Sagan om mitt liv.

Idag har jag gått omkring i en bubbla, tom blick, inåtvänd. Men nu har det lugnat sig, kaoset inuti mig som får mig att vilja göra mig själv illa, svälta mig och springa tills lungorna blöder. Jag tror jag kommit fram till varför jag känner så här och vad jag ska skicka för motivering till att jag aldrig mer vill ha kontakt med honom. Små tankar av kansken har smugit omkring men här finns inga kansken, allt är svart eller vitt. Jag skall inte göra om misstagen jag redan gjort. Inte tillåta honom att dumpa mig ytterligare en gång, skära ytterligare ett snitt i min ärrade kropp.

Min aptit och hunger är helt försvunnen. Sprang 7 m på gymmet i kväll trots att jag ätit jätte lite idag, fortfarande inte hungrig, precis som för ett år sen, då vi hade träffats två gånger. Det är så knasigt när man faller för någon sådär, jag förstår inte vad det är, varför. Det är bara dumt och jag gör mig alltid allvarligt illa. Båda gångerna. Kärlek är ondska, hädanefter skall jag bara bli kär på låtsas.

Men man får säga att timingen är ganska bra, nästan precis ett år efter första inlägget som också handlade om honom.