Mer mer..

Närhet från vänner kan aldrig någonsin ersätta närheten från någon man är attraherad av. Och under min period utan krav på närhet har jag mått utmärkt. Hela min tillvaro har varit behaglig och jag har varit nöjd med mig själv på alla sätt. Innan sökte jag ofta bekräftelse och försökte ändra på mig för att bli mer nöjd, vilket jag såklart inte blev.
Jag känner att det där bekräftelsesökandet börjar komma tillbaka, att jag börjar fokusera allt mer på mig själv, på ett tråkigt sätt.

Kravlöshet och låga förväntningar. Att vara så nöjd med tillvaron som den är att allt annat man gör ter sig som underhållning oavsett vad det är. Allt man gör gör man för sin egen skull.

Kanske ska jag inte hetsa upp mig utan bara ta allt som det kommer. Känslor är ju trots allt roliga bara man kan hålla en viss distans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0