Sagan om mitt liv.

Jag hade tänkt spy en massa galla. Bygga upp ett hat mot mig själv och trycka ner mig på botten, för att jag förtjänar det och för att jag länge har känt för lite förändring. Så jag började lite smått i mitt huvud, håna mig själv för den jag har varit på senaste tiden, för att jag har varit så självupptagen och bekräftelsetörstig. Jag trodde att jag var på väg in i en ny period, liknande den i våras. Men jag känner mig faktiskt redan bättre, starkare och snyggare. Mindre egocentrerad. Lite ny energi till mina ådror. Ny energi till att stå emot normer och utanförskap, genomskinlighet och osmaklighet.

Yes, jag börja hitta tillbaka till den delan av mig som jag tycker om, det betéendet jag klarar av att leva med.

God bless självhatet. Jag känner inte ens att jag behöver dränka mig i sprit för att ha roligt.

Skål för det!