Motivationsångest.
Ahh! Jag börjar tappa min självdisciplin, mina tankar glider iväg. Jag tänker, "det är lugnt", jag kan inte riktigt planera saker som jag inte måste planera, jag känner "det är ingen fara", "det går bra nu". Men gör det verkligen det? Har jag presterat något? Kommer jag att kunna prestera det som jag tagit på mig de närmsta månaderna?
Unnar jag mig inte lite för mycket fritid och festar jag inte liiite för mycket? Borde jag inte umgås lite mer med mina biologiböcker än vad jag har gjort? Borde jag inte ta mig själv i kragen innan det är försent, det räcker med en vecka?
Skärpning. Jag åkallar alla tankar som sprungit iväg på andra aktiviteter, all energi som sipprar ut på golvet alla drömmar jag unnat mig, alla funderingar som icke är relavanta för tillfället. Jag åkallar känslomässig och tankemässig diciplin och struktur, jag åkallar motivation och målinriktning.
För jag SKA klara av den här terminen, utan att äta kakor* som fuckar upp mitt liv.
*Att göra saker man inte borde bara för att man tycker om det är som att äta upp överraskningskakan, man bakat till mamman man gjort besviken för att göra henne glad igen, bara för att den luktar så gott.
Unnar jag mig inte lite för mycket fritid och festar jag inte liiite för mycket? Borde jag inte umgås lite mer med mina biologiböcker än vad jag har gjort? Borde jag inte ta mig själv i kragen innan det är försent, det räcker med en vecka?
Skärpning. Jag åkallar alla tankar som sprungit iväg på andra aktiviteter, all energi som sipprar ut på golvet alla drömmar jag unnat mig, alla funderingar som icke är relavanta för tillfället. Jag åkallar känslomässig och tankemässig diciplin och struktur, jag åkallar motivation och målinriktning.
För jag SKA klara av den här terminen, utan att äta kakor* som fuckar upp mitt liv.
*Att göra saker man inte borde bara för att man tycker om det är som att äta upp överraskningskakan, man bakat till mamman man gjort besviken för att göra henne glad igen, bara för att den luktar så gott.
Kommentarer
Trackback
