nog är dem som är bäst att lära känna. Det slog mig för ett tag sen att om man hittar en person som inte liknar någon annan man känner, mer än en själv, då ska man hålla fast den personen och aldrig låta den gå. För man är faktiskt två i en relation, det är inte bara den ene som bestämmer vad som ska hända eller om relationen skall upphöra.
Jag är inte så bra på relationer, men jag har insett att det finns personer som jag aldrig vill ska försvinna. Det finns även människor som gillar mitt sällskap, bara tanken gör mig nästan tårögd.

Så lika fast ändå olika.

Sov gott!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0