Jerry a.k.a. Pau.

Idag har jag ätit glass i Sthlm. Två strutar Ben & Jerry's med varsina två kulor. Phish food och New York Super Fudge Chunk i den ena och Cherry Garcia och Fossil Fuel i den andra, som var helt klart bäst.
Jag och Marcus har döpt om oss till Jerry och Ben, allt för glassens skull liksom.

En förvirring letade sig ner genom min ganska glada och nöjda sinnesstämning. Förvirringen rörde några sms som nått mig från okänt nummer och dessutom från andra sidan jordklotet, Laos och Bankok. Jag känner tre personer som rör sig i de regionerna. Jag var först övertygad om att det var person D som skickat dem, vilket väl också vore det mest ultimata. Men plötsligt slog det mig att det måste vara person T. Torgny som jag inte trodde att jag någonsin skulle behöva tala med igen och som inte heller hört av sig sedan några veckor innan han åkte, i slutet av augusti, han sa inte ens hejdå, trots han lovade. Om jag hade vetat att det var han som skickade från början så hade jag nog inte svarat. Som jag tolkade det så hade han skaffat ny tjej, inte för att han sa något om det till mig men jag råkade snubbla över några bilder på en sida. Tror att han valde ganska godtyckliga bitar att berätta för mig. Och jag var godtrogen och litade på vad han sa, jag trodde att vi stod nära på något sätt, nu tror jag inte han stod nära någon. Men jag har i alla fall lärt mig att inte vara så blåögd, vilket jag tror att jag kommer ha nytta av resten av livet. Människor ljuger ofta.

Detta rörde runt lite i mitt känslo hål, på flera sätt. Som om riktningen var en fridfull medsols virvel till att bli ett enda skvalpande. Jag bestämde mig redan i september för att glömma honom, radera honom ur mitt liv och det gick jävligt bra. Men helt plötsligt står jag här med en rad nederlag, som blödande skärsår på min arm. Känslorna av värdelöshet och meningslöshet kryper närmare och börjar orsaka kondens på min hud.

Ohw... riktigt känner hur bitterheten bubblar upp. Att han ens har mage att klampa rätt in i mitt liv igen som om inget hänt. Trots att ingenting är det samma. Jag vill bara klösa mig själv blodig och krypa ihop i ett jordigt hål och frysa bort.

Fuck life, because it isn't neccesary.

Kanske den mest vettiga rörelsen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0